Tankar om lite av varje
Skall man börja med de negativa eller de positiva tankarna? Jag tror jag börjar med de negativa så man kan avsluta glatt :)
Idag känner jag mig lite som en halvdålig blivande mamma, speciellt efter att ha läst kommentarer efter mitt inlägg på bebisforumet. Skrev om smärtorna i natt och folk tyckte jag borde åka till sjukhuset. Jag var i natt mycket nära att be Hampus att ringa en ambulans, så ont hade jag, men så tänkte jag att så länge jag inte blöder så är det ingen fara.
Nu tänker jag att jag kanske oroar mig för lite. Att man borde åka in för att vara säker - inte fasen vet jag varför jag får så ont. Men hatar sjukhus och hatar att sitta och vänta för att möta någon dryg läkare som tror att man kommer in för minsta lilla, tittar fem minuter och skickar hem en igen. För det är det svåra - när man kommer till en läkare när man för närvarande inte har ont och skall få denne att förstå hur ont man hade. Man sitter där som vanligt och skall försöka få personen att fatta att under en timma kunde jag knappt andas av smärta och jag trodde lite att jag var på väg att dö.
Är jag dum som väntar tills läkarbesöket på tisdag?
Tänker mycket på tid också. Tiden går så fort. Snart fyller jag liksom år, sedan är det juni, juli och poff skall jag ha barn. Känns skumt. Hinner dock inte utveckla tanken för nu kommer familjen på besök.
Måste dock avsluta med att säga att i morse när vi åt frukost gick ett rådjur förbi utanför fönstret. Det var en fin känsla, som här sitter vi mitt i naturen :)
Idag känner jag mig lite som en halvdålig blivande mamma, speciellt efter att ha läst kommentarer efter mitt inlägg på bebisforumet. Skrev om smärtorna i natt och folk tyckte jag borde åka till sjukhuset. Jag var i natt mycket nära att be Hampus att ringa en ambulans, så ont hade jag, men så tänkte jag att så länge jag inte blöder så är det ingen fara.
Nu tänker jag att jag kanske oroar mig för lite. Att man borde åka in för att vara säker - inte fasen vet jag varför jag får så ont. Men hatar sjukhus och hatar att sitta och vänta för att möta någon dryg läkare som tror att man kommer in för minsta lilla, tittar fem minuter och skickar hem en igen. För det är det svåra - när man kommer till en läkare när man för närvarande inte har ont och skall få denne att förstå hur ont man hade. Man sitter där som vanligt och skall försöka få personen att fatta att under en timma kunde jag knappt andas av smärta och jag trodde lite att jag var på väg att dö.
Är jag dum som väntar tills läkarbesöket på tisdag?
Tänker mycket på tid också. Tiden går så fort. Snart fyller jag liksom år, sedan är det juni, juli och poff skall jag ha barn. Känns skumt. Hinner dock inte utveckla tanken för nu kommer familjen på besök.
Måste dock avsluta med att säga att i morse när vi åt frukost gick ett rådjur förbi utanför fönstret. Det var en fin känsla, som här sitter vi mitt i naturen :)
Kommentarer
Postat av: Lotta
Ja, jag har ju tjatat innan, men jag tycker du ska åka in och jag tycker du ska kräva någon slags utredning. Alla läkare är inte dryga, men förstår vad du menar. Viktigt att hitta rätt! Men du MÅSTE be om hjälp Emma, detta är värre än normalt. Men du är INTE dum för det, det är bara väldigt vanligt, särskilt under första graviditeten. =) KRAM!
Trackback
