Livet, bebisen och kärleken <3

Natten gick ganska bra så fick sova lite i alla fall. Eftersom Hampus jobbade hela dagen idag så kom mamma förbi och hjälpte mig. Hon gick på promenad med lillen som sov som en stock läänge, hon städade och hade med sig mat... underbart! <3
Det var meningen att jag skulle passa på att sova men jag hade svårt att komma till ro och när jag väcktes av telefonen efter en timma så kunde jag inte somna om... Något jag bittert, bittert ångrar nu.

Lillen var nämligen relativt lugn när mamma var här. Hade lite vakenstunder men var ändå på ganska bra humör. Sedan hon gick hem har han därimot nu i flera timmar bara gnällt och gråtit.
Jag har bytt på honom, försökt ge honom mat (han äter en del men börjar sedan gråta igen och spottar ut maten), jag har gått runt med honom (fortsätter gråta), vagnnat honom i famnen och i barnvagnen (gråter ändå), bytt liggställning för honom (gråter ändå).... Inget hjälper.. det enda som hänt är att jag också gråter...

Medan jag skrev detta, med en hand samtidigt som jag våldsamt ruskar barnvagnen, så tycks han dock nästan ha somnat. Om man slutar skaka barnvagnen så tar det en halv minut innan han muttrar varnande dock, och om man då inte genast börjar ruska igen så börjar han åter gråta. Eftersom jag håller på att tappa armen så tar jag trots detta små pauser ibland på försök och så börjar proceduren om.

Har alltid behövt mycket sömn och har alltid haft svårt att hantera när jag inte får sova tillräckligt så just nu är jag helt i olag. Blir dessutom frustrerad och irriterad och sedan blir jag ledsen när jag inser att jag höjt rösten åt en ledsen bebis som inte alls kan hjälpa det hela och så bryter jag ihop och bara gråter ännu mer.
Dessutom inser jag att Nico är ganska lugn i jämförelse med många andra bebisar... Hur klarar folk deta?

Låter nog värre än vad det kanske är just nu eftersom jag är så trött...