Vad snabbt det kan gå

Tänk att för ungefär två år sedan satt jag singel i en lägenhet i Göteborg och försökte förlika mig med tanken på att jag en dag kanske skulle sluta som en barnlös galen katt-tant. En sådan där enstörning som bor i ett hus tillsammans med sina hundra katter och som traktens barn nyfiket smyger på men vars hus man tar omvägar kring när det blivit mörkt :)

Nu sitter jag här, i ett sött hus på landet. Förlovad med världens bästa kille och med en tossig bebis i magen. Så det kan gå, och det snabbt :). Ibland kan man inte låta bli att förundras över hur livet kan vända och hur det så snabbt kan bli så mycket bättre än man någonsin trodde. Lite galen är man kanske fortfarande, och två katter har jag ju, men resten är långt ifrån min skräckvision :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0