Livet, bebisen och kärleken <3

Jag måste ta mig till The Body Shop nu när lönen kommit. Finsn en hel del där jag vill ha. Framför allt tycker jag om att deras produkter ser så naturliga ut och de har så många fina presentförpackningar, korgar etc.

Det jag framför allt är inne på är att jag vill ha bodybutter med kokos för att smörja in magen och undvika bristningar i möjligaste mån.

När jag var inne på deras hemsida såg jag även en del annat kul.

Badvante av hampa

Fotmassage! Hur gott ser inte det ut? :)

Det skall bli såå skönt att flytta till ett ställe där man inte har grannar nära.
I natt satte vår idiotgranne igång igen. Denna gången spelade hon folkmusik på hög volym tills halv två på natten ungefär. Bra musik, men jag vill inte höra den dunka i kudden när jag skall sova.

Jag fattar inte att hon inte lär sig. Så många gånger som störningsjouren kommit hem till henne nu så kanske myntet borde ha fallit ner så att hon tänkte: Aha, man kan inte spela musik på nätterna i ett hyreshus.

Jag hatar min granne. Och nu snöar det också!! Säkert hennes fel det med...

Idag kollade jag på internet om hur man "barnsäkrar" ett hus. Herregud! Är hus dödsfällor eller är bebisar galna? Jag gissar på att folk är lite maniskt oroliga. Visst finns det saker vi kommer ha också, som skydd vid spis och trappa etc. men det får ju finnas gränser.

 Haha... så söt

Just nu kollar vi lite på om vi skall betala för ett privat ul innan vårt rul. Hade varit lite kul faktiskt.

Har också känt en skillnad i min sinnesstämning det sista. Innan kände jag mig väldigt ensam och isolerad, som om graviditeten nästan blev som en kil mellan mig och Hampus. Absolut inte på grund av honom utan på grund av mitt eget huvud bara. Nu känns det dock som om den tvärtom gör att man känns närmare varandra. Det är mysigt.

Dock är jag trött. Enormt trött. Knappt att jag klarar av att hålla mig vaken.

Som över en natt så kunde jag plötsligt se hur magen som tidigare bara varit svullen av gas börjat formas som en liten bulle längs ner. En bebisbulle! Känns coolt.

Mår lite mindre illa än innan, men är ännu tröttare. I graviditetskalendern står det "Du får träna, men bara så länge du kan prata utan att flåsa"...hahaha... Jag nästan dör av andfåddhet bara jag går upp för trappan hemma. När jag går i backen upp till jobbet måste jag stanna och vila ibland. Om jag skall kunna prata utan att flåsa innebär det stillasittande...haha.

 

Har haft en snurrig helg full av bilåkande i snön. Jag och min bror fick rädda Hampus som var insnöad i skogen och vi körde fel, och körde fast och jag trodde aldrig vi skulle komma hem igen. Sedan gled vi in i en snödriva, men det blev bara ett mjukt litet poff.

Nu försöker jag bolla jobb och fritid vilket inte är lätt när man på båda håll har enoormt mycket som skall göras. Jag skriver listor så det står härliga till.

Det som är mest underligt är att i vanliga fall hade detta skapat enorm ångest och stress. Tidigare var jag en av d minst stresståliga i världen. Dock verkar det som om graviditeten har en väldigt lugnande effekt på mig. Mitt i kaoset känner jag en rofylldhet. När jag har som mest i huvudet och jag i vanliga fall skulle upplösts i atomer så kan jag nu tänka "Jag har en bebis i magen", och så blir man lite varm i kroppen och ler för sig själv.

Jag har världens bästa pojkvän som är en underbar människa och vi skall få en bebis tillsammans, och snart flyttar vi till ett hus. Hur kan jag vara annat än glad :)

Hittade lite andra smycken jag hade velat ha.

Är ju himla trendligt med sådana där Bola- smycken för gravida nu. För den som inte vet vad det är så är det en liten kula med nån annan metallsak i som gör att den avger små klingande ljud när man rör sig (påminner om ljudet i meditationskulor). Den skall hänga över magen och vara rogivande för barnet därinne.

 Så här kan en se ut t.ex.

Skulle även vilja ha detta halsband från Baglady:

Och om jag någon gång skulle ha lite extra pengar att bara strö omkring mig så hade jag himla gärna köpt ett Attling smycke. Hon gör så himla mycket fint. Se ett litet urval nedan:

På plattorna står det Make love not war, på blindskrift.

Två ursnygga armband. På den till vänster står det Amor vincit omnia.

Ett halsband med ett liten jordglob och uppmaning att man skall ta vara på vår planet.

Jag tycker inte om all denna snö. Har fått nog nu. Det är för kallt, det är svårt att ta sig fram och snö ger en känsla av att det är långt till våren - en känsla jag ogillar.
Dock är Snö of Sweden något jag tycker om (fan vad snygg övergång mellan ämnen, eller hur..haha). Önskar mig sådana smycken. Framför allt detta armband:

Jag fyller 30 i maj så lägg detta på minnet..hehe :)

Roligt att så många kommenterat de små hjärtslagen, både här och på Facebook. Underligt nog känns det ändå fortfarande overkligt... Min bror frågade mig om det inte känns coolt att ha ett annat liv inne i sig - men det är liksom för konstigt för att man skall kunna greppa det.

Det var dock jättekul att höra hjärtslagen. Framför allt kändes det bra att Hampus fick höra. Jag har ju det lilla krypet i magen hela tiden och ändå känns det overkligt - så det måste ju kännas ännu mer overkligt för honom. Känns bra när man mer kan få dela upplevelsen.

Idag sitter jag på jobbet (utan elever eftersom det är lov). Har kollat lite på sängramar. Har ju funderat på att bara ha en slags sockel att ställa madrasserna i. Det skall vara en som går hela vägen ner till golvet (slippa skräpsamlingarna därunder) och gärna med förvaringslådor. Tänkte att man då kunde skapa egen sänggavel på väggen som man kan variera.

Upptäckte dock att det inte fanns många av den modell jag vill ha, och inga snygga.

Denna fanns på Jysk, men den är för smal och vill inte ha huvudgaveln. Annars var den ju fin.

Denna fanns på IKEA, tror jag det var, men hur kul är den? Får väl bli att ha madrasserna på golvet tills Hampus får tid att bygga en sockel. Bör ju inte vara så svårt och han är ju händig som få.

Är på jobbet idag. Känns dock som en mindre bra idé. Mitt huvud värker som om det satt små män med hammare och cymbaler där inne. Usch. Tröstar mig med att det är helgledigt om bara några timmar.
Köpa hem helgsnask och hämta ut böckerna som äntligen kommit på posten.

På lördag jobbar mitt mys så får åter se melodifestivalen ensam i sängen. Söndag är det dock Alla hjärtans dag :), då skall vi på bio och se Wolfman.

Som många av er som läser min blogg kanske vet så har jag två katter, Tesslan och Norpan. Jag har haft dem i 9 resp. 8 år och de har ju tidigare varit mina bebisar i brist på riktiga sådana. När vi flyttade in hos Hampus adopterade han dem och speciellt Norpan älskar honom.

När jag fick veta att vi skulle få en riktig bebis var det klart man oroade sig över hur katterna skulle reagera när ytterligare en, liten och skrikig, person skall bo med oss, men tanken på att de inte skulle få bo kvar med oss har aldrig funnits. Inte ens fast vi skämtsamt brukar kalla Norpan för babykiller (jag veeet att det är ett hemskt och makabert skämt, men sån är jag) eftersom hon gärna vill ligga i ansiktet på en. Jag har bara tänkt att det gäller att vara medveten om farorna och hålla koll. Själv har jag ju växt upp med katter och det har aldrig varit något problem.

Idag läste jag dock världens sjukaste myt. På ett forum skrev någon att de hört att "bebisens puls märks tydligt genom dess hals och detta skulle trigga katten som då instinktivt vill döda denna" (!?)... Det var det sjukaste jag hört. Det är katter, inga psykomonster, jag har. Alla andra på forumet hade dock samma åsikter som mig som tur var. Om något så kommer mina katter vara rädda för en bebis, de kommer garanterat inte försöka avsiktligt döda den.

 Norpan - ett monster? Neeee :)

Läste listor på namn på Liberoklubben där människor inspirerats av Disney. En av dem hade döpt sin dotter till Cruella. Cruella?! Som den elaka tanten som dödar dalmatiners för att göra päls av! Hur tänkte de där? Vad i hela fridens namn fick dem att döpa sin dotter efter kvinnan nedan?? Hahaha... så sjukt.

 

Jag kunde inte bestämma mig för vad inlägget skulle heta: Sibirien?  eller Dagens goda gärning

När jag vaknade i morse trodde jag fasen jag förflyttats långt norröver. Pulsa i knähög snö bredvid drivor i brösthöjd. Dessutom snöar det fortfarande! Läste Lottas blogg (http://betraktelserfranmajviken.blogspot.com) om hennes snöglädje och önskar att jag cokså hade lite sådan - jag vill bara att snön skall bort och våren skall komma. 

Trots att jag i flera dagar mått ganska sunkigt med illamående och huvudvärk och en enorm trötthet så lyckades jag efter intag av Postafen att släpa mig till jobbet idag. Känns som jag kan tuppa av eller spy när som helst men det skall nog funka.
På spårvagnen (satt i en bakre vagn) upptäckte jag att ett skåp stod öppet och därinne fanns förutom brandsläckare en hel massa sladdar och blinkande lampor. Kände som ett mindre bra ställe för t.ex. ett barn att vara och rota. Så när jag skulle gå av vandrade jag fram och informerade chauffören om detta. Kanske räddade någon från att dö av elchock... vem vet? :)