Livet, bebisen och kärleken <3

Han gråter när han äter igen. Hoppas att det är en tillfällighet och inte att detta innebär att han inte bara har en gnällig dag utan att vi kommer ha en gnällig en gnällig helg, en gnällig vecka, en gnällig bröllopsdag.

Ingenting är bra, igen, oavsett vad man gör så gnäller han. Ingen tacksamhet alls när man torkar kräks ur örat på honom. Att ha örat fyllt av spy tog han med ro, men att jag skulle torka bort det var enligt honom ett mindre övergrepp och reaktionen ljudlig.

Om det inte vore nog med att ta hand om denna lilla skrikmaskin - och missförstå mig inte för jag tycker att han är så söt att jag vill äta upp honom. Det är bara det att jag ibland faktiskt vill ÄTA UPP HONOM - så för jag en evig kamp mot tjockkatten Norpan som tycker att Nicos sovplatser även är hennes sovplatser. Om jag så lyfter upp honom en sekund så är hon där och gosar ner sig och förvandlas till en femtio kilo tung sten när jag skall försöka få bort henne.

Ute verkligen ösregnar det så en promenad just för tillfället är inte att tänka på. Hade nog kört lillen en sväng i bilen om det inte vore för att den har en tendens att stanna och inte starta igen. Att sitta fast med skrikmaskinen i en bil mitt i obygden är inget jag är supersugen på just nu.