Livet, bebisen och kärleken <3

Är full av kärlek just nu. Tänker romantiska tankar och blickar nostalgiskt tillbaka. Jag har haft sådan tur. För två år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle träffa en sådan underbar människa som Hampus, och att man kunde bli så här lycklig och ha det så bra.

Fortfarande så vill jag bara hålla om honom hårt, hårt varje gång jag ser honom och jag fylls av värme hela jag. Varje gång drabbas jag av en svindlande förundran..."Tänk att just jag skulle träffa någon som honom...". Frustrerad försöker jag finna ord för hur mycket jag älskar honom, hur tacksam jag är och hur speciell han är - men det finns inga sådana ord. Jag kan bara hoppas att han vet.



Han ger mig kraft och självförtroende. Han har lärt mig att tycka om mig själv. Han får mig att känna mig trygg.
Jag kan fortfarande komma ihåg exakt hur vår första kyss kändes och exakt vad jag tänkte i den sekund som våra läppar möttes, men de tankarna är privata. Allt jag kan säga är att jag visste. Med honom fanns det aldrig några tvivel, bara självklarhet.

I bakgrunden spelades en StarTrek-film på datorn den kvällen, och det är därför vår lilla plutt skall bära mellannamnet Tiberius. En hyllning till James T. Kirk som på sitt eget sätt förde oss samman.



Nu, inte ens ett och ett halvt år sedan vi träffades, har vi ett hus på landet och en fantastisk liten son. Och snart kommer vi gifta oss efter Hampus romantiska frieri på kanten av förlossningssängen då jag fick en tillfällig ring han gjort själv och som jag skall ha som halsband. Det kan låta fånigt med jag kommer känna mig stolt över att ha hans efternamn och kunna kalla honom min man - för han är den bäste.

Du gav mig hopp och trygghet. Du gav mig mina drömmar. Du gav mig min son. Du har gett mig världen. Älskar dig för alltid <3