Räddare kan ingen vara

Min son skrämde just livet ur mig. Har nog aldrig blivit så rädd.

Hampus kom och väckte mig för det var hans tur att sova (han hade låtit mig sova jättelänge fast han skall jobba imorgon den sötisen) och lillen stod i barnvagnsinsatsen i hallen när jag kom ut ur sovrummet.

Jag tycker att han ser så stilla ut och böjer mig ner och lägger handen på hans mage. Känner hjärtslag men inga andetag! Får panik men intalar mig själv att jag måste ha fel. Känner på hans kind. Känns han kall? Tänker det fast jag inte tänker det. Går inte att förklara. Var så jävla rädd.
Känner på magen igen. Känner inga andetag. Då petar jag till honom och han drar ett djuupt andetag, andas lite hackigt och återgår sedan till att andas vanligt.

Jag står där med hjärtklappning i chock när Hampus kommer ut från toaletten. Han säger att han nog andades hela tiden men sådär svagt eftersom han sov så djupt. Hoppas han har rätt. Annars höll han andan väldigt länge.
Vet inte om jag kommer kunna sova i natt. Kommer bara lyssna efter hans andetag.
Försöker dock intala mig själv att jag faktiskt precis hade vaknat så jag nog inbillade mig lite. Oavsett vilket var det fruktansvärt läskigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0