Repris

Inlägg från en gammal blogg jag hade 2006:

Det är lustigt att så mycket i vår tillvaro kretsar kring kärleken och dess olika former. Nu för tiden är kärleken nästan en produkt som säljs på marknaden. Filmer om kärlek, musik om kärlek, böcker om kärlek. Om lycklig kärlek, olycklig kärlek, hur man hittar kärlek, hur man förbättrar sin kärlek. Det tar aldrig slut. Vi är omringade av kärlek.
Trots detta är frågan som många ställer sig: Vad är kärlek?

Om ni tror att jag nu skall försöka mig på en definition av kärleken så tror ni fel. Om kärleken gick att förklara i ord så skulle den inte vara så speciell. Då skulle mystiken försvinna. Kanske hade det blivit för lätt, och livet skall aldrig vara lätt.
Dessutom tror jag det är bortom orden som det viktigaste ligger. I de känslor som är oss nästan utom räckhåll på det sätt att vi inte logiskt kan ge dem namn och strukturera upp dem. Känslor utom vår kontroll.

För mig är kärlek en känsla som bär spår av nästan alla motsatser. En lagom blandning av allt vi behöver. En balans.
En blandning mellan trygghet och kaos. Kamratskap och lust. Närvaro och frånvaro. Konversation och tystnad. Lycka och leda. Passion och vardag.

Men för mig är kärleken inte bara en känsla utan en vetskap. En visshet att jag är där jag bör och vill vara.
Och vilja. Kärleken handlar så mycket om vilja.
Det skall inte handla om att behöva en annan människa, utan att vilja vara med en annan människa. Inte att se i någon annan något man behöver, utan se något man helt enkelt älskar och vill ha i sitt liv.

Många talar om att kärlek innehåller uppoffringar. Det gör inte kärleken för mig. För mig handlar det om att man tycker att det man får är mer värt än det man ger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0