This is hell
Vi trodde att hans mage bättrat sig lite. HA!
Efter att ha skrikit nästan hela dagen så fortsatte han med det när Hampus kom hem. Jag fick sova kanske tre timmar medan H hade honom. När jag vaknade frågade H om jag kunde ta honom så han kunde gå ut och kratta gräs då en kompis till honom var där och hjälpte oss att klippa det.
H sa att jag såg rädd ut när han frågade och sedan bröt jag ihop. Stortjöt och vrålade att han inte fattar hur det är att ha hand om en bebis som bara gråter hela dagarna. H sa åt mig att lägga mig igen.
Kunde dock inte sova så gick ut lite med Nico i vagnen och han somnade och sov nästan fem timmar. Hann dock inte sova på den tiden då vi som sagt var hade besök och vi skulle laga mat och äta mat - och efter det trodde jag ju att han skulle vakna när som helst.
Han vaknade 21.30, åt och somnade om. Hoppades att natten skulle fortsätta så. Men nej. Han vaknade 2,5 timmar senare och sedan dess har han tjutit konstant tills för fem minuter sedan. Ingenting har varit bra och jag trodde jag skulle bli tokig. Bara gråter och frågar bebisen om och om igen "Vad är det du vill?" - som om han kunde svara.
Nu sover han dock äntligen men jag kan inte somna av rädsla att han skall vakna igen. Är värre att somna och få sova tio minuter än att inte sova alls. Dessutom bultar mitt huvud så jag inte kan slappna av.
Hampus kanske kunde jobba hemifrån på torsdag så jag får hjälp, och då även hjälp imorgon natt. Hoppas, hoppas, hoppas.
Hur klarar andra mammor av detta? Hur blir man människa igen?
Efter att ha skrikit nästan hela dagen så fortsatte han med det när Hampus kom hem. Jag fick sova kanske tre timmar medan H hade honom. När jag vaknade frågade H om jag kunde ta honom så han kunde gå ut och kratta gräs då en kompis till honom var där och hjälpte oss att klippa det.
H sa att jag såg rädd ut när han frågade och sedan bröt jag ihop. Stortjöt och vrålade att han inte fattar hur det är att ha hand om en bebis som bara gråter hela dagarna. H sa åt mig att lägga mig igen.
Kunde dock inte sova så gick ut lite med Nico i vagnen och han somnade och sov nästan fem timmar. Hann dock inte sova på den tiden då vi som sagt var hade besök och vi skulle laga mat och äta mat - och efter det trodde jag ju att han skulle vakna när som helst.
Han vaknade 21.30, åt och somnade om. Hoppades att natten skulle fortsätta så. Men nej. Han vaknade 2,5 timmar senare och sedan dess har han tjutit konstant tills för fem minuter sedan. Ingenting har varit bra och jag trodde jag skulle bli tokig. Bara gråter och frågar bebisen om och om igen "Vad är det du vill?" - som om han kunde svara.
Nu sover han dock äntligen men jag kan inte somna av rädsla att han skall vakna igen. Är värre att somna och få sova tio minuter än att inte sova alls. Dessutom bultar mitt huvud så jag inte kan slappna av.
Hampus kanske kunde jobba hemifrån på torsdag så jag får hjälp, och då även hjälp imorgon natt. Hoppas, hoppas, hoppas.
Hur klarar andra mammor av detta? Hur blir man människa igen?
Kommentarer
Postat av: Emma
Kära Emma, det blir bättre! Jag kände ungefär som du de första 4 månaderna när vår lilla kille ville amma väldigt ofta om nätterna. Efter 4 månader fick jag nog och gav honom nappen ungefär varannan gång han vaknade för att han skulle vänja sig vid att inte använda mig som napp och snutte. Det var underbart att få sova kanske 4-5 timmar i sträck!
Håll ut och ta hjälp av varandra och andra i din närhet. Jag lovar, det kommer bli bättre!
Men vad säger BVC? Kan det va kolik? Det finns ju en sköterska i Stenungsund som ger akupunktur till bebisar med kolik. Kanske det skulle kunna hjälpa?
Trackback
