Min synska son

Han sover ju ibland, det gör han... men underligt nog vaknar han alltid och gnäller om jag tittar på honom eller om jag - gud förbjude - tänker "vad skönt att han äntligen sover". Som om han kan läsa mina tankar. Kusligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0