Oro
Att skaffa barn innebär att vara för evigt orolig. Bara tanken på att något skulle hända ens lilla älskling skapar en känsla av ren panik. Innan kunde jag drömma mardrömmar om att något hemskt skulle hända Hampus, men att något riktigt hemskt skulle drabba ens barn är så fruktansvärt att man inte ens i sina mardrömmar tillåter sig själv att tänka tanken.
I natt har varit en extra orolig natt. Jag och Hampus började på riktigt oroa oss angående att lillen äter mindre och spyr mer hela tiden. Han har minskat från att äta nästan 80 ml varannan timme (vilket i och för sig var i överkant) till att nu äta 30-40 ml varannan eller var tredje timme. Vad vi än gör så spyr han sedan efter en stund upp 10-20 ml av det han ätit och innan dess ligger han och har kväljningar och vad som ser ut som sura uppstötningar.
Han är ju även hård i magen och har svårt att få ut något, och i natt så var denna kombination så jobbig att han knappt sov alls. Han åt lite, fick kväljningar så han blev ledsen och inte kunde sova, spydde och blev ledsen av det, en liten stund senare hungrig igen... och så höll det på.
Vi oroar oss nu dels för att han inte skall få i sig tillräckligt med mat och dels att det skall vara något fel som orsakar detta. Ringde och talade in världens längsta meddelande till BVC nu på morgonen (tills deras telefonsvarare avbröt mig och helt enkelt avslutade samtalet). Hoppas de ringer upp snart.
Nu på morgonen när han vaknade fick han mat och ville äta kanske 50 ml (han hade sovit ganska länge av utmattning efter den senaste episoden) och det dröjde sedan nästan 30-45 minuter innan han kräktes upp kanske 10 ml av det (hade då småspytt några gånger innan). Nu sover han i alla fall.
I övrigt har han nu ganska långa vakenperioder, så han verkar ju inte helt utmattad, men hans sovperioder är längre också. Han har även blivit lite mer "spattig" igen som han var i början när han inte fick tillräckligt med mat när han ammade - dvs han rycker till mycket i sömnen trots att inget skrämmer honom.
Min lilla älskling - vill ju att han skall må bra.
I natt har varit en extra orolig natt. Jag och Hampus började på riktigt oroa oss angående att lillen äter mindre och spyr mer hela tiden. Han har minskat från att äta nästan 80 ml varannan timme (vilket i och för sig var i överkant) till att nu äta 30-40 ml varannan eller var tredje timme. Vad vi än gör så spyr han sedan efter en stund upp 10-20 ml av det han ätit och innan dess ligger han och har kväljningar och vad som ser ut som sura uppstötningar.
Han är ju även hård i magen och har svårt att få ut något, och i natt så var denna kombination så jobbig att han knappt sov alls. Han åt lite, fick kväljningar så han blev ledsen och inte kunde sova, spydde och blev ledsen av det, en liten stund senare hungrig igen... och så höll det på.
Vi oroar oss nu dels för att han inte skall få i sig tillräckligt med mat och dels att det skall vara något fel som orsakar detta. Ringde och talade in världens längsta meddelande till BVC nu på morgonen (tills deras telefonsvarare avbröt mig och helt enkelt avslutade samtalet). Hoppas de ringer upp snart.
Nu på morgonen när han vaknade fick han mat och ville äta kanske 50 ml (han hade sovit ganska länge av utmattning efter den senaste episoden) och det dröjde sedan nästan 30-45 minuter innan han kräktes upp kanske 10 ml av det (hade då småspytt några gånger innan). Nu sover han i alla fall.
I övrigt har han nu ganska långa vakenperioder, så han verkar ju inte helt utmattad, men hans sovperioder är längre också. Han har även blivit lite mer "spattig" igen som han var i början när han inte fick tillräckligt med mat när han ammade - dvs han rycker till mycket i sömnen trots att inget skrämmer honom.
Min lilla älskling - vill ju att han skall må bra.
Kommentarer
Trackback
