Jag glömde ju den galna katten
När jag tidigare skrev om den lilla fumliga gubben som lagade pelletspannan så glömde jag ju en detalj i berättelsen... nämligen min galna katt och hennes underliga beteende under hela gubbens besök.
En av mina katter, vid namn Norpan, är ju en förskrämd och fet liten kisse (för er som minns bilderna så hon den svartvita katten). I vanliga fall när främlingar kommer in i huset så gömmer hon sig under närmsta täcke eller bakom en soffa och vägrar komma fram - dock ej denna gång.
Under hela tiden gubben försökte laga pelletsbrännaren så stod Norpan utanför pannrummet och försökte krafsa upp dörren helt hysteriskt pipande.
Jag vet inte om hon antingen kände att efter att ha varit ensam en hel dag så tänkte hon inte vara ensam en sekund mer utan var tvungen att vara där jag var eller om hon samlat mod och ville skydda mig mot denna hemska främling som tog med mig in i husets, enligt Norpan, läskigaste rum.
I vilket fall som helst gav hon sig inte, under en och en halv timme. Ibland lyckades hon även peta upp dörren och drabbades då av ett smärre sammanbrott då önskan att komma in till mig krockade med skräcken hon kände inför gubben och pannrummet - detta sammanbrott resulterade i att hon när hon fick upp dörren rusade in, började springa i små cirklar medan hon pep hysteriskt och sedan sprang ut igen....
Mycket underligt beteende som gubben fann roande.
"Skam den som ger sig" sa han när Norpan för femte gången sprang vrålande genom rummet och försvann ut igen.
Ibland tänker jag att det vore intressant att få ta sig en titt på vad som händer inne i den lilla hjärnan - ibland tänker jag att det vore som att blicka ut över universums slut - ett stort mörkt ingenting :)
En av mina katter, vid namn Norpan, är ju en förskrämd och fet liten kisse (för er som minns bilderna så hon den svartvita katten). I vanliga fall när främlingar kommer in i huset så gömmer hon sig under närmsta täcke eller bakom en soffa och vägrar komma fram - dock ej denna gång.
Under hela tiden gubben försökte laga pelletsbrännaren så stod Norpan utanför pannrummet och försökte krafsa upp dörren helt hysteriskt pipande.
Jag vet inte om hon antingen kände att efter att ha varit ensam en hel dag så tänkte hon inte vara ensam en sekund mer utan var tvungen att vara där jag var eller om hon samlat mod och ville skydda mig mot denna hemska främling som tog med mig in i husets, enligt Norpan, läskigaste rum.
I vilket fall som helst gav hon sig inte, under en och en halv timme. Ibland lyckades hon även peta upp dörren och drabbades då av ett smärre sammanbrott då önskan att komma in till mig krockade med skräcken hon kände inför gubben och pannrummet - detta sammanbrott resulterade i att hon när hon fick upp dörren rusade in, började springa i små cirklar medan hon pep hysteriskt och sedan sprang ut igen....
Mycket underligt beteende som gubben fann roande.
"Skam den som ger sig" sa han när Norpan för femte gången sprang vrålande genom rummet och försvann ut igen.
Ibland tänker jag att det vore intressant att få ta sig en titt på vad som händer inne i den lilla hjärnan - ibland tänker jag att det vore som att blicka ut över universums slut - ett stort mörkt ingenting :)
Kommentarer
Postat av: Mamma!
Stackars lilla Norpan;)) Hon är ju helt underbar.
Trackback
