Livet, bebisen och kärleken <3

På babyfrog.se kan man köpa kit för att göra hand- och fotavtryck på sin bebis. Det borde jag ha önskat i namngivningspresent. Får nog införskaffa ett sådant kit själv.

På samma sida kan man köpa söta mjuka klossar med djurmotiv från Teddykompaniet. Hade passat i Nicos rum.


I julklapp tror jag vi kanske får se till att Nico får sitt första instrument. Antingen tar man något barnanpassat som en tampurin som han kan skaka eller så slår man på stort och köper en minigitarr som han kan titta på i några år..hehe. Instrumenten nedan kommer från www.serpentin.se

Om du någon gång skall ha någon typ av kalas med runt 40 gäster och tänker att det vore en trevlig idé att göra hemmagjorda kort att dela ut till alla - gör det inte!!
Vilken jäkla dum idé det var! Mina axlar värker så jag tror att jag dör och det tog evigheters evighet att bli klar, och då är de ändå ganska simpla kort.

Steg 1. Skriva en text på datorn som sedan skrevs ut av pappa (i 40 ex)
Steg 2. Skära bort överflödigt papper runt texten på varje ark
Steg 3. Stansa ut dekorativt mönster i varje hörn av varje ark (Hampus fick hjälpa mig)
Steg 4. Införskaffa 40 svarta A4-papper (mamma gjorde det åt mig) och vika dem på mitten
Steg 5. Klistra fast texten inuti varje kort
Steg 6. Klistra fast foto på Nico på framsidan av varje kort
Steg 7. Skriva Nicos namn på varje framsida samt ett litet tack inuti kortet

OMG! Det låter simpelt men om man upprepar samma sak 40 gånger så är det sjukt jobbigt och tråkigt.
Nu är jag klar i alla fall.
Nu skall jag ta tag i gästboken.

De säger att man inte med ord kan beskriva känslan av att för första gången hålla sin bebis i famnen, och det är visserligen sant, men det finns en annan känsla som för mig är mäktigare. En underbar, histnande, värmande känsla som ingen kan förstå om de inte upplevt den. Känslan av att se sin bebis le - verkligen le.

Man står där och byter blöja tillsammans med älsklingen, på en ilsket skrikande bebis. Så nyser han, en, två, tre gånger vilket man kommenterar med sin sådär lite fåniga mammaröst och ler: Nämen prosit.
Då tittar han upp på en och ler ett stort leende och när man nästan hysterisk glatt kommenterar hans leende så ler han ännu mer.

Jag är och kommer vara Orust största pajas hädanefter. Jag gör allt bara för att få se det där leendet hela tiden. Den som sett serien Simpsons fattar vad jag menar med att jag för alltid kommer vara Nicos egen prankmonkey :)

Älskade unge <3

Dagen inleddes med en offentlig spya. Eller inte riktigt. Innan dess hade jag gått upp, gjort Hampus frukost på sängen, fixat iordning lillen, packat allt som behövdes i bilen, åkt till mamma som tog över som chaufför och var på väg till BVC - så "inleddes" kan ha varit att ta i... men i alla fall.
Det som föranledde spyan, som alltså var min spya och inte bebisens (hade varit mycket mindre pinsamt om det vore så), var att jag haft mensvärken från helvetet och därför tog några värktabletter på morgonen på fastande mage. Jag är vääldigt känslig vad gäller medicin av alla slag så detta var ingen bra idé. Fick hojta till mamma att stanna bilen och sedan stod jag som ett gammalt fyllo och spydde vid sidan av vägen medan bilar körde förbi (och tutade?!). Lite pinsamt sådär.

Vi kom så småningom i alla fall fram till BVC och dagens barnläkarbesök. Allt var utan anmärkning. Nico hade gått upp en hel del på bara två veckor och väger nu 5510g. Han växer fortfarande ca 1 cm i veckan och är nu 57 cm lång, och hans lilla huvud hade växt 1,5 cm på två veckor.

Sedan var det dags för shopping och pyret skötte sig superbra under hela dagen tycker jag. Lite ledsen då och då när han ville ha mat (vilket han också fick bör kanske tilläggas..hehe) och i slutet av dagen började han tröttna lite.
Jag fick på Lindex köpt några av de saker jag spanat in online och haft bilder av på bloggen tidigare.
Denna supermjuka och goa lilla jacka.
Denna underbara mössa med öron.. han var såå söt i den :)
Och denna sovpåse så han kan få sprattla runt i sömnen.

Efter det åkte vi till Göksäter (som för er som inte bor i trakten även kallas för "lilla Ullared" och är en affär med allt möjligt till bra priser). Där köpte jag bland annat två pyjamasar, två bodys, en tröja/jacka, strumpor och vantar till lillen. Blev såklart lite annat också till mig själv... fast inget egentligen onödigt... strumpor, ram, fotoalbum och lite sånt. Mamma köpte också ett badlakan med huva till Nico.

När vi kom hem hade Hampus dammsugit och grejat, min underbara man, och så lagade han middag till oss. Nu skall jag bara ladda upp bröllopsbilderna till framkallning och småpyssla lite innan jag lägger mig och sover ett slag. Hampus sitter och spelar dataspel i källaren och har med sig Nicholas som sover i sin barnvagnsinsats (eller han vaknade nog precis för hörde just ett vrål från källaren).

Idag är lillen inte på gott humör (han fortsätter ha bra dagar varannan dag tycks det som). Han är gnällig och vill egentligen ingenting, och plötsligt kan han bli ledsen utan att man fattar varför. Just nu är dock humöret något bättre eftersom han fått bajsa :)

Själv har jag betalt räkningar (usch) och skall strax ordna med korten till namngivningen. Är dock väldigt trött idag trots att jag inte sov såå illa i natt.
I natt skall vi nog försöka med att lillen sover i sitt rum. Har lite ångest för jag är rädd att han skall känna sig ensam, men egentligen handlar det nog om att jag vill ha honom nära för han tycks ju sova mycket bättre där. Babylarmet funkar bra också så bör ju gå bra.

Imorgon skall jag till BVC för att träffa barnläkaren, eller det är ju egentligen inte jag utan Nico som skall träffa honom. Sedan skall det shoppas bebiskläder på Lindex och Göksäter. Behöver:
* Vantar
* Mer strumpor då jag tappar bort hans små sockar hela tiden
* Någon typ av jacka
* Pyjamasar med fötter
* Sovpåse
* Bodys med lång ärm
Behöver även köpa fler små badlakan till honom. På Ellos såg jag världens sötaste lilla lilla badrock, men är väl egentligen inte det mest praktiska och hur ofta kommer han egentligen behöva använda en badrock? Men söt var den :)

Själv skulle jag behöva ett par byxor. Går runt i Hampus mjukisbyxor för jämnan eftersom mina egna gamla byxor inte sitter helt bekvämt och skapar en snygg valk. Överlag går jag mest runt och ser ut som white trash just för tillfället...haha... är i alla fall inte omedveten om det själv.

Hampus kör moppe till bussen för att ta sig till jobbet. Igår blev den moppen snodd. Det är så satans irriterande och skapar både praktiska och ekonomiska problem. Vi vet just nu inte vad vi skall göra.
Så om någon som läser detta har en moped att låna ut, eller känner någon som har det, eller har eller känner någon som har en moped de vill sälja himla billigt så hör av er. Hade vart himla snällt.

I övrigt kan man säga att lillen hade en toppendag igår. Han ville mest sova i sin riktiga säng ensam och när han var uppe och vaken var han på gott humör. I natt sov han mestadels bra men hade lite magknip senare delen av natten så då gjorde han mycket ljud i sömnen så att man inte kunde sova. Gick sedan upp med honom för att Hampus skulle få sova men då somnade han i babysittern.

Han har förresten humor min son... haha... han smilar som en tokig om jag låtsas missa munnen när jag skall ge honom nappen... Kan vara så att han mest tycker mina ljudeffekter är roliga :) Annars är hoppa det skojigaste som finns i hans värld.

Fick förresten en smärre depression igår när jag gick igenom alla räkningar och insåg att man fasen får typ ingenting när man är mammaledig. Jobbade bara 75% innan men får nu ut flera tusen mindre. Hur kul är det? Ångest.

Kan avsluta med att skriva att jag igår började se på Sex and the city 2. Fick sluta efter typ tio minuter. Vilken jäkla skitfilm! Hade ju ingen handling knappt och allt gick ut på att man skulle titta på deras kläder och skor. Så satans ointressant. Usch vad kass.

Ooh jag upptäckte förresten en sjuk sak... just nu. Har ont i magen som fan och när jag tänkte på detta så tittade jag ner på magen och upptäcker då... haha.. så sjukt kul.. att mina egna hjärtslag får hängbuksvinsfettet som är kvar sedan gravididteten att dallra lite...haha. Jag behöver börja träna...oh ja... haha.

Tänk vad lite sömn kan göra. Igår var allt hemskt, idag är allt bra. Hinner med en massa också. Hittills idag har jag tvättat kläder, tvätta håret, sorterat lillens garderob och är mitt inne i att börja göra i ordning kort till namngivelsen. Känner mig dessutom nästan pigg.

Hann förresten med att buda till mig ett paket med babykläder på Tradera också. Billigt och bra.

Lillen är så snäll och go. Mest sover och myser. Titta på denna gullunge som gosar med sin filt <3 <3

Cencurerade Peter Dalle-repliken och tog bort ordet kåt i rubriken då jag bara är glad och tacksam just nu :). Detta trots en hejdundrandes mensvärk som får mig att gå dubbelvikt.
Orsaken till tacksamheten är att Nico i natt sov från 21 til 24, då han vaknade åt, och somnade om. Sedan sov han till 03, då han vaknde, åt och somnade om för att nu vakna strax efter 06 för att äta. Han ligger nu och igen och verkar trött så förhoppningsvis somnar han strax om igen.
Detta innebär ca 7,5 timmes sömns för min del! :) Och har jag tur kan jag nu sova e stund till. Tack Nico!

Idag har jag egentligen bara två saker jag absolut vill hinna med och det är att tvätta håret så jag slipper känna mig så sunk (hur sjukt är det inte egentligen att jag inte hinner tvätta håret på dagarna, men det har en del att göra med badrummets placering och temperatur vilket jag kanske nämnt tdigare och inte orkar gå in på nu) samt förbereda korten till namngivningen. Skall klippa/skära ut text och piffa till hörnen av papprena med hjälp av en manick jag lånat av mamma. På onsdag skall jag köpa papper och sedan har jag två dagar på mig att färdigställa 40 kort... kul, kul... hmmm.

Glöm nu inte kommentera om vilka av bröllopsbilderna ni tyckte bäst om förresten.

Nu hade våra bilder från bröllopet kommit till Hampus mail. Vi tog ju lite olika typer av bilder med gamla kameror (eller vi och vi, Johan gjorde det) för vi ville ha något orginellt. Nu skall vi välja vilka vi skall ha och vilka vi skall förstora.

Nedan kan ni se de bilder vi valt att vi vill ha, men ännu har vi inte riktigt bestämt vilka vi skall förstora. Vad tycker ni?


Denna tycker vi båda mycket om. Bakgrunden blev så fin i svartvitt också.


Denna tycker jag om. Den ser så härligt stel ut som gamla foton samtidigt som färgerna är så mjuka.


Denna älskar vi! Ser ut som ett foto från 1800-talet och Hampus ser ut som en vålnad nästan. Helt underbart :)


Tycker om att vi ser så glada ut, även om jag är dubbelhakeglad och man kan se att Hampus har snus inne :)


Härliga färger och Hampus är så fin på denna! En favorit trots min feta vad... hehe.


Hampus tycker om denna bilden och jag tycker att han är superfin på den, men ogillar att min haka ser så stor ut :/

Tyvärr blev det inga bra bilder av oss i ösregnet. Hade varit kul att ha.

Ja, det gör jag faen. Känner mig duktig alltså. Nico har gnällt nästan hela dagen men hade två sovpass och har den senaste timmen inte sovit men inte heller gnällt utan ligger och tittar. Jag har då passat på att städa kök, vardagsrum och delvis sovrum, tömt kattlåda, fixat med disk och vattnat blommor.

Nu har jag dock ont som fasen av min ischias. Ischias, som en gammal tant. Nåja, nu är Hampus på väg hem och lillen skall ha mat.

Trots alla sura miner så skrattade han faktiskt nästan vid ett tillfälle idag. Då glömmer man plötsligt allt det jobbiga, tills han strax påminner en igen :)

Jag har inte fått gjort något av de saker jag behövde göra. Skall vänta tills älsklingen kommer hem och ta tag i saker då. Orkar inte ränna fram och tillbaka till lillen nu när han är så kinkig. Då är det bättre att syssla med aktivitet som innebär att jag kan sitta bredvid honom.

Nu, precis nu när jag skriver detta, så fick jag dock veta att Hampus måste jobba till 19, dvs han är hemma halv nio ungefär, istället för att vara hemma om en timma som han sagt innan. Känns surt. Vill skrika lite rakt ut i rymden faktiskt. Detta innebär att jag kommer ha ansvaret för bebis ensam heela dagen, att jag inte kan åka och handla mat (aldrig att jag orkar ta med skrikbebis in i affär) och att jag inte kommer hinna med något av sakerna på listan nästan samt att jag inte kommer få någon sömn alls eftersom jag skall ha natten då Hampus jobbar imorgon med. Nästan så att jag går och hänger mig.

För att återgå till vad jag höll på att skriva innan jag fick det kuliga meddelandet så håller jag på med projekt skriva. För er som inte känner mig har jag alltid skrivit och alltid haft som mål att bli författare (fan vad barnsligt det låter.. men men) men haft problem med att jag har noll självdiciplin och aldrig avslutar mina projekt. Nu håller jag på med ett nytt dock. Säger inget mer om saken så slipper jag skämmas lika mycket när jag inte avslutar detta heller.

I övrigt så har jag idag också kollat upp alla de där bloggarna som det skrivs så mycket om, detta eftersom jag kom att tänka på dem i och med BlogAwards som just var. Tittade in på Kissies, Egoinas, Paows och Fokis bloggar bland annat, och blev lite ställd. Varför läser så många deras bloggar? Inte så att jag anser att man borde läsa mitt strunt istället, det förstår jag om man inte vill, men vad är det spännande med just dessa bloggar när det finns folk på nätet som verkligen skriver saker på rktigt? De var ju ungefär likadana allihop och det gick enbart ut på: Detta har jag köpt idag, Detta har jag på mig, Detta åt jag till middag.... och så lite skvaller, smink och skitsnack om de andra bloggarna samt mycket festande. Människor är underliga.

Ja, ungefär så känns det just nu. Hampus har gått till jobbet och efter att Nico sovit i en och en halv timme återgick han till att vara vaken. Just nu har jag kramp i armen då han gråter om jag inte konstant gungar honom i babysittern. Tur för honom att han är söt annars hade han blivit Sveriges nya Mowgli (nej jag är inte helt allvarlig, inte heelt).

Finns en uppsjö av saker jag borde göra, saker som måste göras: städa, vattna blommot, tvätta kläder, göra rent katternas låda, tvätta håret!, börja göra iordning korten till namngivelsen med mera, med mera.... istället sitter jag här fast med ena handen på en babysitter och så trött att huvudet värker och jag mår illa - och mensvärk på det... Min huvudsysselsättning för närvarande är med andra ord som ni märker att tycka synd om mig själv.

Jag kan läsa samtidigt som jag gungar babysittern i alla fall. Läser just nu "En liten bok om ondska"... Den försöker förklara fenomenet ondska. Vad det är som gör att vissa människor begår onda handlingar. Jag tycker svaret är enkelt. Vi är människor. Det är mer intressant att titta på vad det är som gör att många, antagligen de flesta, inte begår onda handlingar. Vad är det för spärr som finns i oss som gör att vi inte sätter ut små barn i skogen när de gnällt oavbrutet i flera dygn.

Nu kanske ni tänker att jag skojar eller svamlar eftersom jag är trött och irriterad, men jag tycker faktiskt att det är en spännande fråga. Jag älskar och avgudar min son och skulle aldrig skada honom det allra minsta men kan tycka att det är intressant att fråga varför det är så. För även om det var någons annans barn jag hade hand om så hade jag ju inte skadat det... antagligen inte om det var en vuen heller (kanske bara en liten smäll)...

Nu får bebis ett utbrott.. dags att sluta

Han var lugn idag... så naturligtvis har natten varit helvete. Klockan halv sex gav jag upp. Hade fortfarande inte fått sova något och frustrationen över att försöka och inte få gjorde att jag bröt ihop och bara grät så tänkte att det var lika bra att skita i att ens försöka och bara gå upp. Trötthet i kombination med mensvärken från helvetet gör att jag känner mig minst sagt instabil.

Nicholas har inte ont eller så, han vill bara inte sova. Han vill vara vaken och vill inte vara det ensam. Han vill sitta i babysittern, lyssna på musik och inte ligga i någon säng. Får han inte det gör han högljudda missnöjesljud, och om man inte reagerar på dem går han över till vrålande.
Dessutom har han velat äta lite grann hela tiden.

Hampus har hjälpt till mycket men han skall jobba imorgon så han måste få sova lite. Han fick dock dåligt samvete och var orolig och frågade om jag verkligen orkar med.
Har man något val? svarade jag. Just nu är det så det känns. Jag orkar inte, vill inte, kan inte - men man måste för man har inte valet att strunta i det.

Just nu verkar han somna lite men jag skall inte slumra till, för om jag gör det och han vaknar igen om tio minuter och väcker mig finns risken att jag förlorar förståndet och slår sönder hela huset.

Så kan det kännas en sömnlös natt som spädbarnsmamma.

(... vi hurra för den resan när vi kom till Köpenhamn" - sång vi sjöng i förskolan)

I natt sov lillen först ett ganska långt pass men sedan var han smågnällig nästan hela natten. Han vill veta att vi är nära hela tiden verkar det som. Under dagen i dag har han varit väldigt lugn och snäll, inga sura miner alls nästan (bortsett från de hysteriska vrålen när han blir hungrig då).

Hämtade böcker snälla mamma och pappa handlat åt mig på bokmässan och har hunnit läsa ut en redan. "Pepparkakshuset", av samma förfarattarinna som "Mamma, pappa, barn" som jag tidigare nämnt i bloggen, minns dock inte hennes namn just i denna sekund. Jättebra deckare så rekommenderas.

Ganska slapp dag faktiskt men skall ta mig i kragen imorgon. Får nog göra en lista att bocka av och hoppas på att pyret är lika lugn i morgon.

Har verkligen inget spännande att skriva just nu... vill mest mysa med mina älsklingar. Eller jo... så värst spännande är det väl inte, men fick min mens igår. Eftersom jag inte ammar kommer den ju tillbaka tidigare än den hade gjort annars. Var det ett kärt återseende? Njee.. Den hade gärna fått hålla sig borta ett tag till faktiskt.

Idag är Hampus hemma så det är skönt att inte vara ensam. Fick sovit bra i natt men har hänt lite tråkigheter också som påverkat humöret. Inget jag tänker skriva om här, och är inget i stil med sjukdom eller död... så det ordnar sig.

Nico har varit si sådär med sovandet, men han har haft glada och roliga vakenperioder. Kul nu när han börjar vara mer vaken på riktigt och man kan busa med honom. Han sprattlar glatt med benen, ler och gör livliga tjut när han tycker saker är roliga. Men gränsen mellan kul och läskigt är hårfin så ibland går glädjen över i gråt :)
En favorit är att sätta babysittern i babygymmet så att han kan sitta där och gunga och titta på de små dinglande girafferna.

Själv har jag kunnat handla och städa köket idag, och nu skall jag pyssla lite med ett än så länge hemligt projekt. Ett väldigt hemlighetsfullt blogginlägg detta :). Sedan skall jag laga en god middag, potatisgratäng med kyckling i - en favorit.

Hampus jobbar både lördag och söndag och hela nästa vecka så kommer vara en mindre mardröm. Så räkna med mycket gnäll här på bloggen :) Under denna mardrömsvecka måste jag även planera inför namngivelsen nästa lördag (inklusive storstäda eftersom Hampus släktingar nog hälsar på här hemma med) ... hej hopp.

Veckan efter det, eller kommande vecka, hoppas vi kanske kunna få barnvakt för en dag för att ha vår version av smekmånad - biomaraton :) Är två fimer vi jättegärna vill se på bio så vi tänkte vi skulle försöka få till att se dem båda på samma dag. Bara att hoppas att de fortfarande visas då.

Varför skall bara bebisar få ha sparkdräkt? Jag skulle gärna mysa runt ien sådan här, om de inte var så dyra, från www.onepiece.no


Mys :)

Kom förresten på hur jag skall kunna överleva ett år utan att få ha besökt bokmässan: Baby och barn mässan i april :) Jag gillar mässor... haha.
Mamma och pappa hade dessutom köpt med böcker åt mig från mässan. Härligt :)

Ingen som har en bebis kan nog låta bli att fundera över det där med utvecklingen, om ens bebis utvecklas som den ska eller ej, fast man vet att alla utvecklas i olika takt och man inte kan jämföra.

Satt och läste på Babycenters hemsida om utvecklingen som sker i spädbarnets olika månader. Med en del saker tycks Nico vara tidig, men med andra kanske lite sen. Eller kanske skall man utrycka det som så att han gör en del av sakerna medan han inte gör en del andra.

Han har nästan från start kunnat fokusera sin blick, dock är han väldigt selektiv med vad han är intresserad av att titta på. Ansikten och klara färger är fortfarande det mest intressanta även om han nu så smått börjat uppskatta att titta på leksaker om de rör sig. Träd älskar han - kanske är det för att de är tydligt gröna och rör sig i vinden?

Nico har även ganska tidigt haft en stark nacke och kunnat lyfta huvudet om han ligger på mage, men hans armar är inte lika starka så mer än huvudlyft blir det ännu inte.

Något som nämndes som utveckling vid tre månaders ålder gör lillen redan och det är att han stödjer på benen om man håller honom ovanför marken, och en ny favorit för honom är att själv hjälpa till med benen och "hoppa", och han också kommit på att han kan få babysittern att gunga om han sprattlar med benen på ett visst sätt.

Musik och sång gillar han men han reagerar inte på röster så att han vänder huvudet ditåt alla gånger. Han har börjat le lite mer nu, riktiga glada smajl, men fortfarande inte jätteofta.
Hans ljud har också börjat variera mer liksom hans minspel. Han sträcker ut tungan och gör pussmunnar. Dock är hans vanligaste ljud fortfarande det irriterade knorrandet.

Som ni också förstått så har han ingen stabil sovrytm ännu. Han sover korta stunder och vill äta ofta. Dock är hans vakenperioder nu ibland mer aktiva då han kräver stimulans och interaktion.

Skall bli spännande att se vad som händer härnäst. De utvecklas ju så himla fort!

Lillebror, alltså min lillebror och därmed Nicos morbror, var här en sväng förut och vi spelade lite musiksnuttar från hans mobil för Nico och kollade vad han tyckte om och inte. Det var tummen ner för glamrock och E-type.. haha... tummen upp för klassiskt och Jackson Five - det sista kan dock ha påverkats av att lillebror gjorde en uppskattad dans till musiken :)

Det mest överraskande var kanske att han blev sömnig och nästan somnade varje gång man satte på rocklåten Black Betty.. haha.

Nu sover han äntligen ordentligt så jag har slängt lite skräp, fått ätit och kunnat slappna av lite.

Ja vid ett i natt trodde jag att jag idag skulle få skriva om rekordnatten. Natten då Nico ätnligen sov rejält. Det började nämligen riktigt bra. Han sov fem timmar det första passet och jag var så nöjd. Tänkte att nu, nu har det vänt. HA!

Efter att han ätit vid halv två så vägrade han nämligen somna om riktigt igen. Han sov femminutare för att sedan spotta ut nappen och sparka av täcket och gnälla tills jag fixade det. Så ingen sömn för mig. Han har dock sovit nån timme då och då nu på förmddagen, men bara om jag gungar honom i babysittern - så som sagt var, ingen sömn för mig.

Så här söt var han i snickarbyxor igår dock, trots den lite buttra minen :)


Nyss sov han så här... själv sover jag sällan med armarna sådär :)



Man kan även roa sig med att på den undre bilden försöka finna:
- del av katt
- del av barnvagn
- del av Jotexkatalog
- del av tröja
- nästan hel anteckningsbok
- del av sko

Hehe... har inte haft tid att städa...så är det :)

I natt sov lillen först bra, men sedan var det inte mycket sömn. Kunde inte heller låta mobilen spela för honom eftersom den är såpass ljudlig att Hampus hade kunnat vakna.

På morgonen skulle jag upp ganska tidigt för att köra ett paket till posten åt Hampus och när jag ändå var ute och for så tänkte jag att jag kunde åka till mamma och pappa.
Har nu varit här hela dagen eftersom Hampus ändå jobbar till sent. Sovit en stund här, varit på promenad och låtit släktningar hälsa på lillen (nästan hela släkten på pappas sida bor nämligen i samma "bostadsområde" på landet) och varit och handlat medan min pappa passade Nico.

Mamma köpte också en liten barnvagnsnalle med inbyggd speldosa som Nico tyckte mycet om. Speldosor verkar super om man vill få plutten att sova.

Får se hur länge jag stannar här innan jag åker hem.

Avslutningsvis önskar jag Karin lycka till idag (jag tror det var idag).

Idag var det premiär på två sätt.

Jag har ett tag undrat när Nico skall börja le, på riktigt. Man kan se en snabbt leende då och då, men sällan och aldrig under en längre tid... men...

Idag hade vi fixat iordning med extrasäng i lillens rum så nu fick han äntligen sova i sitt eget rum, i sin egen säng. Över sängen hänger muminmobilen med speldosa som mamma och pappa (mina föräldrar alltså) köpte till honom. Har inte använt den sen han fick den eftersom vi tänkte att han var för liten för den, vilket han var då.

Nu sätter vi igång speldosan och han ligger där i sängen och skiner upp i ett jätteleende och sedan ligger han där och tittar med ett jättesmajl :) När sången slutade gapade han, in med nappen och så somnade han. Succé!! :)

För att besvara Sofias fråga på förra inläggets kommentar så är han ca 55 cm lång och väger nu runt 5 kg. Så kläderna blir mest för små pga den tjocka magen och de knubbiga låren :) Vår lilla klump som sagt var :)

Nico bara äter och äter, och växer och växer. Vissa barnkläder hann jag aldrig ens använda innan han växte ur dem. Just nu använder vi mest storlek 56, de passar bäst, men även en del lite större storlekar.

Idag sov vi ganska länge innan jag åkte och handlade frukost (har ganska dålig framförhållning..hehe). Sedan gick vi på promenad i det fina höstvädret, hela familjen. Riktigt mysigt. Nicholas sov gott under hela promenaden men vaknade så fort vi kom hem.
Sedan hade han en några timmar lång äta-gråta-äta-gråta-period innan han kräktes först på hela mig och sedan på hela Hampus. Nöjd med sin prestation somnade han sedan i babysittern :)

I natt är det tillbaka till verkligheten igen. Hampus börjar jobba imorgon igen så nu är det tillbaka till att ensam ha hand om Nico på nätter och stor del av dagarna. Men det skall la lilla husfrun klara av ..hehe...

Vill börja med att tacka för alla fina gratulationer jag mottagit både här, på andra internetforum och via telefon. Tack :)

Natten till igår sov jag knappt alls, och för ovanlighetens skull var det inte Nicos fel för han sov snällt. Var helt full av små fjärilar.

Upp i ottan och fixa iordning sig. Nico fick ha fina kläder han med men tyvärr finns inte ett enda foto på honom från dagen eftersom han sov sig igenom det mesta och vårt enda försök att ta med han på bild resulterade i att han blev väckt och hysterisk och snabbt fick bäddas ner igen.

Vid halv tolv kom mamma som följde med som barnvakt/chaufför/extrafotograf (tack snälla mamma för hjälpen! <3). Hon hade gjort en fin brudbukett åt mig av blommor från trädgården.
Sedan åkte vi till Henån och mötte upp vår fotograf Johan (en vän till Hampus) - stort ack även till honom!

I Saras hus, ett riktigt kulturminne, träffade vi sedan vigselförrättaren och vittnena. Rummen i huset hade helt underbara gamla medaljongtapeter och gammalt vackert möblemang så då vi var lite tidiga så passade Johan på att fota oss i den härliga miljön.

Sedan skedde själva vigseln. Kändes helt overkligt och hela jag var som fylld av kolsyra, bara bubblade i mig av lycka. Dock inga glädjetårar som jag hoppats lite på - vittnena grät var rörda och grät dock.
Och så var jag en fru, till världens bästa man :)

Efteråt tog både mamma och Johan kort på oss utanför huset innan vi åkte hem. När mamma kört oss hem for hon vidare men Johan stannade och vi fotograferade i olika miljöer ett bra tag. Synd att man har kvar lite gravidmage dock - en liten tjockisbrud :) När vi skulle ta kort utomhus började det dock regna ganska rejält men det hindrade oss inte. Kan nog bli roliga foton där vi står mitt i ösregnet...:D

Innan regnet

När vi kört Johan till busshållplatsen så åkte vi hem och bytte brev. Och då hände det! Jag läste Hampus underbart vackra brev till mig och kände små tårar i ögonen! Min älskade fina man hade skrivit ett så känslosamt och fint brev.

Sedan var det dags att laga god middag. Matlagning och ätning blev dock lite störd av att lillen då vaknade och var både underligt hungrig (han åt mer än 300 ml under 3 timmar) och antagligen överstimulerad så han stortjöt hysteriskt ett bra tag innan han slutligen däckade av igen och hade en bra natt. Maten var riktigt god i alla fall och kändes mysigare att vara bara vi än att sitta på restaurang faktiskt.

Dagen avslutades med att vi låg i sängen, myste och såg på samma StarTrek film som vi blev ihop till. Sedan somnade vi faktiskt ganska tidigt. Vi är ju trots allt föräldrar till ett spädbarn :)
Var en härligt supermysig dag och även om jag nog inte riktigt fattat det än så är det underbart <3


Bjussar även på en bild på hur lillen ser ut när man sätter på matmixern i köket :)

Nu är jag en fru. Gift och allt. Skall mysa med min man resten av kvällen men ville bara dela med mig av lite bilder :)

Trots att det är min stora dag så kan jag inte ignorera valet och dess utgång. Måste nämna några tankar kort och så får jag väl utveckla detta senare.. om någon skulle undra... vilket kanske ingen gör eftersom inte så många läser denna blogg :)

1. Alla tjatar om att MP måste samarbeta med Alliansen för att hindra SD. Varför är det MPs ansvar? Alliansen måste inte samarbeta med SD annars heller, det måste ingen. Ansvaret ligger på Alliansen. Om MP samarbetar med Alliansen sviker de alla de människor som röstat på dem och tappar allt förtroende. Hellre omval i så fall.

2. Vissa säger att skälet till att MP borde vara villiga till att samarbeta med Alliansen är att de fick flest röster och det därför är vad svenskarna vill. Nåja, nu fick de ju inte ens majoritet... och dessutom om man kör med det argumentet så borde vill väl respektera vad de som röstade på SD vill... nämligen att de skall få vara med och bestämma.

3. Jag ogillar SD och ogillar skarpt att de kom in i riksdagen MEN anledningen till att vi ogillar dem är framför allt deras odemokratiska värderingar... eller? Gynnar det då demokratin att vägra vara i samma rum som en från SD? Gynnar det demokratin att säga upp bekantskap med de som röstat SD och mobba ut dem? Ville vi inte ha demokrati? Att alla skall få tycka vad de vll och rösta vad de vill och inte behöva vara rädda och behöva dölja vad de röstat? Dialog och respekt säger jag... annars förändrar man inga åsikter.

Har ni sett filmen The day after Tomorrow? Scenen när det är så kallt så när helikopterpiloterna öppnar dörren så fryser de genast till is. Så är det att gå in i mitt badrum.

Det ligger i källaren som är kall i sig och är, av den förre ägaren, nykaklat men han la inte in golvvärme. Varje gång jag duschar vill jag ringa upp denne, snåle, man och skrika: VARFÖR??!!

Jag kan därför inte duscha tillsammans med Nicholas, för efter man kommer ut ur duschen måste man snabbt vira in sig i handduk och rusa upp till övervåningen för att undvika frostskador.

Idag tog dessutom varmvattnet slut mitt i duschen så fick duscha klart i kallvatten.

Men who cares... häll isvatten över mig bara... är lika glad ändå... för idag gifter jag mig! :)

Nu har vi varit och röstat hela familjen. Plutten var dock ganska ointresserad och sov sig igenom hela besöket i vallokalen.

Nu skall det städas och grejas så det är fint och trevligt imorgon när vi skall gifta oss... wiiiii... vi skall gifta oss :))
Ikväll blir det att se på valvaka. Hoppas lillen håller sig så lugn och fin som han var i går kväll, men han får gärna fortsätta vara lugn heela natten denna gången.

Nico har i stort varit ganska lätthanterlig idag och jag och Hampus kunde till och med få koppla av och se film (hann se två filmer och ett StarTrek-avsnitt) tillsammans då han sov mellan 20 och 24.30. Sedan sov han ett nytt pass till 03.30. Efter det var det dock nästan två timmars gnäll och skrik.
Sedan, lika plötsligt som skrikandet börjat så somnade han. Bara att hoppas att han sover ett tag och inte vaknar av katterna som fått lekattack och rusar runt i huset helt vilda (låter som en flock elefanter på språng).

Försökte förresten "kila fast" nappen med filten, men tyg så nära ansiktet lockar fram vansinnet i bebis. Han är en unge med bestämda åsikter...

Jag älskar snygga ramar. Just nu vill jag ha en sådan där söt familjeram.



Annars finns de snyggaste ramarna på Stajl i Göteborg. Har köpt många av mina där. Tyvärr har de ingen hemsida med bilder.
På Ellos.se kan man köpa ramar från Zara home. De är också himla fina (se nedan).

Jag ser fram emot måndag såå mycket. Jag kommer inte bara vara någons mamma, utan även någons fru (inte samma någon som tur är). Önskar jag kunde gråta av lycka... då hade jag gjort det på måndag. Men kommer nog inte göra det för när känslorna blir så stora så fastnar de liksom i mig.

Jag gråter mest av fåniga anledningar, men blir helt stum och tyst när det verkligen gäller. Kan gråta om Hampus åker bort när jag ville att vi skulle ligga hemma och äta chips, men inte om någon dör.
Grät inte ens av lycka när lillen föddes. Bara Hampus var tårögd. Jag vill också kunna bli fuktig i ögonen av ren glädje. Men om jag hade kunnat gråta av lycka så hade jag gjort det på måndag - absolut.

När andra går ut och går med Nico somnar han sött och sover sedan flera timmar. ALDRIG när jag gör det. Jag gick och gick och han somnade så bra, men så fort vi kom hem vaknade han och var vansinnig. Han har nu varit det i en och en halv timma. Tur att man är pigg.

Inget är bra. Eller rättare sagt så är det väl det ena som avlöst det andra och han reagerar lika mycket på allt. Idag är det i alla fall inte den ledsna gråten utan arga vansinnesvrål.

Han vill äta *vrål* Han behöver rapa *vrål* Han vill äta mer *vrål* Nej han ville visst inte äta *vrål* Det var nappen han ville ha *vrål* Han behöver rapa en gång till *vrål* Spydde visst lite *vrål* Bajsar *vrål* Vill inte ha bajs i blöjan *vrål* Vill fasen inte bli bytt på heller *vrål* Vill bäras *vrål* Nej vill ligga *vrål* Tappar nappen *vrål* Vill sitta i babysittern *vrål* Tappar nappen *vrål* Tappar nappen *vrål* Tappar nappen *VRÅÅL*

Nu tycks han ha somnat  till lite i babysittern i alla fall - tills nästa gång han tappar nappen. Tack Lotta för lånet - babysittern är en lifesaver :)

Fick i alla fall gått den där promenden och fick lite motion och frisk luft. Note to self: Nästa gång jacka på. Fan vad jag frös.

Jag är en såå mycket bättre mamma när jag fått sova. Rolig och glad. Inget stör mig... inte bajs, tusentals napputspottningar, gnäll, timslånga försök att få till en rap.. inget. Gullar fortfarande med den lille med den snälla rösten. Inga suckar och stön.

Skulle behöva en nattnanny så jag fick sova varje natt.

Nu skall jag gå på promenad och sedan skall jag flytta skörbordet och städa. Hoppas orken håller i sig.


Min lilla gangster


Min lilla trötta ganster :)

När man tar hand om en bebis cirkulerar mycket kring bajs. Bajsblöjebyte och bajskonsistens bland annat. Innan trodde jag nog inte att det någonsin skulle ske att jag ställde frågan "Hur såg det ut?" när Hampus har bytt blöjan full av skit. Men så är det... konsistensen på bajset är en av de få indikationer man har på sin bebis välmående nu när denne inte kan tala om det själv, på annat sätt än genom höga vrål.

Jag har lite blivit som den läkare jag besökte en gång när jag hade ont i magen och som sa:
"Och hur är avföringen? Som välling? Gröt? Purré?"
Hahaha...

Idag var inehållet i blöjan som lera. Klibbig, kladdig lera. Det är bättre när det ser ut som gult keso. Det är det ultimata.

Kommer förresten för alltid ha svårt för att äta keso igen.

Han gjorde det igen. Han skulle ta första nattpasset och sedan skulle jag ta över. Han lät mig sova tills nu! Hela natten. Fast han själv var så trött redan i går kväll. Det är kärlek.

Egentligen är det lustigt... att man kan älska någon så mycket fast denne sällan låter dig sova, kissar på dig, bajsar på dig, kräks på dig, drar dig i håret och tvingar dig att låta hela ditt liv kretsa runt just honom (inget att skriva i en kontaktannaons direkt..hehe). Ändå gör man det, älskar honom villkorslöst.... skumt....

Behöver jag nämna att han varit jättesnäll i flera timmar... haha...

Kom ihåg det alla blivande och nyblivna mammor - ha inte dåligt samvete för att man mitt i tröttheten och skriken ibland tappar den där känslan av kärlek då och då. Den kommer tillbaka. Den finns där inombords hela tiden, men jag tror den ogillar höga ljud och gömmer sig när det är som värst. Man får känna så, det är normalt. Det får man inte glömma bort :)

Innan brukade han gnälla, grymta, muttra, småskrika och göra allehanda andra ljud när han var missnöjd... men på senare tid har Nico börjat att verkligen, verkligen gråta när han blir ledsen (händer nästan enbart när han vaknar och är hungrig - enligt honom, är på väg att dö svältdöden).
Han blir helt röd, det rinner tårar och han gråter helt hjärtskärande tills han kippar efter luft och skakar.

Det är en hemsk upplevelse, och som även min stackars barnpassande mor idag fick uppleva (hon hade visserligen säkert upplevt det när jag och lillebror var små) så är det så ens hjärta blöder och man själv nästan börjar gråta. Han är ju så ledsen och även om ens illgärning bestod i att inte mirakulöst kunna trolla fram mat på en millisekund så känner man sig ändå lite skyldig till denna enorma sorg.

Jag vet att jag kommer få se mitt barn gråta många gånger och att han kommer få uppleva sorger i sitt liv, för så är verkligheten, och antagligen kommer han aldrig förstå att för varje tår han fäller så går mitt hjärta i tusen bitar - och han kommer aldrig veta att det är hans leende som gör det helt igen.

Jag var nära på att shoppa loss på Lindex hemsida, men hejdade mig lite. Kanske borde önska oss lite också. Kommer ju upp namngivning (men folk kanske inte ger kläder då?). Om jag kan hålla mig och inte köper själv. Lindex har så mycket fint till småttingar.

Byxor med fot. Love it. Strumporna far ju åt alla håll när sprattelgubben sätter igång :)

Suoersöt sovpåse. Fortfarande nära att köpa den nu... kanske snart.

Velourmössa med öron.... om inte det är ett måste, vad är?

Hakklapp med kardborre på sidan... smart när det måste gå fort eftersom bebis tror han håller på att svälta ihjäl.

Supergo overall med hand- och fotskydd. Myys. Skulle vara bra i vinter.

Så fluffig, så söt. Älskar alla små hoodies och jackor i mysmaterial.

Idag skall mamma passa plutten medan jag klipper mig. Mitt hår är en enda stor tova så det kan behövas. Dock är det ganska glansigt och mjukt. Har ju aldrig tid att tvätta håret så det får en naturlig inpackning av flott och smuts... haha.

I natt fick jag kanske sova en timma sammanlagt då Nico spottade ut sin napp var tionde minut och gjorde icke-ignorerbara ljud tills han fick den tillbaka. Gaffatejp, tänkte min trötta hjärna flera gånger. Sedan ville han äta varannan timme.
Nu sitter han dock ganska förnöjd och pratar med sig själv i babysittern.

Jag är nästan klar med allt inför vigseln. Med kvarvarande hängbuk efter graviditeten kan jag nog inte bli så mycket vackrare...hehe. Har i alla fall underkläder, strumpbyxor, klänning, skor och sjal. Klipper mig som sagt i dag och smink och hår tar jag hand om själv på måndag. Tycker bäst om när jag ser ut som mig själv och inte alltför stajlad ändå.
Nu är det bara brevet kvar. Det är egentligen klart med skall renskrivas. Brevet är alltså ett brev till Hampus. Vi kände oss lite obekväma med att stå och säga egna löften inför kommunkvinnan och hon verkade ogärna dra ut på de fem minuterna man får på sig, så vi bestämde oss för att skriva varsitt brev till varann. Tycker om tanken att man sedan kan spara detta och ha det kvar som minne också.

Känns lite overkligt. På måndag blir jag en Lennholm :)

Idag var jag, mamma och lillskrutten på äventyr. Eller äventyr är kanske att ta i, men det blev en hel del timmar i alla fall. Och nu för tiden känns det lite som ett äventyr bara jag kommer utanför dörren :).

Först for vi till MVC där de penslade på något som sved kopiöst för att ta bort irriterad ärrvävnad. Om allt går som det ska skall jag vara fit for fight inom några dagar. Tummen upp för det.

Sedan var det BVC där vågen visade att Nico gått upp ca 300 g sedan i lördags. Min lilla klump <3. Det firade han genom att bajsa några riktiga lass och äta enorma mängder. Man måste packa rejält om man skall åka någonstans med honom :).

Efter det käkade vi och gick i affärer. Tur att man inte var ensam för när jag provade skor fick mamma mata honom och när jag provade underkläder fick han magknip av allt ätande och var upprörd. Fick i alla fall köpt det jag skulle och vi överlevde alla tre.

Nu ligger Nico och sover. Utmattad efter dagens eskapader. Är ganska slut i både kropp och huvud själv.

Jag lyckades inte mentalt få bort illamåendet. Däremot spydde jag enorma mängder. Det är dock inte riktigt samma sak. Speciellt inte då jag fortfarande mår illa.

Men men... bebis sover, barnvagnen är ihopvikt i bilen, skötväskan packad.... är nästan redo att åka så kan nu slappna av i några minuter. Blir premiärtur idag. Har aldrig kört bil med Nico i bilen. Kommer köra försiktigt som en halvblind pensionär.

Lillen har inte velat sova speciellt mycket nu på förmiddagen men tack vare att jag är pigg har jag ändå lyckats vara effektiv och äta frukost, tvätta håret, packa skötväskan och lite annat smått och gott, förutom om själva bebisskötseln då.

Jobbigt nog mår jag superilla av min medicin just nu och skulle helst vilja kräkas lite, men får försöka med att mentalt koppla bort att jag mår pyton. Har 45 minuter på mig att lyckas bli av med illamåendet innan jag skall åka.

Jag har nog aldrig varit med om ett val då alla känns så engagerade. Alla har starka åsikter och alla tycks tycka att om det blocket de inte röstar på vinner så är det katastrof - så även jag.

Även i vanliga fall är jag en sådan där lite jobbig person som tycker att det är väldigt viktigt att rösta och som läser på noga inför valet men den här gången har jag varit lite extra noga.

För mig är det inte ett så svårt val dock. Visst ogillar jag tanken på tvångsfördelning av föräldraledigheten men jag vill ha ett bra socialt skyddsnät i samhället, jag vill inte att man säljer ut de statligt ägda företagen och jag vill att man skall reglera så att det blir ett tak på elpriset. Efter att ha läst igenom alla valmanifest och andra uttalanden så blir det att jag röstar som vanligt. Jag är en miljöpartist, det är bara så.

En rubrik som inte syns alltför ofta på denna blogg.

Mamma kom ju igår så jag fick sova en stund på dagen, och hon städade också så att man kunde vakna, gå in i köket och inte drabbas av ångest. Dessutom lyckades hon få upp mycket av lillens dolda små rapar så han var på bättre humör resten av dagen.

Hampus kunde inte ta ledigt fredag men han kunde vara hemma idag så han erbjöd sig att ta början av natten. Jag sa åt honom att väcka mig när det var min tur. Vaknade dock av mig självt vid 7 i morse! Hade fått sova heeela natten för att min älskling är så snäll. Nu är han dock ett vrak och bara stupade i säng. Han är helt förlåten för att han råkat radera hela min backup som gjordes innan vi formaterade om min dator!

Nu skall jag försöka tvätta håret, äta frukost och klura ut hur man fäller ihop barnvagnen för att vid lunchtid åka och hämta mamma. Blir besök på MVC, BVC och sedan lite shopping och besök hos mormor och morfar. Hoppas lillen är på bra humör på stan.


Tack för snälla kommentarer på senaste inlägget förresten, och det är ju så att jag faktiskt blir en bättre mamma när jag fått sova.

Min mamma skall komma och hjälpa mig snart, och jag tror fan att Nico vet det och har bestämt sig för att skämma ut mig för nu sover han. Så kommer mamma för att jag sagt att han är så krånglig att jag inte får sova och så är han en ängel.

Han gör ofta så. Gnäller mycket, men blir lugn och go om man får besök.

Som ni säkert förstått har jag världens bästa föräldrar och min mamma är så himla go som hjälper mig så mycket just nu. Fast dåligt samvete får man ju. Dels för att stackars mamma inte får ett eget liv och kan göra sina egna saker när hon tvingas hit hela tiden, och dels för att jag själv känner mig som en ganska kass mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn. Man borde ju klara det själv tycker man. Andra gör ju det.

Han sover ju ibland, det gör han... men underligt nog vaknar han alltid och gnäller om jag tittar på honom eller om jag - gud förbjude - tänker "vad skönt att han äntligen sover". Som om han kan läsa mina tankar. Kusligt.

Han gråter när han äter igen. Hoppas att det är en tillfällighet och inte att detta innebär att han inte bara har en gnällig dag utan att vi kommer ha en gnällig en gnällig helg, en gnällig vecka, en gnällig bröllopsdag.

Ingenting är bra, igen, oavsett vad man gör så gnäller han. Ingen tacksamhet alls när man torkar kräks ur örat på honom. Att ha örat fyllt av spy tog han med ro, men att jag skulle torka bort det var enligt honom ett mindre övergrepp och reaktionen ljudlig.

Om det inte vore nog med att ta hand om denna lilla skrikmaskin - och missförstå mig inte för jag tycker att han är så söt att jag vill äta upp honom. Det är bara det att jag ibland faktiskt vill ÄTA UPP HONOM - så för jag en evig kamp mot tjockkatten Norpan som tycker att Nicos sovplatser även är hennes sovplatser. Om jag så lyfter upp honom en sekund så är hon där och gosar ner sig och förvandlas till en femtio kilo tung sten när jag skall försöka få bort henne.

Ute verkligen ösregnar det så en promenad just för tillfället är inte att tänka på. Hade nog kört lillen en sväng i bilen om det inte vore för att den har en tendens att stanna och inte starta igen. Att sitta fast med skrikmaskinen i en bil mitt i obygden är inget jag är supersugen på just nu.

Jag har börjat kissa utan att använda vattenkanna nu. Woho! För er som missat det har jag på grund av sveda efter förlossningen inte kunnat kissa utan att samtidigt sitta och hälla en hel kanna vatten mellan benen, i mer än en månad! Men nu kan jag det - nu kan jag kissa hemma hos andra, på offentliga toaletter (även om jag helst slipper) och vart helst jag skulle vilja. Innan fick jag hålla mig tills jag kom hem till min vattenkanna.

Förresten, det jag fick utskrivet att tvätta den bristning som fortfarande inte läkt visade sig vara väteperoxid. Är inte det sånt man bleker håret med? Var skiträdd och tänkte att det måste ju göra hur ont som helst att få sådant i ett sår, men inte ett dugg kändes det.

Idag skall min lillebror åka förbi IKEA för mig och köpa ett skötbord. Det skall stå i lillens rum. Och så har jag lånat en tältsäng av mamma och pappa så att jag kan sova därinne också. Så snart kommer vardagsrummet se ut som ett vardagsrum igen istället för enormt skötrum/campingplats.

Han var tyst kanske 10 minuter, sedan började han gnälla och vela. Hans nya sätt att plåga mig på är att han spottar ut nappen och sedan vill han inte ha tillbaka den men gnäller tills man tar bort den från hans säng. Tre minuter senare vill han dock ha nappen igen och gnäller tills han får den... för att en liten stund senare spotta ut den... and so on. Älskade skitunge.

Förresten drömde jag en skum dröm i förrgår. Drömde att jag var en manlig reporter som skulle intervjua Kissie (ingen aning om varför men hennes ansikte har väl fastnat i min hjärna någonstans eftersom de skrivs så mycket om henne - varför vill folk läsa om henne?). I alla fall skulle Kissie sova mitt under intervjun och då förvandlades hon till en ond liten voodoodocka som ville mörda mig.
Jag flydde ut på en parkering men någon hade slagit sönder min bil. Som tur var kom den en ung tjej och en kille i en luftballong och kastade ner ett rep så jag kunde klättra upp.
När jag kommer upp i luftballongskorgen så är jag plötsligt den unga tjejen istället och reportern (som nyss var jag) hoppar ur korgen igen eftersom Kissie nu förvandlats till en brunhårig femtiotalsfru som står på en gräsmatta i en amerikansk förort och lockar med nybakt chokladkaka.

Sedan vaknade jag strax efter att jag insett att killen jag flög ballong med jobbar på videobutiken i Stenungsund.

Om det finns något jag längtar efter nästan lika mycket som att sova så är det att höra Nico rapa. Kanske mest för att en rap bukar leda till att jag får sova.

I natt var det stört omöjligt att få honom att rapa. Hade lika gärna kunnat bära runt på en säck potatis, vad gäller chanserna att få höra en rap. Detta gjorde att han hade svårt att sova och när han sov knorrade han nästan hela tiden. Nicos knorranden låter lite som en get med förstoppning, och är inte lätt att somna till.

Så enorm lycka var det när jag nu matat honom och skulle lägga ner honom på skötbordet och en riktigt ljudlig gubbrap hördes. Nu ligger han i sin säng - tyst. Vågar dock inte lägga mig ner själv riktigt än... kusten är inte klar ännu skulle man kunna säga.

Nej usch vilken natt. Hampus frågade om jag hade prövat att gå runt med honom i bärselen i natt. Jag svarade att jag var glad att jag inte hade strypt honom. Ring inte socialen för det, detta är inte ett sådant läge när det är tanken som räknas. Trots att jag ville kräkas av trötthet försökte jag mig till och med på att le och busa lite (varför tycker alla små barn att det är kul om man låtsas att man skall äta upp dem?).

Hade varit trevligt att få tillfälle att ta en dusch idag. I går var jag nog den människa med smutsigast hår som någonsin vandrat in på ett apotek. Väntade nästan på att kvinnan i kassan skulle fråga om jag verkligen inte ville ha schampo också.

Nu skall jag njuta av tystnaden lite och hoppas att den består så jag kan få mig en liten tupplur. Hampus sa att han kanske kunde jobba hemifrån på fredag. Då älskade jag honom lite extra.

Att ta hand om en bebis gör en trött. Antibiotika gör mig trött. Dubbel trötthet och på det en bebis som med en gång känner av ifall man väldigt gärna vill att han skall sova, och då vägrar göra det.

Så nu matar jag denna lilla unge medan jag i princip blundar och det tar mig en evighetslång tid att bara ta mig upp från soffan och in i köket för att hämta hans mat (och han vrålar som om hans sista stund var kommen varje gång).
Skall dock inte klaga på lillen för han sover och äter ganska bra nu. Bara det att med medicinen i systemet vill min kropp sova bra mycket mer än det här.

10-11 timmar tills Hampus kommer hem från jobbet och kan ta Nico en stund så jag får sova riktigt (han har inte ens gått till jobbet än).

Just nu känns det som om jag har en hel del oflyt, och som att jag gnäller väldans mycket.

Underbara Hampus tog lillen i morse och jag fick sova flera härliga ostörda timmar. Sedan hade Hampus hand om honom större delen av dagen så jag fick fixat lite med saker. Kände mig nästan som en normal människa...hehe.

Åkte och handlade och skulle hämta ut mediciner men den satans bilen la av och dessutom fanns inte medicinen på apoteket här så snälla föräldrarna fick åter hjälpa mig med skjuts till ett annat apotek. Nu är det antibiotika som gäller.

Åt sedan god middag tillsammans med myset som var helt slut då bebis haft en gnälldag. Inget magknipgnäll dock utan mest behov av konstant uppmärksamhet.

Är själv trött av medicinen så skall strax sova och hoppas på att den relativt nymatade Nico skall sova många timmar nu, och inte bara halvtimmespass som han sysslat med idag.

Sofia, du skrev i en kommentar att du river av Kerstins naglar, hur gör du då? Barnmorskan sa också att man kan göra såmen jag har inte vågat. Är skiträdd att nageln typ skall fläka sig och rivas av för långt ner eller så. Läskigt.

Jag försöker verkligen fila bebis naglar, men det är så svårt. Hans naglar är så små, så små och sitter på hans små, små fingrar och jag vill ju inte råka fila bort hans lilla fingertopp. Men hur jag än filar så ser jag inget resultat alls på hans små klor. Lika långa och vassa som innan och lika bra på att borra sig in i en när lillen blir ilsk.

Min son - Freddy Krueger

Jag hade tänkt lämna över bebisansvaret till Hampus nu men så ville bebis gosa så får väl sitta här en stund till. Man säger inte nej till världens sötaste bebis när han vill gosa.

Hemliga mötet-människan hörde av sig och skall ringa sedan igen för ny tid. Var ju bra att hon fick mitt meddelande. Mindre bra att jag på telefonsvararen kallade henne Margareta när hon heter Susanne. Haha. Men vad kan man förvänta sig av en Emma som ibland tror att hon är en Karin :)

Jag är vaken. Av två skäl.

För det är första är jag så nedrans trött att oavsett hur länge jag sovit när jag vaknar av lillens "vill ha mat"-tjut så känns det som om jag preciiis somnat. En plågsam illamåendeframkallande känsla så då somnar jag hellre inte alls förrän det är dags att lämna över ansvaret till Hampus och jag kan få somna på rktigt och sova lite längre.

För det andra ringde jag och avbokade det där mötet på en telefonsvarare. Jag valde mellan att vänta tills kontorstid och avboka, eller ringa nu och bara prata med en svarare. Jag valde de senare alternativet eftersom jag var orolig att jag inte skulle få tag i personen i tid om denne kanske lyssnar av sin svarare det första hon gör och sedan lämnar sitt kontor samt att om hon ser att jag ringt så här tidigt så kanske hon förstår att jag verkligen har ågren över att boka om tiden med så här kort varsel.

För ågren har jag. Ville gå på det mötet. Det var viktigt. Men om jag skulle gått så skulle jag fått börja göra mig i ordning typ nu och sedan åka iväg, och jag är så utmattad att jag knappt kan läsa så skulle inte kunna prestera speciellt bra. Detta var det bästa valet, intalar jag mig själv och hoppas att jag inte tabbat mig.

För att hålla mig vaken läser jag bloggar. För tllfället läser jag den nu omgjorda bloggen Innan du fanns. Både rolig och gripande. Nu heter den Nu när du finns. Vilken tur vi ändå hade jag och Hampus, att vi inte behövde kämpa på det sättet för att få lillen.

Ett tecken på att jag sakta men säkert börjar stabilisera mig i min föräldraroll är att jag börjat planera och göra to do-listor igen. Skulle inte kalla mig avslappnad än, verkligen inte, men det kommer.

I veckan skall jag bland annat:
* Organisera alla räkningar och viktiga papper
* Försöka skaffa ett skötbord (nu har jag en skötbädd på matsalsbordet hehe)
* Åka och införskaffa vad jag behöver för att pyssla till saker inför namngivningen
* Till MVC och BVC
* Maila saker till pappa som jag behöver få utskrivet
* Fixa en tillfällig säng så jag slipper sova på soffan

Imorgon skall jag:
* Boka om möte
* Posta inbjudningar
* Städa... kanske
* P T P (hemlig kod för något jag skall komma ihåg)
* Hämta ut medicin

Nu skall jag:
* Strax sova

Angående namngivningen så skall denna hållas hos mina goa föräldrar (stor kram till dem för att de körde mig till NÄL idag) och det får inte plats hur många som helst, och jag har stor släkt. Har fått välja ut de närmaste vännerna och inte kunnat bjuda in respektive. Hampus tycker det är jobbigare än mig att behöva säga det till folk - fast det var han som vägrade hyra en lokal - men får det inte plats fler så får det inte. Tycker ändå man har det mest för släkten och att det blir jobbigt med för mycket folk. Mysigt att kunna ha det i barndomshemmet också, hemmaplan.

Nej fan... nu måste jag sova.

Fick alltså dra till akuten på NÄL. Jippie... eller inte. Och tror ni inte att jag åter träffar en otrevlig läkare. Sköterskorna var trevliga men hur de annars hittar all otrevlig personal är helt sanslöst. Kommer här återge en del av konversationen.

Hon: Jag antar att du ammar
Jag: Nej det gör jag inte
Hon: Nähä, varför inte
Jag: Jag hade inte tillräcklig mjölkproduktion så jag helammade bara i två dagar
Hon: Jaså.. jag har aldrig hört någon där man kan avgöra att man har för lite mjölk efter två dagar, men du orkade väl inte försöka längre

(detta sägs med spydig ton utan att hon hade en aning om någon ev. orsak eller hur länge jag försökte etc.)

Sedan följde en tortyrliknande gynundersökning då det visade sig att den bristning som hade blivit sydd ej hade läkt helt och att ett stygn fanns kvar och irriterade (detta ville hon dock ej ta bort)... så ont gjorde det.

Livmoderinfektion var domen och med recept på antibiotika (visste ni att antibiotika betyder mot liv?) kunde jag lämna sjukhuset.

Sent blev det och rött är jag och nu skall jag ha nattpass. Hampus tar dock ledigt imorgon så att han kan ta morgon och förmiddag, men får boka om ett viktigt och ganska avgörande möte (än så länge hemsligt..hehe) som jag skulle haft tidigt imorgon. Hoppas att detta skall vara ok.

Så nu kan ni alla lära av mitt misstag: Efter förlossning får man avslag. Dessa ka lukta illa men det handlar då om en unken doft. Om man stinker ner halva sin bostad och doften påminner om kadaver och gamla ruttna sopor - då skall man uppsöka läkare. Nu vet jag det.

Om någon som inte bor i trakterna läser kan jag informera att NÄL är det nedrans sjukhuset där jag födde barn. Sjukhuset där jag aldrig mer ville sätta min fot men som jag tycks behöva besöka en gång i veckan nu för tiden.

Varför? Jo så här är det. Jag har ju haft en del bestående problem söderöver. Svider när jag kissar och så de där avslagen. Har hört att avslag kan lukta illa men detta stinker ner huset ungefär. Trodde ändå det skulle gå över, men det har det ju då inte gjort.
Sedan läste jag igår att om avslagen luktar illa och man får feber skall man kontakta gynakut med en gång, och jag hade ju hög feber i fredags natt. Ville fortfarande inte ringa sjukhuset eftersom jag verkligen INTE vill till NÄL, men alla andra tjatade att jag borde.

Så ringde MVC idag och fick tag på dem ganska nyss. De sa att svidandet nog beror på en slags känslig ärrvävnad så det kan de fixa genom att pensla på något. Finemang tänkte jag tills de fortsatte med att det andra lät ju verkligen inte bra och det kunde de inte alls ta hand om utan jag måste till sjukhus.
Well tänkte jag, Uddevalla har väl säkert en gynmottagning men deras telefontid var slut för länge sedan. Ringde då till sjukvårdsupplysningen för att kolla om jag kanske kan vänta lite med det där besöket... men nej, jag måste in akut...bla bla... livmordersinfektion... bla bla... bli steril... bla bla... antibiotika intravenöst....Vill inte lyssna!

Gynakuten ligger såklart på NÄL så fick ringa dem och väntar nu på att bli uppringd av dem igen... hyser dock en vag förhoppning fortfarande då sköterskan frågade när apoteket här stänger. Tänk om de bara kan skriva ut medicin bara sådär... och att jag slipper åka dit. Men sådan tur har man väl inte.

Enda fördelen är att jag kanske hinner bli frisk med hjälp av medicin tills nästa måndag... Inget ont som inte har något gott med sig eller vad säger man.

En annan lustig sak är att jag har ju bestämt sagt nej tack till fler barn... men tanken på att inte kunna få fler känns inte alls bra. Vill ju i alla fall ha valmöjligheten. Tänker inte tänka på det... så... tanken borta.

Nu skall jag sitta här och vänta på att farbror doktorn skall ringa upp och meddela sin dom. Hade jag varit han skulle jag gett mig medicinen utan undersökning för jag skojar inte - den doften kan döda.

Jag tror att jag tycker att Nico är extra söt bara för att han är så lugn nu. Min myspojke. Älskar att ha honom på bröstet och bara goslukta i hans hår. Han är faktiskt den gulligaste ungen som finns, det ÄR han :)

Lite börjar klarna kring planeringen av vigseln. Vi har nu bestämt att äta hemma trots allt och ha Nicholas kvar hos oss (funderade på barnvakt innan). Älsklingen tyckte att det var mysigast om vi var hela familjen, och det har han ju rätt i. Han har fått ledigt dagen efter med så vi inte behöver tänka på sovtider och så också, och jag slipper sova på soffan på min bröllopsnatt haha :).

Fotograf klart och har bokat tid för klippning av håret. Känns som vi kommer hinna få ihop det bra i alla fall. Inte stressa sönder som jag ar en tendens att göra. Blir en stressig vecka dock med möten, BVC-tid och massa annat. Eller så känns det som om det är massa eftersom jag är van vid att bara vara hemma nu.

Försökt förresten få tag på MVC idag angående mina bestående besvär, lämnade meddelande på deras telefonsvarare men de tycks inte ringa upp. Lite segt. Men jag tror att jag genom ren viljestyrka kan läka tills nästa vecka. Man skall inte underskatta the power of the mind :).

Avslutar med Dagens 2 höjdare:
1. Såg Nassim Al Fakir i Dansfeber på tv4 Play förut. Fan vad jag garvade. Helt underbart :D
2. Lyssnat på Melissa Horns "Lät du henne komma närmre" upprepade gånger. Vacker, även om jag inte idag identifierar mig med texten.

Jag älskar leksakerna från Teddykompaniet! De står bland annat bakom de fina träleksakerna TED och dinglisarna. Finns att köpa både i leksaksaffärer och på internet.
Själv har jag redan köpt en skallra och en mjuk boll av det märket, men finns en hel del andra saker man skulle vilja ha. Se bara nedan.


Söta små nattlampor som ser ut som nallar.


Den härligaste gung"hästen" jag sett. Ett helt underbart gungfår :)


Två olika dragleksaker. En mer stilren kanin i härliga pastellfärger som säljs under varumärket TED och en supersöt mjuk snigel.

Nu skall jag försöka sova. Lillen är slocknad och har jag tur sover han länge. Dock tycks det som att hans långsovarpass - och än sover han aldrig mer än fyra och en halv timme som mest) ligger 18-22 oftast och just idag sov han precis 4,5 timme så skall nog inte hoppas på för mycket.

Natti natti

Jag gifter mig om typ en vecka (och en dag)! Hur konstigt är inte det?! :)
Det är även något uppstressande då jag glömt boka tid för att klippa mig, inte köpt klart alla grejer, inte vet om jag har skor, inte har ordnat skjuts åt fotografen och i allmänhet känner mig väldigt oorganiserad.

Känns så overkligt på något sätt. Helst underbart, men overkligt.
Hoppas bara att Hampus kan få ledigt dagen efter och att lillen har en bra natt så vi i alla fall kan hinna ge varandra en puss eller så. Att jag kommer hinna läka ihop tills dess kan jag nog drömma om.

Jag berättade ju i ett tidigare inlägg vilket enormt dåligt samvete jag fick när jag inte köpte jultidningar av en liten kille som knackade på. Usch bara jag tänker på det så får jag lite ångest igen. Nu har jag istället försökt kompensera detta dåliga samvete med att köpa av alla andra ungar som knackar på.

Härom dagen var det en liten grabb som sålde från en julklappskatalog (nåt nytt?). Köpte en första förbandslåda och en termosmugg. Kan vara bra att ha tänkte jag.
I dag knackade det på här på kvällen och det var en av pojkarna som i våras tog skydd från åskan hos oss och hans lillasyster som sålde. Jättegulliga och artiga ungar. Blev att jag köpte en stor väggkalender (orkade ju bara göra en månad när jag skulle göra en själv..haha), en pekbok i mjukt tyg och en barnbok om Barbapapa på bondgården. Ville egentligen köpa en stor sagobok med klassiska sagor med illustrationer av Joahn Bauer, men den var lite för dyr för mig.

Nu kan jag känna mig lite snäll i alla fall.

Ibland måste man ha listor, enbart av den enkla anledningen att jag tycker att det är kul att fylla i dem :)

10 FAVORITER
Färg: Många, men inte rött, gult och orange
Mat: Husmanskost och potatis i alla dess former
Band: Ingen aning... Queen kanske... de är odödliga på något sätt
Film: Olika, beror på genre. StarTrek är dock en höjdare.
Bok: Gaahh finns för många bra... men väljer bästa barnbok: Sicken Sven (eller stavade de Sikken Sven?)
Sport: Ingen tror jag
Årstid: Vår
Veckodag: Fredag
Glassmak: Jordgubb (tråkigt, jag vet)

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rätt bra, men trött och lätt stressad
Smak: I munnen?  Nu? Typ snus..hehe
Kläder: Mysbrallor och min nya gossetröja från GinaTricot
Bakgrund: Dataspel (Hampus spelar) och Tesslan som knaprar torrfoder i köket
Nagellack: Nix
Tid: 19:31
Omgivning: Sitter i min säng i mitt sovrum med röda väggar
Irritationsobjekt: Ingenting

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Inte vad jag minns, men blivit nära vän med sådana jag dejtat.
Brutit mot lagen: Ja lite granna
Blivit arresterad: Nej
Badat naken: Faktiskt inte
Varit med på tv: Tror inte det
Kysst någon du inte känner: Har hänt

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Hampus, min bror och mina föräldrar (blidde fyra)
Du tycker om: Maria Wetterstrand, Richard Dawkins och Bob Geldof
Du inte gillar: Andreas Carlgren, Belinda Olsson och Maud Olofsson

2 VAL
Kaffe eller te: Te, gärna med lite honung i
Vår eller höst: Vår uppenbarligen eftersom det är min favoritårstid

1 ÖNSKAN
(Förutom alla självklarheter om fred på jorden, alla friska osv): Att jag får sova bra i natt

Så här gör man bara inte. <-- Länk till Aftonbladet.se

Det är inte de tre vise männen jag talar om utan min familj :).

Skulle ju ta bilder på presenterna men kamerans batteri dog så det blev inget med det. På nätet hittar man bilder på det mesta dock.

En sådan här söt Heffaklump (ca 40 cm hög) fick lillen av sin morbror.

Än så länge leker han ju inte men kan tänka mig att den kommer bli en favorit när han blir lite större. Just nu tror jag mest han tittar på den för att han tycker den har fin färg. Nico tycks nämligen bara intressera sig av tre saker än så länge (i intresseordning):
* Ljuseffekter, som lampans reflektion i fönstret på natten eller solkatter i sovrummet på morgonen
* Ansikten, för närvarande nerputtat från första plats eller ligger i alla fall lika med punkt ett
* Starka färger

Av mamma och pappa fick vi ett babylarm, som inte bara är funktionellt utan himla sött :)

Vi kommer i början främst ha det så att Nico kan sova på altanen ibland på dagarna. Senare kommer vi ha det för att han skall kunna börja sova i sitt eget rum på nätterna. Än är han lite liten för det kanske, vill ge honom tryggheten av vår närvaro ett tag till. Dock kan man ju låta honom sova i sitt rum ibland på dagen för att träna honom och slippa vara rädd för att katterna skall lägga sig på honom. Norpan har nämligen slutat vara rädd för honom och upptäckt att hans filtar är himla goa. Med tanke på att hon är en av de fetaste katterna som finns skulle hon inte bara innebära en kvävningsrisk utan även en risk för att han skulle bli mosad.

Precis som i natt så beter sig Nicholas nu äntligen som sig själv igen. Han kan knorra och gnälla ibland men då gossar man lite med honom, ger honom mat eller någon av de andra basic sakerna.
Eftersom vi inte gjorde den mest vetenskapliga av undersökningar av det hela så vet vi som sagt var inte nu om det berodde på bytet av mat, att vi inte gav Miniform eller både och.... men varför byta ett vinnande koncept så vi kör på så här nu.

Goa mamma kom med mer NAN tetra på morgonen och hela dagen har i stort sett gått enligt samma rutin nu:
- Nico äter
- Vi byter blöja på honom
- Vi rapar honom (vilket nu går snabbt och lätt)
(- ibland äter han lite till efter detta och rapas då igen)
- Vi lägger honom och han somnar alt. han sitter i babysittern eller vårt knä och tittar ett tag

Hur länge han sover varierar fortfarande mellan 2 timmar och upp mot 4 timmar, men han verkar glad och tillfreds största delen av tiden vilket är det viktigaste.

Inte trodde jag att en bebis kunde vara sådan finsmakare att de ställer till med sånt här liv för att de tycker bättre om en annan slags ersättning :). Hoppas inte att han kommer fortsätta med det beteendet när han blir större... hehe. Jag testsmakade dock på ersättningen i jämförande syfte och tetran är inte bara tjockare utan även sötare.

Så jag tackar alla som gett sitt stöd och sina sympatier och kan nu lugna alla med att Nico i alla fall för tillfället tycks må bättre, vilket inneburit sömn för hans mamma och pappa som nu även de mår bättre :)

Jag kan inte ens minnas att det funnits en tid då jag inte varit på Bok- och biblioteksmässan varje år. Det har varit som en tradition att åka dit med mina föräldrar varje år och har alltid kommit hem med ett litet lager böcker.

I år kommer nog traditionen brytas :( Har alltid betraktat dem som släpat runt på barnvagn i folkmassorna och undrat hur de ens kom på tanken - och även om jag nog skulle vara villig att ge det ett försök så känns matning och blöjbyte på mässan ganska så osmidigt. Speciellt med tanke på bajamajorna de fått ta ditt pga toalettköerna och det faktum att folk skyddar sina sittplatser med sina liv (och stå och mata känns mindre lockande).

Känns lite sorgligt. Det var liksom vår grej. Mamma, pappa och jag på bokmässan. Kanske kan kompenseras om vi kan återuppta en annan gammal tradition - att gå på bokreans öppnande mitt i natten.

Jag skall också ge mitt barn boktraditioner. Hoppas han kommer älska böcker lika mycket som jag.

Hör och häpna - hittills har natten gått riktigt bra. Lillen har sovit i tre- och fyratimmarspass och ätit bra utan att gråta. Vad har gjorts annorlunda? Han har inte fått Miniform (hade den inte tillgänglig och glömde helt enkelt, men vet nu inte om det var det som var skillnaden för han fick inte det på sjukhuset heller) och han har fått tetra-ersättning.

Får se hur det fortsätter.

Glömde ju berätta att min bror hade med sig världens gulligaste present till Nico. En stor lila heffaklump :). Skall lägga in bild på den imorgon. Goa lillebror <3

Och mamma och pappa ringde och berättade att de köpt ett babylarm till oss så  Nico kan börja sova mer i sitt rum och stå i vagnen ute på dagarna ibland. Mina härliga föräldrar <3

Nico har som sagt var betett sig underligt det sista. Oavbrutet gnällig och gråter när han äter. Han har fått i sig mindre och mindre, och vi har fått sova mindre och mindre.
Så jag ringde idag till sjukvårdsupplysningen och de tyckte att vi skulle åka till akuten.

Min bror kom hit och körde oss till NÄL. Då hände det underliga. På sjukhuset var Nico hur lugn och glad som helst och åt utan problem. Nästan pinsamt. Så vi skickades hem igen och trodde att bilfärden kanske skakat rätt magen på honom eller så.

Då hände underlighet nummer två. Så fort vi kom innanför dörren hemma var han gnällig igen och gråter när han äter. Hopplöst!

Hampus, min mamma och jag har försökt komma på vad som händer och känns somvi gått igenom alla möjliga anledningar till hans illabefinnande; temperatur på maten, märke på maten, nappflaska, tvättmedel, innetemperatur, sovställningar, sovplats, bakgrundsljud osv.osv. Inget tycks stämma in och vad man än gör så fungerar det i fem minuter om ens det.

Just nu sover han dock. Han somnade i babysittern medan jag talade i telefonen. Antecknar nu allt för att finna mönster. Denna gång fanns tre faktorer:
* Babysitter
* Bakgrundsljud i form av telefonprat
* Ignorerades av mig (förutom när han spottade ut nappen och ville ha den igen)

Jag kan redan nu märka att hans sömn blev mer orolig sedan jag slutade prata i telefonen. Kanske får pröva mammas förslag och ha en radio stå på, på låg volym, när han skall sova?

Både jag och Hampus är nära kollaps nu men han var mer illa däran så jag tar första nattpasset nu. Får se hur länge jag orkar.

Jag vet inte om ni vet detta... men jag är något av en hypokondriker. Inte så att jag till vardags går och tror att jag lider av hemska sjukdomar, men om jag väl blir sjuk så förväntar jag mig det värsta.

Om jag får ett sår håller jag oroligt utkik efter tecken på blodförgiftning eller köttätande bakterier. Vid varje tecken på sjukdom googlar jag symtomen i jakt på de dödliga åkommor som det kan tänkas vara.

Att få feber är därför mycket, mycket oroväckande i min värld. Jag bad genast Hampus att hålla noga koll så att jag inte plötsligt skulle bli medvetslös... vilket han inte kunde låta bli att fnissa lite åt när han lovade... och jag spanade grundligt efter fläckar på huden som kunde tyda på bakteriell hjärnhinneinflammation (då fnissade han inte mer eftersom jag taskigt nog ibland faktiskt lyckas skrämma upp den stackarn med mina utläggningar om symtom, sjukdomsförlopp, smittorisker och överlevnadsstatistik... fan vid närmare eftertanke är jag ju lite dum i huvudet).

Nu när febern gått ner väntar jag oroligt på att den skall komma tillbaka... Min googlesök gav nämligen besked om att feber som kommer, försvinner och sedan kommer igen... det kan vara tecken på något allvarligt.

Och ni kan ju tänka er, att om jag oroar mig så mycket för min egen hälsa så finns det ingen gräns för vad jag inbillar mig kan ske om Hampus eller lillplutten visar tecken på sjukdom..

Förresten... Just nu vill bebis bara ligga på mage... annars knorrar han och blir ledsen. Han brukar ALDRIG vilja ligga på mage annars. Och det kan jag förstå. Det ser väldigt obekvämt ut med rumpan i vädret och ansiktet nermosat i marken.
Jag ser ju att han andas men undrar förbryllat hur. Har han hemliga lufthål på andra ställen på kroppen?
Att dessutom ligga med ansiktet ner med napp i munnen kan bara inte vara bekvämt. Men det är vad han vill så han får väl ligga så en stund.

Jag låg som sagt med ganska hög feber hela natten så stackars underbara Hampus fick ensam ha hand om Nico som fortsatte att gnälla och vara ledsen och ville inte alls sova.

Nu på morgonen mår jag bättre febermässigt men helt slut i kroppen. Hampus behövde sova så jag tog med lillen till soffan. Finns nog en risk att han inte heller mår så bra för nu är det ett dygn som han varit så här gnällig och knappt sovit, och knappt ätit. Varannan timme vill han ha mat men han äter de flesta gånger bara runt 30-60 ml innan det tar stopp och innan dess gnäller han när han äter och äter "konstigt".
Han har inte feber men svettas mycket. Känner mig lite orolig för honom faktiskt.

Känns som om det kommer bli en helg då ingen av oss i familjen kommer få sova så mycket som vi behöver.

Bebis har gnällt hela dagen så vi var lite rädd att han skulle vara sjuk, men det var jag som var sjuk.

Började med att jag fick ont i kroppen och fick frossa. Nu ligger jag här med 39 graders feber :/

Har ofta irriterat mig på bilister som kör som dårar där det kan finnas barn. Inte bara utanför mitt eget hus utan även på andra vägsträckor, utanför skolor, på parkeringsplatser. Oavsett om det finns skyltar som varnar om lekande barn verkar många bilister bara ignorera det.
Härom dagen sa jag till min pappa att jag tror att det skulle vara mer effektivt om Hampus byggde en makapär och man sedan satte upp en skylt att om de kör snabbare än 30km/t så fälls det upp spikar i vägen.

Och ser man på... jag hade rätt. Läste på Aftonbladet.se idag att man 2008 i Philadephia, USA, testat att ha både optiska synvillor som farthinder som gjorde att det såg ut som barn vid/på vägen och att ha skyltar som informerade om att det kunde finnas spik på vägbanan. Gissa vad som fick bilisterna att sakta ner mest?

Hur sjukt är inte det? Människor är alltså mer oroliga för att förstöra sin bil än att köra ihjäl ett barn.

Det är synd om människorna, skrev Strindberg. Synd om dem? Dumma i huvudet är vad de är.

Fasen vad irriterande när man skrivit ett långt inlägg och datorn krånglar och allt bara försvinner. Nåja, ni för nöja er med detta istället.

Lillen somnade tillslut. Gissa vad jag gjorde för att få honom att somna (efter 6 timmars gnäll!)? Svar: Jag lämnade rummet.
Skulle hämta hans vagn och när jag kom tillbaka sov han som en stock. Mitt blotta närvaro var tydligen irriterande nog att hålla honom vaken. Hyggligt.

Man tror att han sover hårt när man kan förflytta honom till sin säng utan att han vaknar.
Man tror att han sover när man kan gå ut i köket på det knarrande golvet utan att han vaknar.
Man tror att han sover när man kan öppna kylskåpet och plocka ut mat utan att han vaknar.
Man tror att han sover när man kan tillaga maten utan att han vaknar.
Man tror att han sover när man kan duka fram och sätta sig utan att han vaknar.

Ha!

Han VET... han bara väntar.
När gaffeln för den första tuggan mot munnen då ligger han beredd. Han låter dig retsamt nudda tungan med maten så du får en försmak av hur gott det skulle vara att äta lite..... sedan...

VRÅÅÅÅÅÅÅL!!

Elever på scenskolan som skall lära sig förmedla känslor med kropp och mimik, utan att använda ord, borde studera bebisar. Redan från början visar de med gester, ansiktsuttryck och andra rörelser ganska tydligt vad de känner (det svåra är att veta varför de känner som de gör). Som mamma lär man sig snabbt skilja de glada sparkarna från de arga.

Tänkte dela med mig av några av lillens ansiktsuttryck från den senaste timmen.

Vi börjar med ett lätt.

Även om bilden inte är av bästa kvalitet framgår ganska tydligt att detta inte är en glad bebis. Detta är en mycket arg bebis. Man skulle kunna tro att han var ledsen nu när man inte hör ljuden och ser det mycket arga kroppsspråket. Möjligtvis är det en frustrerad bebis som svär över sin korkade mamma som inte fattar exakt vad han vill. kan meddela att han fortfarande är ilsk - och jag vet fortfarande inte varför.

(Vissa av er kanske tänker, men herregud sitter hon och skriver blogginlägg när hennes bebis gråter. Jag kan då meddela att vissa av de här inläggen tar låång tid att skriva och man passar på i hans femminuterspauser samt att man som spädbarnsförälder utvecklar en enorm simultankapacitet)


Man skulle lätt kunna tro att detta är en neutral bild eller kanske en nyfiken bebis, men bli inte lurade. Lägg märke till de lätt rynkade ögonbrynen. Detta är en av femminuterspauserna. En liten stund då Nico antingen funderr på om han skall fortsätta sura eller ej, eller en stund av återhämtning inför nästa utbrott.


Just i detta fall förlängdes pausen på grund av distrahering. Nico fick syn på en vanlig brun soffkudde som han sett många gånger förr men som just idag fångade hans intresse.


Detta då? Söt, vilande bebis? Icke. Man kan få en ledtråd från det ena halvt slutna ögat och det andra lite stirriga ögat. Det betyder en bebis som behöver sova men kämpar allt vad han kan för att inte stänga ögonen. Den lilla handen som ser ut att vinka mot kameran är i själva verket en liten hand som ilsket tänker slå efter sin mamma.

Under tiden detta inlägg skrevs kan jag dock glatt berätta att den lilla plutten somnade. Det visade sig att han ville sitta en stund i babysittern och bli brutalgungad - så det har jag sysslat med med ena handen medan den andra skrev det här. Nu får han nog sitta kvar där och sova en stund för även om bebisar inte skall sitta upp för länge så rör det ju sig mer om att ligga i lutning än att sitta och framför allt - om jag nuddar honom nu blir han skogstokig.

Nicholas tycker inte om kläder. I alla fall inte när han skall sova. Det har hänt flera gånger nu att han plötsligt på kvällen bara tjurar och gnäller och vägrar sova tills en av oss (jag eller Hampus) kommer på att man kanske skall testa att ta av hans pyjamas... och då somnar han.

I går sov han som sagt var stor del av dagen och var superlugn. I början av natten var han dock så gnällig som man bara kan vara (tills pyjamasen åkte av). Sedan sov han ganska bra på natten men vaknade varannan - var tredje timme och ville ha mat.

Nu på morgonen har det bara varit gnäll och man vet inte riktigt vad han vill. Han äter ganska lite och spyr desto mer. Varje försök att rapa honom resulterar i att hela han och hela jag är täckta av kräks, men om man inte rapar honom kräks han ju av det och får ont i magen.
Känns som om detta kommer bli en jobbig dag.

En hel del har reagerat på att jag och Hampus valt att ha en privat vigsel där det bara är han och jag (kommunal vigselförrättare och kommunala vittnen). Många vill ha en förklaring eller säger "Vad trist?" (inte kommentaren man vill ha när man berättar att man skall gifta sig). Få tycks förstå att vi faktiskt vill detta och att vi tycker att det är mer romantiskt när det bara är vi.

Förutom att kyrkbröllop är en tradition så undrar jag om reaktionerna man får beror på den växande åsikten i samhället att om inte andra kan se dig så finns du inte riktigt. Det man inte kan dela med andra räknas inte. Vi skriver om allt som händer i bloggar så att andra kan läsa (jag själv inkluderad), vi måste ta fotografier av alla ögonblick som känns speciella och gärna dela med oss av dem online och bland många finns en stark önskan att "bli kändis" dvs. synas i tv och tidningar. Som att det vi bara har för oss själva inte betyder något längre.

Det är så synd för det är ju de där minnena vi inte kan dela med oss av som betyder mest. Känslan av den första kyssen, hans doft när jag ligger på hans arm och andas in honom, hur bebis kändes mot min hud när de lade honom på mitt bröst för första gången. Våra sinnesintryck, så som de verkligen kändes, kan aldrig riktigt beskrivas och det vi delar med oss av är egentligen bleka kopior. Det får man inte glömma för då vårdar man kanske inte de riktiga minnena så ömt som man borde, och ett fotografi i all ära men det kan aldrig ersätta verkligheten.

Detta försökte jag tänka på när jag satt med Nico i morse och önskade innerligt att jag hade en kamera. Nico har nämligen ganska länge (hur långt är länge när man endast levt en månad?..hehe) kunnat imitera pussmunnar. Idag på morgonen när jag hade matat honom så vände han ansiktet upp mot mig upprepade gånger, blundade och formade munnen till en puss. Sedan satt han kvar så tills jag pussade honom på munnen. Så otroligt sött.
Kanske inte en medveten handling av honom, vem vet, men lika sött var det ändå. Kände genast att jag ville kunna dela med mig av det, speciellt till Hampus, men sedan insåg jag att de minnen som bara är våra egna kanske är de allra mest speciella.

I dagarna har vi fått så mycket post från Skatteverket att man skulle kunna tro att vi är stamkunder av något slag.

Först fick vi beviset på att vi gjort hindersprövning och vårt vigselbevis. För er som aldrig fyllt i hindersprövning så är det ett ganska lustigt papper där man intygar att "vad jag vet" är jag inte släkt med min blivande man. Helt ok att gifta sig med ett syskon om man inte vet om det?

Sedan fick vi papper på att Nico har fått alla sina nan godkända och att de registrerats, och efter det fick vi papper på att det är registrerat att vi har delad vårdnad (vi gjorde den där faderskapsprövningen innan han föddes).

Nu väntar jag bara på bekräftelse på att de registrerat vad jag skall ha för namn efter vigseln. Det måste man av någon anledning nämligen meddela dem innan vigseln. Sverige har mycket papper man skall fylla i, mycket mycket papper... om allting.

Idag är Nicholas 1 månad gammal <3

Fasen vad snabbt tiden går. Han har firat dagen med att vara lugn och stillsam som en stor pojke :) Faktiskt mest sovit.

Hampus var ju hemma idag så har känts jätteskönt och hade dessutom besök av en god vän som gav Nico en jättesöt liten skjorta med byxor till.

Hoppas natten blir lugn också så att den lugna dagen inte bara var en uppladdning inför en klarvaken natt :)

Jag inte bara är förälder nu för tiden, utan jag har ju såklart också föräldrar (och inte bara nu för tiden, utan från start så satt säga). Nu när jag själv ynglat av mig så får jag en helt annan syn på mina föräldrar. Jag tyckte de var fantastiska och underbara redan innan men inte förrän nu kan jag nog fullt ut förstå hur det är att just vara en mamma eller pappa. Vad det innebär, vad det kräver, vad det betyder. Inte bara hur de har fått ställa upp för mig, kämpat för mig, stöttat mig, hur de fått lida när jag mått dåligt, hur de delat min glädje när det gått bra utan även en förståelse för vad jag faktiskt betyder för dem - och det är en stor känsla, nästan en blandning mellan att känna sig hedrad och ovärdig.

Mina föräldrar har alltid funnits där för mig och stöttat mig i alla lägen, och fortfarande skulle jag inte klara mig utan dem. De överöser mig, Hampus och Nico med presenter så vi nästan får dåligt samvete och vi är mer tacksamma än jag kan uttrycka.

Mina föräldrar är fantastiska människor. De är omtänksamma, generösa och roliga. Min mamma har lärt mig att inte vara rädd för att känna och dela med mig av det jag känner. Hon har lärt mig att våga vara mig själv, ha egna åsikter och stå för dem. Min mamma har lärt mig att man måste kunna skratta åt livet även när det är jobbigt.
Min pappa har lärt mig vikten av intigritet och tålamod. Han har lärt mig hur mycket som kan döljas i det osagda. Han har lärt mig att det är ok, och kul, att vara lite galen ibland. Han har gett mig trygghet. De är lika, men ändå motpoler. Tillsammans är de perfekta :) Tillsammans har de visat mig vad kärlek kan vara, så att jag visste när jag tillslut fann den.

Tack till min mamma och min pappa, för allt och för alltid <3 Älskar er.

På Aftonbladets sömnklubb.se kan man läsa detta:

Symtom på otillräcklig nattsömn:

1. Att sova dåligt minst varannan dag under minst en månad.

2. Att det tar mer än 45 minuter innan man somnar jämfört med tidigare.

3. Att vakna upp mer än fem minuter flera gånger under natten.

4. Att vakna mer än en timma för tidigt jämfört med tidigare.

5. Att sova totalt minst 1,5 timma mindre per natt än tidigare.

6. Att vakna ofta på morgonen och känna att man inte sovit tillräckligt.

7. Att vara dagtrött.

 

Hahahaha... De hade sedan artiklar med olika förslag på hur man förbättrar sin sömn genom bl.a. temperaturreglering, positivt tänkande, avslappning etc. De hade glömt att ta med "ge bort din bebis" ;)

Fast min snutt sover som en ängel just nu. Jag tog ju över efter att han ätit vid 3, sedan sov han till halv 7 och somnade om.

(fan nu jinxade jag det så han vaknade)

 

Efter att ha läst en kommentar från en gammal vän på Facebook insåg jag att jag kanske borde berätta lite om vad vi försökt göra för att komma tillrätta med lillens magproblem, och om det har fungerat. Inte speciellt vetenskapligt då massa saker testas samtidigt om det är svårt att veta exakt vad det var som gav effekt...

* Miniform - vi ger 10-15 droppar innan varje måltid och vi tycker att det har gett bra effekt. Dessa droppar används vid mycket luft i magen och gör på något sätt om luften till något som lättare kan passera mage och tarm (vilken klar och tydlig beskrivning..hehe). Köps receptfritt på apoteket.

* Semperdroppar - ges 5 droppar 1 gång om dagen och skapar en bättre bakterieflora i magen som hjälper matsmältningen. Oklart om det var dessa som gav effekt men tycker att han mått bättre sedan vi började med dem. Finns också receptfritt på apoteket.

Att köpa Miniform och Semperdroppar är inte gratis, men om det gör bebis glad så är det värt det. Man kan också se det som att man betalar för att få sova lite. Fast det är lite som att spela på lotto, för ibland sover han ju inte ändå.

* Vara noga med att rapa - detta är nog det svåraste för Nico kan vara väldigt svårrapad, och ibland behöver han rapa många gånger. Om man tror han rapat klart, lägger ner honom och han gråter och vrider på sig så vet man att det finns mer rap kvar. Det är också svårt att utveckla en bra teknik så oftast blir det att försöka kombinationer av sitta i knät och hoppa (kan med fördel göras ihop med sång för en trevligare stämning), gå runt med honom upp mot axeln axeln och ligga på mage lite (verkar göra att han lättare rapar när man tar upp honom igen).

* Rapa mitt i maten - ibland (dock inte alltid) behöver han rapa mitt i maten. Detta visar han själv genom att sluta äta och gnälla. Kan dock vara svårt att skilja från att han är mätt.

* Inte truga på mat - innan kunde vi om vi tyckte att han åt väldigt lite liksom truga i honom lite till, av välmening såklart då man inte ville att han skulle svälta. Dock blir ju obehaget större om han får i sig mer mat nr magen är full av luft så nu testar vi att rapa och funkar inte det heller får han äta mer nästa gång.

* Sova på sidan - att sova på sidan är bättre för magen och han sover avsevärt bättre när han gör det. Ibland gör det honom dock skitarg så då får han sova på rygg en stund.

* Vara noga när vi blandar ersättning - är mycket noga med att det skall vara strukna, och inte rågade, mått när man blandar ersättning.

Allt detta har gjort situationen mycket bättre och när vi nu har problem är det oftast att inte går att få att rapa, eller att en rap gör sig tillkänna långt efter en måltid (ibland undrar jag om han sväljer luft spontant när han sover).

Sedan har vi ju The X-factor - han är en bebis. Ibland vill bebisar bara inte sova. Ibland gnäller de utan att de själva vet varför. Framför allt har de svårt att tolka sina egna signaler vilket jag märkt på Nico som ibland tror att han vill äta när han egentligen vill rapa eller bajsa. Att jag vet att han misstolkar och det inte rör sig om att han vill både och är för att efter rapen eller bajsandet försvinner även matsuget. En sköterska på Uddevalla sjukhus förklarade att spädbarn ibland tolkar allt knorr i magen som att de behöver äta, fast det egentligen handlar om något annat.

Tack till alla som tipsat om olika saker man kan göra för att lindra magknipen.

Hampus sover, Nico sover och katterna sover. Jag borde också sova, men enda stället Nico ville sova var på min sovplats så jag är nu förpassad till ett hörn av soffan. Får se om jag kan knö ner mig sen.

Det är hans nya grej - att ligga nerbäddad som i en liten koja bredvid mig. Han sover som en stock, men grymtar ibland om han råkar dra upp filten i ansiktet. Han har ju sin ansiktsissue.


Idag skall jag försöka komma ihåg att ringa MVC. Undrar lite över min läkning down there. Blev ju sydd med okänt antal stygn ("det är inga stygn, jag syr i ett svep", svarade barnmorskan... eeh, jaha?) och dessa skulle lossna efter 8 dagar, och jag antar att det är ganska läkt när stygnen släpper? Nu en månad senare känns det inte alls läkt och jag funderar lite på hur lång tid det kan tänkas ta.

Fan, ens kropp blir verkligen inte sig själv igen efter en förlossning. Känns som den har sett sina bästa dagar och sedan passerat dem. Jag är nog inte riktigt MILF-material :).
Får mig att tänka på när vi stod i hissen upp till förlossningsavdelningen natten då Nco skulle ut, och Hampus tittar ner på mig och fnissar. Jag frågar vad det är men han vill inte svara med motiveringen "Man kan inte säga det till en kvinna med värkar"... jag tjatade ju då på såklart tills han slutligen sa: "Du har fått en hel del gråa hår"...haha. Nackdelen med en lång kille som har utsikt över ens hår uppifrån. Men men... gråa hår betyder att jag är vis och sålänge Hampus tycker jag är fin så bryr jag mig inte :)

Blir jätteglad när jag får kommentarer på bloggen om att det finns de som uppskattar vad jag skriver och faktiskt får ut något av det :) Då känner jag också att det är extra viktigt att skriva sanningen och inte försköna saker och ting.

I så många sammanhang får man annars bara den redigerade versionen av hur det är att ha barn. Man får höra hur fantastiskt det är, hur det förändrade ens liv och att ingenting är så underbart som det där lilla knytet - och allt det där stämmer ju. Det ÄR fantastiskt och underbart och obeskrivligt och allt det där andra, men om ingen berättar att det också är utmattande, nervpåfrestande och ibland rent utav hemskt så tror man ju att man är onormal när man sitter där frustrerad och gråter mitt i natten.

Sedan finns det ju en annan sak att tänka på. Man skall aldrig jämföra! På BVC fick man boken "Leva med barn" som demonstrerade detta helt underbart genom en helsida med beskrivningen av "den typiske 33-åringen" :). De ville visa på att alla är individer, även riktigt små barn, och man inte kan beskriva hur ett barn kommer vara i en viss ålder eller när de kommer lära sig en viss sak. Viktigt att tänka på annars kommer man många gånger tro att ens unge är onormal.

Nico fixerade blicken och tog ögonkontakt redan efter några dagar. Har aldrig sett ett litet barn som med så klar blick betraktade världen så snabbt (jag är hans mamma så jag är såklart inte heelt objektiv i frågan) och det tog bara någon vecka innan han lyfte huvudet och kikade när han låg på mage (dock bemästrar han inte riktigt det där med att lägga ner huvudet utan ett stort DUNK efteråt). Sådana framsteg får jag till exempel trösta mig med när jag läser om andra barn som föddes samtidigt som honom som nu sover hela nätter och dagtid kanske äter var fjärde timme.

Så idag delar jag med mig av dessa fyra sanningar:
1. Alla barn är olika
2. Ens eget barn är bäst :)
3. Ibland vill man ge bort sitt barn
4. Om någon annan skall passa ens barn så saknar man det dock efter fem minuter

Hampus tog lillen nu på kvällen så jag sov fram till kl 3. Nu tar jag över. Var så skönt att få sova, men tror jag skulle behöva sova ett dygn för att känna mig utsövd.
Finns ju det där talesättet som går nåt i stil med att det krävs en by för att uppfostra ett barn (klockan är 4 så jag kan ju inte minnas exakt)... i alla fall tror jag att de menade att det fasen krävs mer än två personer för att ta hand om en bebis.

Ingen kan anklaga mig för att vara en lat bloggare i alla fall :) Jag snarare tröttar ut folk med mina miljoner inlägg, men har inte så mycket annat att ta mig för nu när jag inte riktigt orkar lämna soffan.

Sitter och funderar inför vigseln... vad jag har kvar att fixa och så:

* Klänning
* Ringar
* Hindersprövning och vigselförättare samt vittnen
* Skor?
* Klippa mig
* Underkläder och nylonstrumpor
* Smycken?
* Mat

Alla mer romantiska restauranger är antingen stängda helt den dagen eller har bara öppet på kvällen då vi saknar barnvakt. Men egentligen, vad avgör om något är romantiskt. Han och jag - nygifta - det blir ju romantskt var vi än är. Kom att tänka på en vän som berättade att hennes föräldrar åt schnitzel på Domus efter sin vigsel. Underbart tycker jag :). Så personligt, och vilket minne.
En go pizza eller husmanskost är ju ändå mer vi än gåslever och kalvbräss. Romantik skapar man själv :)

Det är som om Nico känner på sig när jag är nära bristningsgränsen och kompenserar med en jättego dag. Han sover, äter och myser med mig. Gnäller lite ibland men går att trösta med kramar och gos. Helst vill han ligga en stund på mitt bröst efter maten för att sedan läggas på en filt bredvid. Riktig myspojke idag, min älskling.


Helt utslagen <3


Orkar bara kika lite, lite grann. Lägg märke till den lilla hårtofsen mitt på huvudet :)

Någon som sett serien Dexter, om seriemördaren som jobbar för polisen? Han har i alla fall ett inplastat rum där han mördar folk iklädd full plastmundering. Funderar seriöst på om man skulle följa hans exempel och skapa ett helt inplastat rum där jag kan byta blöjor.
Under ett byte hann han bajsa tre gånger och kissa två gånger på mig. Han har talang min bebbe :)

Trots min trötthet bestämde jag mig för att vara en rolig mamma idag. Vill ju att Nico skall bli aktiverad också, så att han inte är ledsen av ren leda.
Så idag har jag, med hjälp av YouTube, sjungt sånger för honom. Bland annat Bumbibjörnsintrot, Trasdockeintrot och ja, en del andra intro-låtar samt Disneysånger..haha... de enda låtar jag kan. Han tycker dock fortfarande bäst om Colors of the wind :).
I takt till musiken blev han också gungad och vi dansade lite och trummade takten på hans fotsulor (skall tydligen vara bra för talutveckling att tidigt lära sig takt). Sedan har vi pussats och kramats mycket, vilket han oftast tycker om fast han ibland försöker äta upp mig :)

Tillslut hade han dock lekt klart och fått nog av mig visade han tydligt. Då ville han ligga själv i vagnen och stirra in i väggen. Han är ett lustigt litet barn.

Jag hade tappat bort lappen från sotarna och visste därför inte att det var idag på morgonen de skulle komma. När de knackar på sitter jag och matar Nicholas och kan bara ropa "Kom in!". Dessutom hade jag smutsigt okammat hår och en tröja med kräks på. Kändes lagom pinsamt.

Dock var de förstående och beklagade sig inte över att jag fick sitta och ropa ut vägbeskrivningar till de olika rummen och inte hade satt fram stege. Kunde först höra från källaren att den av sotarna som gått in källarvägen, och därmed inte visste hur det låg till, sa något och den andre svarade: "Hon har en liten bebis" och sedan sades inget mer om min bristande hjälpsamhet :)

Har fått tips på två olika håll om akupunkturbehandling mot spädbarnskolik. Har mailat kvinnan som utför akupunkturen med lite frågor. Tycker att det är svårt att veta om det verkligen är kolik dock, om man läser beskrivningen av kolik.

Vissa saker stämmer:
* Smärttillstånd då bebisen drar ihop och spänner kroppen
* Går ej att trösta
* Signalerar att han vill äta men blir bara mer ledsen av mat
* Svår att rapa

Vissa saker stämmer dock ej:
* Han gallskriker inte lika hysteriskt som de flesta kolikbarn jag sett, utan gråter mer (svårt att förklara)
* Han är inte helt okontaktbar även om man bara kan trösta honom i fem minuter
* Han är inte lös i magen, snarare tvärtom

Det jag framför allt är rädd för är att det står att akupunkturbehandlingen av barnet gör att de blir hårdare i magen och kräks mer. Nico kräks ju redan en hel del och hans bajs är inte löst utan ganska fast så om han skulle bli hårdare i magen skulle han nog bli förstoppad.

Hans problem består nog mer i att han är för glupsk och sväljer för mycket luft när han äter, i kombination med att han är svår att rapa, och det vet jag inte om den behandlingen kan göra något åt. Får se hur hon svarar.

En av de glada stunderna igår.

Någon kanske undrar hur det gick resten av natten efter mitt lilla psykbryt som jag så generöst delade med mig av i bloggen? Jo, efter att han placerats i vagnen och jag kört runt honom lite inne så sov han i tre timmar och jag sov lite jag med. Sedan vaknade han, åt och somnade om relativt snabbt i vagnen igen.

Då gjorde jag frukost till Hampus som kom upp och satt och pratade lite innan han skulle iväg till jobbet. Lillen vaknade igen efter att ha sovit två, ganska oroliga, timmar. Han åt en del, blev bytt på och kräktes ner hela mig och sig själv två gånger. Sedan var han väldigt missnöjd och ville inte alls ligga i vagnen. Han fick sova på mitt bröst en stund men sedan var inte det heller bra så fick lägga han på en filt bredvid mig i soffan. Nu sover han men gnäller en del i sömnen.


Nu på morgonen, strax innan han får ett utbrott av barnvagnsleda.

Nu skall jag ta det väldigt lugnt då jag är supertrött, men om han sover bra sedan kanske, kanske jag kan hinna slänga in en maskin tvätt och om jag har riktig tur hinner jag tvätta håret någon gång under dagen.

Just nu debatteras det ju flitigt angående det där med föräldraförsäkringen och det gör mig så irriterad att läsa all idioti.

För det första känns det som om det finns två olika åsikter (förutom de självklara för och emot delad ledighet) vilket är å ena sidan att föräldraledigheten skulle vara en slags semester som mamman ogärna släpper ifrån sig, och å andra sidan, den vanligaste, att föräldraledigheten är en slags uppoffring som en förälder tvingas utstå.
Jag skulle vilja hävda att det är varken eller. Det är fanimej ingen semester kan jag lova, om man inte råkar vara någon slags självplågare, men det är ju ingen hemsk uppoffring man tvingas till heller för man tar ju trots allt hand om sitt barn. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar.

För det andra så är det inte alla som har råd och möjlighet att välja ideologi framför ekonomi. Om de vill att man skall dela lika rakt av så utforma föräldrapengen så att alla har råd att göra det valet själva. Vi vet vad vår ekonomi klarar av, ingen annan. I vårt fall tjänar t.ex. Hampus lika mycket som mig om man slår ut det på ett år, men det räknas inte enligt Försäkringskassan eftersom han frilansar och därför inte har inkomst varje dag. Vilket innebär att han skulle få typ nästintill ingenting från dem.
Jag skulle gärna dela med mig av "ledigheten" och jobba halvtid och han skulle gärna vara hemma några dagar i veckan, men vi får lösa det på det sätt som innebär att vi fortfarande kan betala våra räkningar.
Det är satans lätt för de som HAR mycket pengar att säga att ideal skall gå före och att man kanske får offra lite pengar för jämställdheten.

Vad är det förresten som gör att man anser att just detta med föräldraledighet är en sådan stor grej inom jämställdhet att just det skall påtvingas människor mot deras vilja (för alla är ju så korkade att de inte KAN välja själva - alla gör ju som sina föräldrar... det är ju därför vi fortfarande klär oss i bitar av djurhud och sitter och leker med våra flintayxor hela dagarna... eller?) ? Eller är planen att ta det ett steg längre sedan. Lagstifta om vilka yrken människor skall välja så att fler män blir barnskötare och sjuksköterskor och fler kvinnor blir brandmän och grovarbetare? Kanske kan man lösa det där med att få gör "klassresor" genom att lagstifta att alla barn till arbetare måste läsa på universitetet?

Främja möjligheten att välja och skapa det liv man vill istället. Att vara förtryckt och styrd av staten kan väl inte vara så kycket bättre än att bli det av män (även om just jag inte känner mig ens en gnutta förtryckt)?
En bra föräldraförsäkring som är individanpassad så att man har MÖJLIGHETEN att dela upp det lika och möjligheten att få ersättning för att vara hemma och ta hand om sina barn (och kom inte och säg att det skulle vara förtryck att ta hand om sina barn eller att det skulle vara något fel med det ör då tycker jag ni har en jävligt hemsk syn på barn). Jag tror alla hade mått bra av det.

Jobba på att ändra attityder istället för att syssla med tvång. Och förresten... jag tror inte fler män blir sugna på att vara hemma med barnen när det utmålas som så fruktansvärt hemskt att kvinnor måste vara det. Den framställningen gör väl inte direkt det hela mer lockande för den som tidigare tvekade.
För jag tror absolut att mammor och pappor är lika bra och viktiga som föräldrar redan från start (om man tänker bort det där med amningen som det tjatas så mycket om). Nico skulle vara lika glad, eller icke-glad som fallet varit det senaste, om Hampus var hemma med honom.

Nu har jag rutit klart.

Ville bara tillägga att det inte är så där heela tiden, även om det nu varit några riktigt jobbiga dygn. Lillen har stunder då han är glad, då han sover på mitt bröst och tillfällen då det bara är mys. Då känns det underbart och egentligen avgudar jag den lille plutten.
Men ingen sömn och konstant gråt är som tortyr och man tappar sig själv helt och glömmer det positiva.

Vi trodde att hans mage bättrat sig lite. HA!

Efter att ha skrikit nästan hela dagen så fortsatte han med det när Hampus kom hem. Jag fick sova kanske tre timmar medan H hade honom. När jag vaknade frågade H om jag kunde ta honom så han kunde gå ut och kratta gräs då en kompis till honom var där och hjälpte oss att klippa det.
H sa att jag såg rädd ut när han frågade och sedan bröt jag ihop. Stortjöt och vrålade att han inte fattar hur det är att ha hand om en bebis som bara gråter hela dagarna. H sa åt mig att lägga mig igen.

Kunde dock inte sova så gick ut lite med Nico i vagnen och han somnade och sov nästan fem timmar. Hann dock inte sova på den tiden då vi som sagt var hade besök och vi skulle laga mat och äta mat - och efter det trodde jag ju att han skulle vakna när som helst.
Han vaknade 21.30, åt och somnade om. Hoppades att natten skulle fortsätta så. Men nej. Han vaknade 2,5 timmar senare och sedan dess har han tjutit konstant tills för fem minuter sedan. Ingenting har varit bra och jag trodde jag skulle bli tokig. Bara gråter och frågar bebisen om och om igen "Vad är det du vill?" - som om han kunde svara.

Nu sover han dock äntligen men jag kan inte somna av rädsla att han skall vakna igen. Är värre att somna och få sova tio minuter än att inte sova alls. Dessutom bultar mitt huvud så jag inte kan slappna av.

Hampus kanske kunde jobba hemifrån på torsdag så jag får hjälp, och då även hjälp imorgon natt. Hoppas, hoppas, hoppas.
Hur klarar andra mammor av detta? Hur blir man människa igen?

En av de få bilder vi har av oss alla tre tillsammans. Jag ser trött ut och bebis har inga kläder på sig... är väl ungefär så det brukar vara... även om han numera har kläder eftersom det blivit kallare.

Han har gråtit i över en timma nu, men några minuters paus då och då. Vet inte vad som är fel. Jag gråter också. Nu var denna pausen slut.

Tillägg ett tag senare: Är lite rädd att det är den blicken jag kommer ha på mitt bröllopsfoto... "så trött så jag nästan dör"-blicken.

I ett tidigare inlägg ställde jag mig själv, den då ganska retoriska, frågan: Vad är jag för en människa? Och satt sedan och funderade på detta... det jag hittills kommit fram till är denna lite motsägelsefulla lista:

Positivt:

Snäll och omtänksam
Bra på att lyssna, men bättre på att prata
Ibland rolig
Har oftast självdistans
Smart, om man får säga det själv
Flexibel och bra på att kompromissa
Kreativ, när andan faller på
Kärleksfull mot de närmaste
Bra på att tänka "utanför lådan"
Tålig

Negativt:

Ibland helt självupptagen
Pratar ibland när jag borde lyssna
Ibland inte så rolig som jag tror att jag är
Fylld av komplex och issues
Ibland tänker jag lite långsamt
Gillar rutiner och planering lite för mycket
Lite lat
Kan vara dålig på att visa vad jag känner för människor
Udda och bohemisk eller bara brist på vett och etikett?
Gnällig

Jag är inte bara socionom, jag är mamma också :)

Jag skriver baaara om bebis just nu känns det som. Men skall ge ett litet lästips, ett tidningstips. Det finns nu en ny tidning i affärerna: "YOURlife". Mycket bra!
Inte bara massa kläder, smink och skvaller som i alla andra tidningar utan riktiga intervjuer med intressanta människor, mycket att läsa (tar inte bara 5 minuter att komma igenom som alla andra blaskor), boktips och lite av varje. Hoppas den fortsätter vara lika bra.

Hampus ringde och frågade hur det var här hemma. Jag svarade trött att lillen har gnällt och varit ledsen nästan hela dagen så jag har knappt kunnat gå på toa ens. Sedan blev jag helt ställd när jag istället för den förväntade sympatin möts av ett: "Stackars lilla gubben".

Fan då skäms man. När man inser att här sitter jag och tycker synd om mig och så är det plutten som är den som är ledsen och har ont i magen. Vad är jag för en människa?
Sedan är det klart att Hampus kanske inte riktigt kan föreställa sig hur det är att ensam vara hemma med ledsen bebis varje dag. Hur trött man är och hur inte alls sig själv man blir av den tröttheten. Vilka hemska tankar man kan tänka och hur ledsen man blir när man reflekterar över att man tänkt just så.

Kanske får man trösta sig med att tänka så här:
Trots allt så kastar jag inte ut bebis genom fönstret - jag ger honom mat även om han gången innan spottade ut den över hela mig och sig själv och fortsatte gråta. Jag går inte och lägger honom i bilen för att få lugn och ro inne - jag byter hans blöja trots att han bajsar på mig och gallskriker som om jag torterade honom under hela bytet. Jag lämnar honom inte under en gran i skogen - jag sitter orörlig med honom i famnen även om det innebär att jag får spendera en timme med att stirra in i väggen om det råkar vara det enda sättet att få honom att somna. Och jag vyssar, sjunger och klappar på hans lilla huvud, och bär runt, vaggar och torkar kräks... allt iklädd nerspydda kläder och med smutsigt okammat hår... och inte en enda gång önskar jag att han inte fanns... jag bara innerligt önskade att jag fick sova.

Vad har jag hittills lärt mig om bebisar? Ja, en hel del men ändå egentligen ingenting. En bebis är ett mysterium. Som en liten alien med helt annan kultur.

På ett sätt är en bebis lite som en vuxen människa som fått en stroke. Smått oförmögen att tolka sina egna signaler. Nico har t.ex. börjat signalera att han vill ha mat även när han behöver rapa, när han är sömnig eller vill ha sin blöja bytt. Sedan blir han helt förtvivlad och rasande när man erbjuder mat, som om man var helt dum i huvudet som trodde att det var det han ville ha.

Att somna är ett nederlag, som min vän Karin uttryckte det. Ibland känns det som en tävling mellan Nico och mig som går ut på att jag försöker få honom att somna och han kämpar emot allt vad han orkar trots att han är supertrött.

Det finns ingen gräns för hur mycket bajs som får plats i en bebis. Hade jag bajsat lika mycket som Nico gör i förhållande till kroppsstorlek hade jag kunnat byta ut toaletten mot ett badkar och satt mig i det. Dessutom tycks det vara mycket trevligare att bajsa i det fria, vilket jag i och för sig kan förstå. Numera är det mer regel än undantag - en liten bajs i blöjan, två rejäla lass på skötbordet.

Att bebisar vill ha närhet visste jag, och vi har riktiga mysstunder ibland, men jag var mer obekant med att bebisar kan ha stunder då närhet är icke önskvärt - och då menar jag ICKE ÖNSKVÄRT. Stunder då minsta beröring kan orsaka ett raseriutbrott. Jag har en bebis med stark integritet.

Repetition tycker bebisar tydligen om från start. Så man skall aldrig göra något man inte kan tänka sig att göra om och om igen för lång tid framöver! Idag har jag till exempel fått lyssna på Disneylåten Colors of the Wind ungefär 30-40 gånger. När den slutar blir han ledsen så bara att sätta på den igen.

En viktig sak jag lärt mig är att ibland finns inget skäl, ingen orsak. När man bytt blöja, försökt mata, försökt lägga, försökt gosa, försökt rapa och sedan försökt allt annat man kunde komma på för att tillslut inse att bebisen inte är så ledsen egentligen utan fortsatte gråta av bara farten.

Min son har också lärt mig att han är det sötaste som finns, han är underbar och han gör mig helt jävla galen.

Jag nominerade just min egen blogg till Årets bloggmama på www.mama.nu... haha. Ingen annan lär ju göra det så vad skall man göra :)

Just nu ligger plutten och knorrar i sömnen. Ibland gör han det mycket. Sover fast gör ljud nästan oavbrutet, speciellt det hackiga knorrande som tycks vara det ljud han favoriserar när det kommer till kommunikation. Han låter himla missnöjd men när man tittar på honom så sover han lugnt. Skumt, och det gör att man själv inte kan sova samtidigt.

Finns förresten en sak som alltid gör lillen superirriterad, och det är om något ligger mot hans ansikte. Kan vara att filten nuddar hans kind eller haka eller att en mössa glidit ner för långt pannan. Jättesur blir han och viftar med armarna och knorrar ilskt högre än vanligt. Lite synd för han kan inte gosa med en snuttis eller så. Skitarg blir han. Kanske växer ifrån det sen.

I natt sov den lille faktiskt ganska bra, men har ändå inte fått sova tillräckligt länge i ett sträck för att vara utvilad och må bra. Dessutom är jag skum i halsen och känner mig allmänt sjuk vilket gör det hela värre. Skulle bara vilja krypa ner under ett täcke och stanna där hela dagen.

I går sov Nicholas ganska mycket på dagen och åt ganska dåligt. Vi blev nästan lite oroliga att han med höll på att bli sjuk (men han åt bra i natt så han är nog ok). Han sov riktigt långa stunder, men har som jag nämnt svårt att somna på dagen så jag missade min chans till sömn.
På kvällen hade han dock en lång stund av gnällighet då inget var bra. Visade sig efter många om och men att han var trött, överstimulerad och helt enkelt ville bli lämnad ifred.

Natten såg ut så att han åt 90 ml runt kl. 21. Sov till kl. 24 då han åt 120 ml. Sov till 03 då han åt 100 ml. Var lite gnällig men sov sedan till 05.30 då han åt 90 ml och sedan ville ha 30 ml till efter en pyttestund. Ganska gnällig och sov till och från till 07.30 då han ville ha 30 ml till (i efterhand tror jag att han egentligen bara ville ha blöjan bytt men trodde att han var hungrig... men men, han fick både och) och nu sover han igen.



Tycker att hans mage är mycket bättre. Han rapar lättare, och ibland tycks han knappt behöva rapa (beror på hur mycket han ätit och hur snabbt), och han bajsar mer och utan att behöva krysta så länge. Kan vara en kombination av att vi ger han pulverersättning, semperdroppar och miniform samt tar pauser i matandet.
Dock kan han vara rejält gnällig ibland men oftast beror det på trötthet. Ibland är det nog magen också men det är lindrigare eftersom han gnäller mer än är ledsen.

Vi testade att byta tillbaka till de blöjor han hade innan och nu kissar han inte utanför mer. Inga blöta kläder på hela eftermiddagen igår och hela natten. Hans kropp är väl tydligen inte anpassad efter Libero, utan behöver sina Pampers. Vi får ha våra Liberoförpackningar som extrablöjor om de inte går att byta.

Känner mig som sagt var lite ur fas idag. Igår var jag helt uppgiven och ledsen inombords. Att vara så trött och veta att det kan dröja en mindre evighet innan man kan få sova ordentligt igen. Har ju dessutom börjat inse att oavsett om man läkt ihop eller ej så lär man inte ha någon mysig avkopplande bröllopsnatt när man har en liten bebis att ta hand om.
Ibland tycker nog Hampus att jag klagar och påpekar att han är ju så fin och underbar ändå, och visst är han det, men Hampus får sova de flesta nätter och är inte helt ensam med honom hela dagarna. Det tär på en hur mycket man än älskar det där lilla knytet.


Just nu är han helt klädd i vitt. Lite lik Hannibal Lector i När lammen tystnad, när han är inspärrad i den där buren...haha.

Nej, jag liknar inte min son vid en påhittad seriemördare/kannibal på det sättet... bara la märke till likheter i deras outfits... hehe

Håller på och planerar inför lillens namngivning. Skall ju vara en liten tillställning med bara de närmaste, men blir en del då man har stor släkt, och även om vi inte vill ha en högtidlig och stel ceremoni så vill man ju ändå att det skall kännas speciellt. Så skissar lite på det och får rådgöra med Hampus sedan.

Även om vi inte är så mycket för att hålla tal så kanske det är någon annan som vill säga några ord, läsa en dikt eller sjunga en sång... så kanske kan dela ut uppgifter till andra. Tror det kan vara bra att ha en del saker planerade, men sedan kan människor få utrymme att göra och säga saker spontant också.

Det jag hittills planerat är:

* Presentation och förklaring av hans namn
* Gästbok med fyll-i-frågor
* Två dikter som jag vill någon skall läsa
* Tal om faddrar
* Två sånger jag vill någon skall sjunga

Är med vetet lite vag då jag inte bestämt exakt, vem och hur plus att det är ju inte kul att avslöja allt innan.

Drömde en mardröm i natt förresten. Jättehemskt. Drömde att jag gick på stan med Nicholas när en främmande kvinna sliter honom ur min famn och springer iväg med honom. Jag letar och letar och när jag tillslut finner kvinnan och lyckas få tillbaka honom är han full av stora blåmärken och alldeles livlös. Var nog den värsta dröm jag haft.

Det började inte bra när jag tog över natten. Nico vaknade efter två timmar, och sedan efter en timma igen, och ville ha mat. Han var lite gnällig och hade en av gångerna kissat på sin pyjamas - och byte innebär nästan alltid gallskrik. Sedan sov han dock lite mer än tre timmar innan han vaknade. Han åt och hade bajsat - igen. Trots att alla bajsbyten inte är så roliga så tänker jag att det ökade bajsandet kanske innebär att hans mage mår bättre. Hade dock varit trevligt om han slutade bajsa PÅ mig varje gång jag skall byta hans blöja.

Nu sover han lugnt igen och eftersom jag fått ytterligare några timmars sömn mår jag helt ok, förutom magknip och ischias som jag fortfarande har.
Skall läsa lite tills det är dags att göra Hampus frukost. Han fixade så han kunde börja lite senare idag för att jag skulle få sova i går kväll <3

Idag hoppas jag på att få lite lugna stunder att läsa, skall planera lite inför namngivelsen och tvätta lite till. Hade funderingar på att åka och handla men känns så bökigt med lillen och vill inte ta han med in i en affär i förkylningstider, så kanske får vänta tills Hampus kommer hem. Om hans rygg är bättre kanske han kan handla till och med.

Hampus är såå snäll. Fast han skall jobba imorgon lät han mig sova tills halv ett! Nu känner jag att jag återfått lite krafter.
Nico har sovit bra dessutom. Sov mellan 19 och 21 och efter att han ätit somnade han och sov till 24.30.
Nu har han ätit och rapats och först slocknade han direkt men just nu kinkade han lite, men tog upp honom och rapade honom igen och nu verkar han ha somnat om. Hoppas sömnen fortsätter bra i natt.

Har förresten kommit på att "Prästens lilla kråka" är superbra sätt att få honom att rapa på :) dvs. sitta i mitt knä och hopp, hopp, hopp, sakta sida vänster, sakta sida höger, sakta luta bakåt och tillbaka till hopp hopp hopp osv. Han tycker dessutom att det är väldigt roligt.

Nu skall jag läsa lite och sedan sova.

Blev en timmes promenad med lillen idag. Uppförsbacke typ halva vägen så fick en del motion. När mamma gick med Nico på promenad så sov han dock och sov sedan länge efteråt. Samma sak när mormor och morfargick med honom. När jag gick med honom? Icke sa nicke. Han sov ganska bra, bara lite gnäll, under promenaden men när vi kom hem var han hysteriskt ledsen. Visade sig att han kissat och bajsat, och dessutom kissat så hans byxor var blöta (fjärde paret idag).
När jag väl fått bytt på honom och han lugnat sig ville han äta. Nu ligger han dock gott och verkar lugn, fast sover icke. Hoppas på att han sover i natt i alla fall.

Skulle egentligen sovit en stund nu men några vänner till Hampus kommer förbi så får väl bli senare. Dödstrött är jag och har riktig ångest för den kommande veckan och alla sömnlösa nätter.
Nicos magknip verkar lite bättre nu dock. Han har bajsat mängder tre gånger idag så bör väl så vara.

Är lite fundersam över det här med lillens mattider. Man får ju så olika anvisningar från olika håll. I alla fall har jag börjat med att försöka förlänga tiden mellan matningarna. Inte så att jag inte ger honom mat när han gråter och är hungrig, absolut inte. Men innan kunde vi ge mat vid minsta lilla tecken på hunger, en liten stillsam knorr med åtföljande fiskmun (för er som inte har bebiserfarenhet eller till er som har det men ändå inte fattar vad jag menar som menar jag den där munrörelsen som Prins John gör när han vill ha sin tumme i den animerade Robin Hood).
Detta gjorde vi eftersom vi inte ville att han skulle vara ledsen.

Nu försöker jag dock distrahera honom när han börjar visa hunger för att han skall klara sig ett tag till och förhoppningsvis så småningom inte behöva äta en gång varannan timme (vilket han "på pappret" inte behöver med tanke på hur mycket han sätter i sig varje gång). Än så länge fungerar det dock oftast högst en halvtimme, ibland upp mot en timme beroende på humör. Kan man göra så eller plågar man sitt barn?

Här hemma har vi det mindre kul just nu. Hampus har ju någon form av ryggskott och själv har jag jätteproblem med ischias och magknip. Stackars lillen vars föräldrar knappt kan gå. Dessutom har han själv haft mycket magknip, kanske delsvis för att Hampus igår blandade till hans ersättning fel... Misstag sker ibland men stackars H har jättedåligt samvete nu :/

Igår var Nico tydligen vaken och pigg ganska stor del av dagen (jag var ju inte hemma hela tiden) och i natt trodde vi han skulle sova bra, men gick sådär.
Han sov mellan 20 och 24 vilket var toppen. Sedan åt han 150 ml (!) och då tänkte vi att han skulle slockna ett bra tag. Somnade gjorde han men bara två timmar. Sedan åt han en del och var trött men sovandet gick som det gick resten av natten. Tvåtimmarspass då han halvt sover men ligger och knorrar och smågråter hela tiden om man inte konstant vaggar på insatsen han sover i. Ingenting var bra.

Nu vid åtta ville han ha mat och efter det var han pigg, ibland gnällig och ibland glad. Jag gick upp med honom så Hampus får sova lite så får han ta honom sedan så jag får sova.
Först låg han nöjt i babysittern och lyssnade på Air tillsammans med mig. Sedan ville han inte det så nu ligger han inbäddad i en filt här bredvid på soffan och småsover, men är fortfarande lite smågnällig.

Hoppas att ischiasen blir något bättre sedan så jag kan gå ut och gå långt med honom (den är till och från så det finns en möjlighet). Annars skall vi nog ta det väldigt lugnt idag och ladda batterierna.
Sov kanske bara 4 timmar högst i natt så huvudvärken och tröttheten är tillbaka.


Han kanske inte ser så nöjd ut men det är bara kameran som förvirrar honom :)

Sötis <3

Idag har jag varit hemifrån för första gången på en evighet känns det som. Var med mamma i Stenungsund och letade klänning, och blev en del annat med.
Köpte lite kläder till plutten, mat och sånt, en myströja till mig, vantar till Hampus och lite till. Trodde först att jag aldrig skulle hitta en klänning, och eftersom jag inte har en helkroppsspegel hemma fick jag en smärre chock å jag insåg hur fet jag är nu..haha. Tillslut fann jag dock en klänning jag även kollat in på nätet.


Så här ser den ut, men jag ser inte lika snygg ut i den :)
Har dock kvar att införskaffa nylonstrumpor och underkläder. Hade fasen behövt en gördel eller korsett också..hehe.

Hämtade ut våra ringar också. Hur fina som helst! :)

Nu har jag lagt lillen att sova på altanen. Skulle gå promenad, men allt vandrande i affärer gjorde att fogarna gjorde sig tillkänna igen så fick dra vagnen hit och dit på altanen tills hans somnade istället. Dock sover han inte lika bra som när man går en riktig promenad så man får springa ut ibland och lämna tillbaka tappad napp eller gunga lite på vagnen. Får hoppas det har liite effekt i alla fall.

Onekligen tycks ju frisk luft och fågelkvitter fungera för bebisar ungefär som Stesolid och andra lugnande medel för vuxna med tanke på sovresultatet efter de två gånger Nico blivit promenerad med. Min plan är därför att gå ut och gå med honom när jag kommer hem i eftermiddag. Får kanske gå själv då Hampus som sagt var knappt kan röra sig.

Hoppas det blir varmare bara för just nu fryser jag som bara den. Ingen filt har jag heller för tänkte inte på att jag själv skulle bli kall och använde mina filtar, tillsammans med Nicos, och byggde ett litet mysfort så han kunde sova bredvid mig i soffan då han var mäkta trött på vagnen.
Han somnade som en stock, men vaknar till och gnäller då och då. Speciellt sur blir han när han tappar nappen även om mitt geni till son ungefär hälften av gångerna nu själv trycker tillbaka nappen i munnen när han är på väg att tappa den.



Förresten har två saker börjat ske, som tillsammans bildar en mindre bra kombination.
1. Det börjar bli kallare så Nico måste ha kläder på sig innan (nudistlivet är över för hans del)
2. Han har börjat kissa så det läcker ur blöjan

Blir en del klädbyten med andra ord, så behöver köpa i alla fall en till pyjamas med tanke på hur snabbt (inte alls) kläder torkar efter tvätt här. Torktumlare hade varit nice.

I natt kunde jag sova i sängen istllet för på soffan eftersom Hampus inte skulle upp till jobbet idag. Lillen sov dessutom som en prins.

Mormor och morfar var här igår och hade god middag med sig och de gick ut en lång promenad med Nico då jag och Hampus passade på att vila lite. Sedan sov plutten i tre eller fyra timmar (fram till runt 17). Sedan åt han, rapades, somnade om och sov till runt 20.30.
Efter det somnade jag och vaknade av att Hampus (som har superont i ryggen och knappt kan röra sig den stackarn) frågar om jag kan hämta ersättning till Nico. Klockan är då 01 på natten. Jag frågar hur det gått när han var tvungen att fixa ersättningen själv, med tanke på ryggen, och han svarar då att Nico sovit hela tiden (!).
Efter den matningen sov han till klockan var 4. Dock började han sedan vara lite smågnällig runt klockan 6, men Hampus tog honom i famnen och då sov han en timme till fast smågnällig. Vi tänkte att vi skall försöka se till att han fortsätter ha någorlunda lång tid mellan matningarna så ville inte ge honom redan klockan 6 igen.

Efter sista matningen ville han dock inte somna om alls utan var pigg så jag gick upp med honom. Var tacksam över den sömn jag fått :) Fick sova runt 7 timmar i natt!! Han var pigg en stund men nu är han trött och smågnällig, men så länge han sover bra på natten kan han få gnälla lite på dagen om han vill.

En pigg och glad Nicholas

Om ett tag blir det frukost och sedan skall jag till mamma och tillsammans med henne fara till Stenungsund och titta på klänning och handla lite smått och gott. Skall bli trevligt att komma hemifrån lite även om jag nog kommer sakna Nico ganska snart, och min stora älskling också såklart :)

Om det berodde på nappflaskan så kommer det antingen ta tid innan man märker skillnad vid byte eller så är den vi hade tidigare inte heller bra. För att svara på frågan i tidgare inläggs kommentarer så har vi bara använt de två vi har nu, och den ena av dem är MAM med sådan där ventil i botten.

När Nico vaknade nu ville han ha mat, men som innan så åt han kanske 60 ml (lite för att vara honom) och började sedan gråta, spotta ut maten och slå bort flaskan trots att han sedan fortsatte att signalera att han ville ha mat. Han blev sedan helt otröstlig och bara grät vad jag än gjorde. Inte förrän jag la honom i vagnen och körde den fram och tillbaka över en tröskel länge så kunde han somna.

Så otroligt frustrerande.
Imorgon skall jag köpa ny nappflaska (eller ny napp till nappflaskan) - kanske en sådan där kolikflaska, semperdroppar på apoteket och den NAN som har mer finfördelat protein. Något av det kanske kan hjälpa honom i alla fall.

Efter att ha supergnällt hela morgonen så somnade han äntligen efter att jag, igen, gått runt med honom en massa... och denna gång kom äntligen jätterapen som orsakat vakenheten. Kunde sedan lägga ner honom i vagnen och hann bara köra ut i hallen med den innan han tvärslocknade. Lilla plutten.


- Nej mamma, jag tänker INTE sova (fast egentligen betyder blicken att han känner något underligt i magen)

Googlade på hur man kan få bebisen att svälja mindre luft, eftersom det tycks vara det som är den stora boven i dramat. Läste då att man skall ha större hål i nappflaskans napp.... Vi som bytte till mindre hål för att han inte skulle äta för fort och kräkas! Kan det vara mitt fel att han nu inte kan sova eftersom jag bytte?! Har superdåligt samvete nu och skall genast testa den gamla nappflaskan för att se om det blir skillnad... men får nog köpa ny nappflaskenapp sedan för den gamla är inte i silikon och han tycker om silikon mycket bättre.

Hoppas att detta kanske kan hjälpa. För det stod också att om de sväljer mycket luft får de förutom magknip en falsk mättnadskänsla vilket kan göra att de vaknar oftare och vill ha mer mat.... vilket han ju gör.

Detta med spädbarn är som en gåta man skall lösa. Små ledtrådar här och där som man får pussla ihop för att komma fram till den korrekta lösningen.


Superman baby: Up, up and away

Idag är det fredag vilket innebär att jag ikväll kommer få hjälp av Hampus... vilket innebär att jag kommer få sooova en stund. Vilken dröm.

Sova är nåt lillen inte vill. Han sov långpass (långt för att vara honom) mellan 21 och 24 men efter det har han velat ha mat en gång vsrannan timme och sedan tar det ca en timme att få honom att somna igen. Just nu vill han inte sova alls igen, bara lite om han får ligga i mitt knä.

Just nu trött så jag har huvudvärk och mår illa.

Nu har jag inte bara ångest över att jag tycker han är jobbig utan är lite orolig också. Så här jobbig brukar hans mage inte vara... inte så att mitt matvrak till unge inte ens kan äta. Sedan fem har han knappt ätit 60 ml och då har han också kräkts upp en del av det.
Han signalerar att han är hungrig, dyker på nappflaskan men efter bara några klunkar är han otröstligt ledsen och vill inte äta mer. Tycker så synd om honom och blir rädd att något är fel.

Natten gick ganska bra så fick sova lite i alla fall. Eftersom Hampus jobbade hela dagen idag så kom mamma förbi och hjälpte mig. Hon gick på promenad med lillen som sov som en stock läänge, hon städade och hade med sig mat... underbart! <3
Det var meningen att jag skulle passa på att sova men jag hade svårt att komma till ro och när jag väcktes av telefonen efter en timma så kunde jag inte somna om... Något jag bittert, bittert ångrar nu.

Lillen var nämligen relativt lugn när mamma var här. Hade lite vakenstunder men var ändå på ganska bra humör. Sedan hon gick hem har han därimot nu i flera timmar bara gnällt och gråtit.
Jag har bytt på honom, försökt ge honom mat (han äter en del men börjar sedan gråta igen och spottar ut maten), jag har gått runt med honom (fortsätter gråta), vagnnat honom i famnen och i barnvagnen (gråter ändå), bytt liggställning för honom (gråter ändå).... Inget hjälper.. det enda som hänt är att jag också gråter...

Medan jag skrev detta, med en hand samtidigt som jag våldsamt ruskar barnvagnen, så tycks han dock nästan ha somnat. Om man slutar skaka barnvagnen så tar det en halv minut innan han muttrar varnande dock, och om man då inte genast börjar ruska igen så börjar han åter gråta. Eftersom jag håller på att tappa armen så tar jag trots detta små pauser ibland på försök och så börjar proceduren om.

Har alltid behövt mycket sömn och har alltid haft svårt att hantera när jag inte får sova tillräckligt så just nu är jag helt i olag. Blir dessutom frustrerad och irriterad och sedan blir jag ledsen när jag inser att jag höjt rösten åt en ledsen bebis som inte alls kan hjälpa det hela och så bryter jag ihop och bara gråter ännu mer.
Dessutom inser jag att Nico är ganska lugn i jämförelse med många andra bebisar... Hur klarar folk deta?

Låter nog värre än vad det kanske är just nu eftersom jag är så trött...

Idag var det tre veckor sedan pyret föddes. Känns som om det var längesedan. Hur var det innan han fanns? Minns knappt... men har ett vagt minne om mer sömn och mer mys :)

Sitter och funderar över saker jag skulle vilja ha råd att köpa till lillen. Han växer ju så fort så känns som det inte är så långt kvar tills vi t.ex. behöver en barnstol till köket.

En gåstol vill vi ha sedan... med allt sprattel han har i benen känns det som något han skulle gilla :)

En liten pulka med rumpvärmare skulle kanske vara trevligt till vintern.

Brio-järnväg skulle jag vilja köpa trots att han är för liten för att leka med det än

Sedan vill jag köpa samlingsbox med "5 myror är fler än 4 elefanter" samt alla Astrid Lindgrens filmer och böcker.
Kan man ha med en önskelista när man bjuder in till "dop"? Jag menar, det är ju bättre att han får något han behöver än nån prydnad som aldrig används? Fast det kanske är tradition... vad vet jag... jag har ju ingen takt och stil alls :)

Förresten vill jag med ha nåt... inte på hans namngivelse utan bara i största allmänhet... Såg nämligen denna på KappAhls hemsida:

Natten började bra med att Nico sov nästan 4 timmar, så jag fick sova jag med. Sedan vaknade han superhungrig, åt och somnade om nästan med en gång. Dock sov han bara två timmar den gången och efter det ville han inte sova mer och gärna ha mat en gång i timmen.

Efter att ha ätit runt 7 och megabajsat (han har för vana att fortsätta bajsa enorma mängder under tiden man byter på honom så att man får börja om hela tiden) så somnade han dock en stund så jag hann äta lite frukost och göra frukostmackor till Hampus samt förbereda inför tvätt av kläder innan han vaknade igen och var gnällig.

Denna morgonen är magen inte kul för honom. Förutom bajseriet så fiser han som... jag vet inte vad. Det bara brakar här  i barnvagnsinsatsen.

Om kanske fyra timmar kommer mamma och avlöser mig lite så jag kan sova en stund. Sedan får jag klura på dagens dilemma. Hampus slutar sitt jobb i Uddevalla halv tio idag, men för att ta sig därifrån måste han hinna med en buss till Kungälv och sedan vänta där för att ta en buss tillbaka till Stenungsund... och är därmed hemma runt 1 på natten - om inte jag hämtar honom.
Jag är dock inte helt sugen på att köra i mörker, med bebis och sömnbrist till Uddevalla, som jag aldrig kört till förut (har bara kört till Torp).... så vet inte vad jag skall göra. Känns himla jobbigt vad jag än beslutar.

Förresten fick jag ett telefonsamtal idag som gjorde mig glad, men jag tänker inte skriva vad det handlade om...haha. Lite elakt av mig kanske, men man skall inte jinxa saker och ting i onödan :)

Blidde lite kräkfest här. Lillen vaknade och ville ha mat, men hade nog inte riktigt smält förra omgången för när jag sedan skulle byta på honom kom det massa kräks... ur näsan med så han blev så ledsen, så ledsen min lilla snutt.

Sedan skulle han ju naturligtvis tvunget ha lite mat till, innan jag fick säga stopp och han istället somnade.
Tog faktiskt på honom en pyjamas också... han kan ju inte leva hela sin barndom enbart iklädd blöjor.


Nico - återhämtat sig efter stora kräkkalaset



Fått på sig både pyjamas och de lite stora tossorna - min lilla klumpfot :)



Somnat i sitt lilla tält - sötnöt <3

Plötsligt ringde det på dörren. Blev helt ställd då oväntade besök inte hör till vanligheterna. När man dessutom är okammad och iklädd mysbyxor och en nerspydd tröja så är oväntade besök inte heller helt välkomna.

Gick och gluttade försiktigt på dörren (man vet aldrig - kan ju vara en mördare..hehe) och utanför står en tonårskille och vill sälja jultidningar. Med en halvvaken bebis och en rymningsbenägen katt så kände jag mig helt stressad och stammade fram att jag inte skulle ha något, men tack ändå.

Sedan stängde jag dörren och fick ångest. Kom ihåg när jag själv sålde jultidningar. Nervositeten när man ringde på hos främlingar, förhoppningarna om att få sålt riktigt mycket och få den där premien man siktat in sig på.... Jag hade ju faktiskt haft råd att köpa NÅGOT. Skämdes... ville nästan öppna dörren och barfota springa efter den lille cyklisten och skrika att jag ångrat mig och visst ville köpa.

För sent... Fick mig att tänka på Sten Selander-dikten om att man inte kan ge tillbaka kulor till pojkar som stelnat till män. Har alltid berörts av den dikten... Insikten att man i efterhand inte kan göra det man gjort ogjort. Jag missade min chans att ge lite glädje. Känns jobbigt.

"Spela kula" av Sten Selander

Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter - jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.

Strax efteråt vaknade min snutt, gallskrek och ville genast ha mat. Matade honom och passade på att lukta på hans hår och pussa massa på honom. Efter 75-80 ml tokdäckade han på min bröstkorg men vaknade ca 10 minuter senare och då var det bara att sätta honom upp så rapade han och sedan slocknade han igen. Nu sussar han sött i barnvagnsinsatsen igen. <3

Har längtat efter att lillkillen skall börja sova mer, så att även jag får sova mer. Men nu när han sover sitter jag och längtar efter att han skall vakna för saknar honom så...haha. Vill bara ta upp och pussa honom.

Borde egentligen lägga tvätt i tvättmaskinen eller lassa in i diskmaskinen, eller sova, men orkar inte ta mig för något alls. Bara kollar runt på nätet och längtar efter att Hampus skall komma hem. Efter att jag matat bebis nästa gång skall jag dock sova en stund tror jag.

Som sagt var så sov Nico bättre i natt och nu under dagen har han faktiskt sovit ganska bra med. Lite gnällig ibland då han har ont i magen, men mamma tipsade om att låta honom sova på sidan och det verkar funka ganska bra faktiskt i kombination med mer mat. Han tycks sova bättre och längre (även om han är hysteriskt hungrig när han vaknar).


Nyvaken Nicholas ser lite chockad ut över att se en mamma med en kamera i ansiktet :)

Hoppas att det kan fortsätta så här för han verkar mycket mer harmonisk i allmänhet när han har sina vakenstunder också nu.

Nu längtar jag efter Hampus, men han kommer nog inte hem förrän vid åtta för han skulle in till stan på ett ärende och kanske passa på att fika med nån vän när han ändå var där. Även om Nico är lugnare nu är det trist att vara hemma ensam och kommer inte till ro att vila på dagen heller.



Tankfull Nico begrundar livet på morgonkvisten <3

Idag var det rena julafton för lilla Nicholas, även om han inte förstod det, för mamma och farmor var på besök och hade även med sig presenter från andra släktingar. Skall försöka få tid till att ringa och tacka alla imorgon.

Först tänkte jag dock visa en bild på den söta body mamma köpte till pyret i Uddevalla, och som var den jag hysteriskt letade efter, och fann, i förmiddags.



Lovade även en bild på det söta set Nico fick av Karin igår, så här kommer den :)



Farmor hade vart på Gekås i Ullared (avis) och hade med sig massa presenter. Förutom blöjor, badbaljeinsats, nappar och annat smått och gott så hade hon också köpt fina bodys och en pyjamas till lillen (klicka på bilderna för att förstora)



Av farmor fick vi även dessa supermjuka och söta tossor.


Av min morbor med familj fick vi detta tuffa set.


Min pappas faster hade skickat med ett paket med denna gulliga body och en supergo och varm overall som kommer passa bra nu när det blir kallare.


Så tack till alla snälla och goa släktingar och vänner. Vill även passa på och tacka de vars presenter som jag tidigare fått och som här inte var med på bild här, t.ex. mormor och morfar som jag fått en jättesöt t-shirt till plutten av samt farfar och hans kusin som båda skickat med en slant som kommer väl till pass då Nico växer så det knakar och snart kommer behöva vinterkläder.

Hittade den :)

Bebis vaken nu... Har ätit enorma mängder, rapat, spytt lite, ätit lite till... men... bebis vill inte sova... bebis vill äta meeeer :)

När vi var på sjukhuset i Uddevalla i förra veckan köpte min snälla mamma en söt body till lillen och en termos så vi skulle kunna ha mjölkersättning i när vi åker hemifrån. Detta lades i samma påse som hon lagt sladd hon köpt (eftersom Hampus skall fixa en lampa åt henne).
Nu är påsen borta! Jag fattar inte var den är. Blev asrädd att vi kastat den men det känns helt osannolikt då vår soptunna varit full och vi ställt soppåsar på altanen på baksidan istället för att Hampus skall elda upp dem (och den inte står där) och den ju dessutom var full av saker så man inte riktigt kunnat missta den för en soppåse.

I alla fall hittar jag den inte och går runt och storgråter eftersom det känns så himla hemskt om vi tappat bort saker vi fått av underbara mamma. Som tur är sover lillen fortfarande (har snart sovit i tre timmar!) så att jag kan bryta ihop i lugn och ro, eller vad man skall kalla det.

Hampus försöker lugna mig via telefon och säger att han sett påsen men bara inte vet var och att det kommer ordna sig... men jag kan inte slappna av. Var fan är påsen!!!???? Själv har jag inget minne av att jag sett den sedan vi satt i bilen hem från sjukhuset.

I går var jag dödstrött efter en riktigt jobbig natt igen, så blev aldrig att jag orkade skriva något på bloggen. Lilla pyret vägrade sova en stor del av natten och fast Hampus jobbade hemifrån igår så lyckades jag inte riktigt komma till ro och sova mer än några få timmar på morgonen.

Fick besök av kompis Karin som hade med sig en supersöt liten outfit till Nicholas (får visa bild senare) och pastasallad i mängder. Härligt! Blev massa över också, så jag kunde njuta av pastasallad även denna morgon vilket var riktigt gott. Blir ju inte att man har så mycket tid att fixa mat annars om man är ensam hemma med bebisen.

Senare på kvällen började vi inse att en stor anledning till att Nico vägrar sova är att han vill ha mer mat än vi gett honom. Vi har lyssnat på rekommendationerna om hur mycket de skall ha och sedan gett honom en del mer än det eftersom han är så hungrig av sig... Nu inser jag dock att han vill ha ÄNNU mer. Han sover bara gott och nöjt om han får runt 90 ml varannan timme (vilket är dubbelt så mycket som den rekommenderade mängden).
Vår son kommer bli en tjock liten blobb, men är han hungrig så är han ju hungrig... kanske har han en fenomenal ämnesomsättning?

I alla fall ledde detta till att jag först fick sova tre timmar på kvällen innan jag och bebis förflyttade oss till soffan. Sedan åt han som vanligt en gång varannan timme men efter det så somnade han snällt om och jag kunde sova tills nästa matning.
Rutinen vid matning är nu: Miniform (som verkar hjälpa), äta ca 60-70 ml, rapas och kanske kräkas lite (men nu "vanlig" bebisspya och inte jättekräkning), äta upp resten av ersättningen och sedan sova. Var bara vid sista matningen nu på morgnen som jag fick gå runt lite med honom efteråt för att han skulle komma till ro.

I går blev det såklart en hel del graviditets-, förlossnings- och bebisprat eftersom Karin snart skall ha bebis hon med. Pratade en del om det där med om jag verkligen inte skulle vilja skaffa ett barn till sedan och är fortfarande tveksam. OM jag någon gång skulle göra det skulle det största skälet nog faktiskt vara för att få uppleva de första dagarna efter förlossningen tillsammans med Hampus igen. Den där enorma känslan av närhet och samhörighet då man blev en familj och bara satt och tittade på Nicholas och på varandra och det var bara vi tre i hela världen för en stund. Nu när världen så sakta börjar återgå till någon form av vardag så saknar jag den känslan enormt.

Idag kommer mamma och farmor hit på besök vilket skall bli trevligt. Speciellt nu när jag fått sova lite också. Mamma kommer hit även imorgon för då jobbar Hampus långdag och kommer inte hem förrän sent på kvällen, så mamma skall komma förbi och avlasta lite så jag kan få sova en stund på dagen. Tycker så synd om de mammor som är ensamstående och kanske inte har så många som kan hjälpa dem, men framför allt beundrar jag dem nog, för förstår inte hur de orkar.Ensam hade jag kollapsat.

Nu skall jag ta det lugnt en stund. Slumra lite, läsa lite. Hoppas myset kunde sluta tidigare idag.