Mycket pinsamt, mycket ont
Först vad som hänt innan incidenten... Igår var vi på mysig grillkväll hos föräldrarna och idag åkte vi och hälsade på lite vänner i solen... Härligt att få slappna av och njuta lite
Men sen hände det... efter att vi varit och hälsat på vänner skulle vi stanna i Svanesund och handla. Går ur bilen och känner hur något knäpper till i höften/ljumsken och det gör vidrigt ont. Med Hampus hjälp lyckas jag ta mig in i affären men får sätta mig innanför dörren på en stol medan han handlar.
När han kommer tillbaka inser jag att jag inte kan gå alls. Inte ens resa mig. Gör två tappra försök med smärtan är så stark att jag skakar, kallsvettas och bokstavligt talat är på väg att spy... Till slut säger jag till Hampus att hur pinsamt det än är så måste jag lägga mig innan jag svimmar... och hinner precis med hans hjälp ner innan jag tuppar av några sekunder.
Så där ligger jag på golvet inne på den lokala Hemköpsaffären med huvudet i Hampus knä, helt väck och tror jag skall dö. Folk strömmar till och som tur är, är en av dem en norsk akupunktör med muskel och nervkännedom som snabbt kan konstatera att foglossningen gjort att jag vid snedbelastning fått en viss muskel med tillhörande nerver att vrida sig.
Efter ett tag får de upp mig och får långsamt leda mig ut till denna norska kvinnas bil och hon kör hem oss. Tack och lov för henne, och i all snurrighet tog jag inte ens reda på hennes namn!!
Nu är jag sängliggande. Det börjar kännas bättre men kan inte ta mig runt själv direkt.
Tack till min ängel Hampus som stöttade och tog hand om mig och tack till den underbara norska som så osjälviskt hjälpte oss.
Men sen hände det... efter att vi varit och hälsat på vänner skulle vi stanna i Svanesund och handla. Går ur bilen och känner hur något knäpper till i höften/ljumsken och det gör vidrigt ont. Med Hampus hjälp lyckas jag ta mig in i affären men får sätta mig innanför dörren på en stol medan han handlar.
När han kommer tillbaka inser jag att jag inte kan gå alls. Inte ens resa mig. Gör två tappra försök med smärtan är så stark att jag skakar, kallsvettas och bokstavligt talat är på väg att spy... Till slut säger jag till Hampus att hur pinsamt det än är så måste jag lägga mig innan jag svimmar... och hinner precis med hans hjälp ner innan jag tuppar av några sekunder.
Så där ligger jag på golvet inne på den lokala Hemköpsaffären med huvudet i Hampus knä, helt väck och tror jag skall dö. Folk strömmar till och som tur är, är en av dem en norsk akupunktör med muskel och nervkännedom som snabbt kan konstatera att foglossningen gjort att jag vid snedbelastning fått en viss muskel med tillhörande nerver att vrida sig.
Efter ett tag får de upp mig och får långsamt leda mig ut till denna norska kvinnas bil och hon kör hem oss. Tack och lov för henne, och i all snurrighet tog jag inte ens reda på hennes namn!!
Nu är jag sängliggande. Det börjar kännas bättre men kan inte ta mig runt själv direkt.
Tack till min ängel Hampus som stöttade och tog hand om mig och tack till den underbara norska som så osjälviskt hjälpte oss.
Kommentarer
Postat av: Mamma!
Det finns hopp om mänskligheten;) Man blir så oerhört glad (och förvånad) att det faktiskt fortfarande finns människor som är så fina:)
Trackback