Gaahahahaharraahhabläääaaahhha

Ja, ungefär så känns det just nu. Hampus har gått till jobbet och efter att Nico sovit i en och en halv timme återgick han till att vara vaken. Just nu har jag kramp i armen då han gråter om jag inte konstant gungar honom i babysittern. Tur för honom att han är söt annars hade han blivit Sveriges nya Mowgli (nej jag är inte helt allvarlig, inte heelt).

Finns en uppsjö av saker jag borde göra, saker som måste göras: städa, vattna blommot, tvätta kläder, göra rent katternas låda, tvätta håret!, börja göra iordning korten till namngivelsen med mera, med mera.... istället sitter jag här fast med ena handen på en babysitter och så trött att huvudet värker och jag mår illa - och mensvärk på det... Min huvudsysselsättning för närvarande är med andra ord som ni märker att tycka synd om mig själv.

Jag kan läsa samtidigt som jag gungar babysittern i alla fall. Läser just nu "En liten bok om ondska"... Den försöker förklara fenomenet ondska. Vad det är som gör att vissa människor begår onda handlingar. Jag tycker svaret är enkelt. Vi är människor. Det är mer intressant att titta på vad det är som gör att många, antagligen de flesta, inte begår onda handlingar. Vad är det för spärr som finns i oss som gör att vi inte sätter ut små barn i skogen när de gnällt oavbrutet i flera dygn.

Nu kanske ni tänker att jag skojar eller svamlar eftersom jag är trött och irriterad, men jag tycker faktiskt att det är en spännande fråga. Jag älskar och avgudar min son och skulle aldrig skada honom det allra minsta men kan tycka att det är intressant att fråga varför det är så. För även om det var någons annans barn jag hade hand om så hade jag ju inte skadat det... antagligen inte om det var en vuen heller (kanske bara en liten smäll)...

Nu får bebis ett utbrott.. dags att sluta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0