En otrevlig upplevelse
Idag när jag vaknade blev jag förvånad över att Hampus varken hade kommit hem eller hört av sig. Tänkte att han kanske var lite sen så gjorde med klar för jobbet men sedan tog jag och ringde upp honom.
Han svarar och låter lite groggy och berättar att han är på sjukhus. Tydligen har någon idiot precis i slutet av festen börjat bråka verbalt med en bekant till honom varpå Hampus säger åt honom att ta det lugnt. Killen går då fram till Hampus som sitter en bit bort och ger honom ett rejält knytnävsslag rakt i ansiktet.
Han far omkull, glasögonen flyger (blev lite sneda och blodfläckiga) och hans ögonbryn spräcks. Polis kommer dit och de kör Hampus senare till sjukhuset där han får sy ihop ögonbrynet.
Jag blir såklart helt upprörd och orolig när jag får veta. När jag ringer har Hampus dessutom inte sytt ögonbrynet än utan vet inte så mycket om när han skall få lämna sjukhuset. Han är nog både omtumlad och groggy efter natten.
Kontaktar därför jobbet och säger att jag får komma senare eftersom jag måste åka till sjukhuset och kolla att Hampus är ok först. När jag kommer in till stan så ringer han dock och säger att han fått åka från sjukhuset nu så vi möts upp på Kungsportsplatsen. Han är svullen och tejpad, och ser yr och ostadig ut. Antagligen en mildare hjärnskakning i kombination med nattens fylla och sedan ingen sömn gör att jag känner att jag inte kan låta honom ta sig hem själv. Får meddela arbetet att jag tyvärr inte kan jobba utan måste se till att han kommer hem ok.
Tur är det känner jag i efterhand då han somnade på buss, hållplatser och lite överallt utan att ens vara medveten om att han somnade (inget bra tillstånd om man skall köra moppe med andra ord).
Mamma kunde snällt nog komma och hämta oss i Stenungsund och köra oss till Svanesund där bilen stod. Sedan vi kom hem har han sovit som en stock och lär så göra större delen av dagen. Själv somnade jag ett tag jag med då jag var helt utmattad av själva chocken. Märkte hur illa stress tar när man är gravid då magen började småkrampa och bebisen sparkade till och med lite värre än vanligt från det att jag fick veta att han var på sjukhus tills dess att vi kom hem.
Hatar att det skall finnas sådana idioter. Att man skall behöva oroa sig att de man älskar oprovocerat skall bli påhoppade när de är ute för att ha det kul. Denna gången gick det ju som tur var ganska bra ändå med tanke på hur många galningar som inte slutar slå, som har kniv eller andra vapen och så vidare, men ändå. Tycker så synd om min stackars älskling som annars hade en sådan kul kväll och var så glad, och så slutade det såhär.
Han svarar och låter lite groggy och berättar att han är på sjukhus. Tydligen har någon idiot precis i slutet av festen börjat bråka verbalt med en bekant till honom varpå Hampus säger åt honom att ta det lugnt. Killen går då fram till Hampus som sitter en bit bort och ger honom ett rejält knytnävsslag rakt i ansiktet.
Han far omkull, glasögonen flyger (blev lite sneda och blodfläckiga) och hans ögonbryn spräcks. Polis kommer dit och de kör Hampus senare till sjukhuset där han får sy ihop ögonbrynet.
Jag blir såklart helt upprörd och orolig när jag får veta. När jag ringer har Hampus dessutom inte sytt ögonbrynet än utan vet inte så mycket om när han skall få lämna sjukhuset. Han är nog både omtumlad och groggy efter natten.
Kontaktar därför jobbet och säger att jag får komma senare eftersom jag måste åka till sjukhuset och kolla att Hampus är ok först. När jag kommer in till stan så ringer han dock och säger att han fått åka från sjukhuset nu så vi möts upp på Kungsportsplatsen. Han är svullen och tejpad, och ser yr och ostadig ut. Antagligen en mildare hjärnskakning i kombination med nattens fylla och sedan ingen sömn gör att jag känner att jag inte kan låta honom ta sig hem själv. Får meddela arbetet att jag tyvärr inte kan jobba utan måste se till att han kommer hem ok.
Tur är det känner jag i efterhand då han somnade på buss, hållplatser och lite överallt utan att ens vara medveten om att han somnade (inget bra tillstånd om man skall köra moppe med andra ord).
Mamma kunde snällt nog komma och hämta oss i Stenungsund och köra oss till Svanesund där bilen stod. Sedan vi kom hem har han sovit som en stock och lär så göra större delen av dagen. Själv somnade jag ett tag jag med då jag var helt utmattad av själva chocken. Märkte hur illa stress tar när man är gravid då magen började småkrampa och bebisen sparkade till och med lite värre än vanligt från det att jag fick veta att han var på sjukhus tills dess att vi kom hem.
Hatar att det skall finnas sådana idioter. Att man skall behöva oroa sig att de man älskar oprovocerat skall bli påhoppade när de är ute för att ha det kul. Denna gången gick det ju som tur var ganska bra ändå med tanke på hur många galningar som inte slutar slå, som har kniv eller andra vapen och så vidare, men ändå. Tycker så synd om min stackars älskling som annars hade en sådan kul kväll och var så glad, och så slutade det såhär.
Kommentarer
Trackback
