Livet, bebisen och kärleken <3

När man tar hand om en bebis cirkulerar mycket kring bajs. Bajsblöjebyte och bajskonsistens bland annat. Innan trodde jag nog inte att det någonsin skulle ske att jag ställde frågan "Hur såg det ut?" när Hampus har bytt blöjan full av skit. Men så är det... konsistensen på bajset är en av de få indikationer man har på sin bebis välmående nu när denne inte kan tala om det själv, på annat sätt än genom höga vrål.

Jag har lite blivit som den läkare jag besökte en gång när jag hade ont i magen och som sa:
"Och hur är avföringen? Som välling? Gröt? Purré?"
Hahaha...

Idag var inehållet i blöjan som lera. Klibbig, kladdig lera. Det är bättre när det ser ut som gult keso. Det är det ultimata.

Kommer förresten för alltid ha svårt för att äta keso igen.

Han gjorde det igen. Han skulle ta första nattpasset och sedan skulle jag ta över. Han lät mig sova tills nu! Hela natten. Fast han själv var så trött redan i går kväll. Det är kärlek.

Egentligen är det lustigt... att man kan älska någon så mycket fast denne sällan låter dig sova, kissar på dig, bajsar på dig, kräks på dig, drar dig i håret och tvingar dig att låta hela ditt liv kretsa runt just honom (inget att skriva i en kontaktannaons direkt..hehe). Ändå gör man det, älskar honom villkorslöst.... skumt....

Behöver jag nämna att han varit jättesnäll i flera timmar... haha...

Kom ihåg det alla blivande och nyblivna mammor - ha inte dåligt samvete för att man mitt i tröttheten och skriken ibland tappar den där känslan av kärlek då och då. Den kommer tillbaka. Den finns där inombords hela tiden, men jag tror den ogillar höga ljud och gömmer sig när det är som värst. Man får känna så, det är normalt. Det får man inte glömma bort :)

Innan brukade han gnälla, grymta, muttra, småskrika och göra allehanda andra ljud när han var missnöjd... men på senare tid har Nico börjat att verkligen, verkligen gråta när han blir ledsen (händer nästan enbart när han vaknar och är hungrig - enligt honom, är på väg att dö svältdöden).
Han blir helt röd, det rinner tårar och han gråter helt hjärtskärande tills han kippar efter luft och skakar.

Det är en hemsk upplevelse, och som även min stackars barnpassande mor idag fick uppleva (hon hade visserligen säkert upplevt det när jag och lillebror var små) så är det så ens hjärta blöder och man själv nästan börjar gråta. Han är ju så ledsen och även om ens illgärning bestod i att inte mirakulöst kunna trolla fram mat på en millisekund så känner man sig ändå lite skyldig till denna enorma sorg.

Jag vet att jag kommer få se mitt barn gråta många gånger och att han kommer få uppleva sorger i sitt liv, för så är verkligheten, och antagligen kommer han aldrig förstå att för varje tår han fäller så går mitt hjärta i tusen bitar - och han kommer aldrig veta att det är hans leende som gör det helt igen.

Jag var nära på att shoppa loss på Lindex hemsida, men hejdade mig lite. Kanske borde önska oss lite också. Kommer ju upp namngivning (men folk kanske inte ger kläder då?). Om jag kan hålla mig och inte köper själv. Lindex har så mycket fint till småttingar.

Byxor med fot. Love it. Strumporna far ju åt alla håll när sprattelgubben sätter igång :)

Suoersöt sovpåse. Fortfarande nära att köpa den nu... kanske snart.

Velourmössa med öron.... om inte det är ett måste, vad är?

Hakklapp med kardborre på sidan... smart när det måste gå fort eftersom bebis tror han håller på att svälta ihjäl.

Supergo overall med hand- och fotskydd. Myys. Skulle vara bra i vinter.

Så fluffig, så söt. Älskar alla små hoodies och jackor i mysmaterial.

Idag skall mamma passa plutten medan jag klipper mig. Mitt hår är en enda stor tova så det kan behövas. Dock är det ganska glansigt och mjukt. Har ju aldrig tid att tvätta håret så det får en naturlig inpackning av flott och smuts... haha.

I natt fick jag kanske sova en timma sammanlagt då Nico spottade ut sin napp var tionde minut och gjorde icke-ignorerbara ljud tills han fick den tillbaka. Gaffatejp, tänkte min trötta hjärna flera gånger. Sedan ville han äta varannan timme.
Nu sitter han dock ganska förnöjd och pratar med sig själv i babysittern.

Jag är nästan klar med allt inför vigseln. Med kvarvarande hängbuk efter graviditeten kan jag nog inte bli så mycket vackrare...hehe. Har i alla fall underkläder, strumpbyxor, klänning, skor och sjal. Klipper mig som sagt i dag och smink och hår tar jag hand om själv på måndag. Tycker bäst om när jag ser ut som mig själv och inte alltför stajlad ändå.
Nu är det bara brevet kvar. Det är egentligen klart med skall renskrivas. Brevet är alltså ett brev till Hampus. Vi kände oss lite obekväma med att stå och säga egna löften inför kommunkvinnan och hon verkade ogärna dra ut på de fem minuterna man får på sig, så vi bestämde oss för att skriva varsitt brev till varann. Tycker om tanken att man sedan kan spara detta och ha det kvar som minne också.

Känns lite overkligt. På måndag blir jag en Lennholm :)

Idag var jag, mamma och lillskrutten på äventyr. Eller äventyr är kanske att ta i, men det blev en hel del timmar i alla fall. Och nu för tiden känns det lite som ett äventyr bara jag kommer utanför dörren :).

Först for vi till MVC där de penslade på något som sved kopiöst för att ta bort irriterad ärrvävnad. Om allt går som det ska skall jag vara fit for fight inom några dagar. Tummen upp för det.

Sedan var det BVC där vågen visade att Nico gått upp ca 300 g sedan i lördags. Min lilla klump <3. Det firade han genom att bajsa några riktiga lass och äta enorma mängder. Man måste packa rejält om man skall åka någonstans med honom :).

Efter det käkade vi och gick i affärer. Tur att man inte var ensam för när jag provade skor fick mamma mata honom och när jag provade underkläder fick han magknip av allt ätande och var upprörd. Fick i alla fall köpt det jag skulle och vi överlevde alla tre.

Nu ligger Nico och sover. Utmattad efter dagens eskapader. Är ganska slut i både kropp och huvud själv.

Jag lyckades inte mentalt få bort illamåendet. Däremot spydde jag enorma mängder. Det är dock inte riktigt samma sak. Speciellt inte då jag fortfarande mår illa.

Men men... bebis sover, barnvagnen är ihopvikt i bilen, skötväskan packad.... är nästan redo att åka så kan nu slappna av i några minuter. Blir premiärtur idag. Har aldrig kört bil med Nico i bilen. Kommer köra försiktigt som en halvblind pensionär.

Lillen har inte velat sova speciellt mycket nu på förmiddagen men tack vare att jag är pigg har jag ändå lyckats vara effektiv och äta frukost, tvätta håret, packa skötväskan och lite annat smått och gott, förutom om själva bebisskötseln då.

Jobbigt nog mår jag superilla av min medicin just nu och skulle helst vilja kräkas lite, men får försöka med att mentalt koppla bort att jag mår pyton. Har 45 minuter på mig att lyckas bli av med illamåendet innan jag skall åka.

Jag har nog aldrig varit med om ett val då alla känns så engagerade. Alla har starka åsikter och alla tycks tycka att om det blocket de inte röstar på vinner så är det katastrof - så även jag.

Även i vanliga fall är jag en sådan där lite jobbig person som tycker att det är väldigt viktigt att rösta och som läser på noga inför valet men den här gången har jag varit lite extra noga.

För mig är det inte ett så svårt val dock. Visst ogillar jag tanken på tvångsfördelning av föräldraledigheten men jag vill ha ett bra socialt skyddsnät i samhället, jag vill inte att man säljer ut de statligt ägda företagen och jag vill att man skall reglera så att det blir ett tak på elpriset. Efter att ha läst igenom alla valmanifest och andra uttalanden så blir det att jag röstar som vanligt. Jag är en miljöpartist, det är bara så.

En rubrik som inte syns alltför ofta på denna blogg.

Mamma kom ju igår så jag fick sova en stund på dagen, och hon städade också så att man kunde vakna, gå in i köket och inte drabbas av ångest. Dessutom lyckades hon få upp mycket av lillens dolda små rapar så han var på bättre humör resten av dagen.

Hampus kunde inte ta ledigt fredag men han kunde vara hemma idag så han erbjöd sig att ta början av natten. Jag sa åt honom att väcka mig när det var min tur. Vaknade dock av mig självt vid 7 i morse! Hade fått sova heeela natten för att min älskling är så snäll. Nu är han dock ett vrak och bara stupade i säng. Han är helt förlåten för att han råkat radera hela min backup som gjordes innan vi formaterade om min dator!

Nu skall jag försöka tvätta håret, äta frukost och klura ut hur man fäller ihop barnvagnen för att vid lunchtid åka och hämta mamma. Blir besök på MVC, BVC och sedan lite shopping och besök hos mormor och morfar. Hoppas lillen är på bra humör på stan.


Tack för snälla kommentarer på senaste inlägget förresten, och det är ju så att jag faktiskt blir en bättre mamma när jag fått sova.

Min mamma skall komma och hjälpa mig snart, och jag tror fan att Nico vet det och har bestämt sig för att skämma ut mig för nu sover han. Så kommer mamma för att jag sagt att han är så krånglig att jag inte får sova och så är han en ängel.

Han gör ofta så. Gnäller mycket, men blir lugn och go om man får besök.

Som ni säkert förstått har jag världens bästa föräldrar och min mamma är så himla go som hjälper mig så mycket just nu. Fast dåligt samvete får man ju. Dels för att stackars mamma inte får ett eget liv och kan göra sina egna saker när hon tvingas hit hela tiden, och dels för att jag själv känner mig som en ganska kass mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn. Man borde ju klara det själv tycker man. Andra gör ju det.

Han sover ju ibland, det gör han... men underligt nog vaknar han alltid och gnäller om jag tittar på honom eller om jag - gud förbjude - tänker "vad skönt att han äntligen sover". Som om han kan läsa mina tankar. Kusligt.

Han gråter när han äter igen. Hoppas att det är en tillfällighet och inte att detta innebär att han inte bara har en gnällig dag utan att vi kommer ha en gnällig en gnällig helg, en gnällig vecka, en gnällig bröllopsdag.

Ingenting är bra, igen, oavsett vad man gör så gnäller han. Ingen tacksamhet alls när man torkar kräks ur örat på honom. Att ha örat fyllt av spy tog han med ro, men att jag skulle torka bort det var enligt honom ett mindre övergrepp och reaktionen ljudlig.

Om det inte vore nog med att ta hand om denna lilla skrikmaskin - och missförstå mig inte för jag tycker att han är så söt att jag vill äta upp honom. Det är bara det att jag ibland faktiskt vill ÄTA UPP HONOM - så för jag en evig kamp mot tjockkatten Norpan som tycker att Nicos sovplatser även är hennes sovplatser. Om jag så lyfter upp honom en sekund så är hon där och gosar ner sig och förvandlas till en femtio kilo tung sten när jag skall försöka få bort henne.

Ute verkligen ösregnar det så en promenad just för tillfället är inte att tänka på. Hade nog kört lillen en sväng i bilen om det inte vore för att den har en tendens att stanna och inte starta igen. Att sitta fast med skrikmaskinen i en bil mitt i obygden är inget jag är supersugen på just nu.

Jag har börjat kissa utan att använda vattenkanna nu. Woho! För er som missat det har jag på grund av sveda efter förlossningen inte kunnat kissa utan att samtidigt sitta och hälla en hel kanna vatten mellan benen, i mer än en månad! Men nu kan jag det - nu kan jag kissa hemma hos andra, på offentliga toaletter (även om jag helst slipper) och vart helst jag skulle vilja. Innan fick jag hålla mig tills jag kom hem till min vattenkanna.

Förresten, det jag fick utskrivet att tvätta den bristning som fortfarande inte läkt visade sig vara väteperoxid. Är inte det sånt man bleker håret med? Var skiträdd och tänkte att det måste ju göra hur ont som helst att få sådant i ett sår, men inte ett dugg kändes det.

Idag skall min lillebror åka förbi IKEA för mig och köpa ett skötbord. Det skall stå i lillens rum. Och så har jag lånat en tältsäng av mamma och pappa så att jag kan sova därinne också. Så snart kommer vardagsrummet se ut som ett vardagsrum igen istället för enormt skötrum/campingplats.

Han var tyst kanske 10 minuter, sedan började han gnälla och vela. Hans nya sätt att plåga mig på är att han spottar ut nappen och sedan vill han inte ha tillbaka den men gnäller tills man tar bort den från hans säng. Tre minuter senare vill han dock ha nappen igen och gnäller tills han får den... för att en liten stund senare spotta ut den... and so on. Älskade skitunge.

Förresten drömde jag en skum dröm i förrgår. Drömde att jag var en manlig reporter som skulle intervjua Kissie (ingen aning om varför men hennes ansikte har väl fastnat i min hjärna någonstans eftersom de skrivs så mycket om henne - varför vill folk läsa om henne?). I alla fall skulle Kissie sova mitt under intervjun och då förvandlades hon till en ond liten voodoodocka som ville mörda mig.
Jag flydde ut på en parkering men någon hade slagit sönder min bil. Som tur var kom den en ung tjej och en kille i en luftballong och kastade ner ett rep så jag kunde klättra upp.
När jag kommer upp i luftballongskorgen så är jag plötsligt den unga tjejen istället och reportern (som nyss var jag) hoppar ur korgen igen eftersom Kissie nu förvandlats till en brunhårig femtiotalsfru som står på en gräsmatta i en amerikansk förort och lockar med nybakt chokladkaka.

Sedan vaknade jag strax efter att jag insett att killen jag flög ballong med jobbar på videobutiken i Stenungsund.

Om det finns något jag längtar efter nästan lika mycket som att sova så är det att höra Nico rapa. Kanske mest för att en rap bukar leda till att jag får sova.

I natt var det stört omöjligt att få honom att rapa. Hade lika gärna kunnat bära runt på en säck potatis, vad gäller chanserna att få höra en rap. Detta gjorde att han hade svårt att sova och när han sov knorrade han nästan hela tiden. Nicos knorranden låter lite som en get med förstoppning, och är inte lätt att somna till.

Så enorm lycka var det när jag nu matat honom och skulle lägga ner honom på skötbordet och en riktigt ljudlig gubbrap hördes. Nu ligger han i sin säng - tyst. Vågar dock inte lägga mig ner själv riktigt än... kusten är inte klar ännu skulle man kunna säga.

Nej usch vilken natt. Hampus frågade om jag hade prövat att gå runt med honom i bärselen i natt. Jag svarade att jag var glad att jag inte hade strypt honom. Ring inte socialen för det, detta är inte ett sådant läge när det är tanken som räknas. Trots att jag ville kräkas av trötthet försökte jag mig till och med på att le och busa lite (varför tycker alla små barn att det är kul om man låtsas att man skall äta upp dem?).

Hade varit trevligt att få tillfälle att ta en dusch idag. I går var jag nog den människa med smutsigast hår som någonsin vandrat in på ett apotek. Väntade nästan på att kvinnan i kassan skulle fråga om jag verkligen inte ville ha schampo också.

Nu skall jag njuta av tystnaden lite och hoppas att den består så jag kan få mig en liten tupplur. Hampus sa att han kanske kunde jobba hemifrån på fredag. Då älskade jag honom lite extra.

Att ta hand om en bebis gör en trött. Antibiotika gör mig trött. Dubbel trötthet och på det en bebis som med en gång känner av ifall man väldigt gärna vill att han skall sova, och då vägrar göra det.

Så nu matar jag denna lilla unge medan jag i princip blundar och det tar mig en evighetslång tid att bara ta mig upp från soffan och in i köket för att hämta hans mat (och han vrålar som om hans sista stund var kommen varje gång).
Skall dock inte klaga på lillen för han sover och äter ganska bra nu. Bara det att med medicinen i systemet vill min kropp sova bra mycket mer än det här.

10-11 timmar tills Hampus kommer hem från jobbet och kan ta Nico en stund så jag får sova riktigt (han har inte ens gått till jobbet än).

Just nu känns det som om jag har en hel del oflyt, och som att jag gnäller väldans mycket.

Underbara Hampus tog lillen i morse och jag fick sova flera härliga ostörda timmar. Sedan hade Hampus hand om honom större delen av dagen så jag fick fixat lite med saker. Kände mig nästan som en normal människa...hehe.

Åkte och handlade och skulle hämta ut mediciner men den satans bilen la av och dessutom fanns inte medicinen på apoteket här så snälla föräldrarna fick åter hjälpa mig med skjuts till ett annat apotek. Nu är det antibiotika som gäller.

Åt sedan god middag tillsammans med myset som var helt slut då bebis haft en gnälldag. Inget magknipgnäll dock utan mest behov av konstant uppmärksamhet.

Är själv trött av medicinen så skall strax sova och hoppas på att den relativt nymatade Nico skall sova många timmar nu, och inte bara halvtimmespass som han sysslat med idag.

Sofia, du skrev i en kommentar att du river av Kerstins naglar, hur gör du då? Barnmorskan sa också att man kan göra såmen jag har inte vågat. Är skiträdd att nageln typ skall fläka sig och rivas av för långt ner eller så. Läskigt.