För privat?
Igår efter det att jag lugnat ner mig och inte var så ledsen mer så funderade jag på att ta bort föregående inlägg. Jag kände att det kanske var lite väl privat att dela med sig av alla sina känslostormar. Men sedan tänkte jag att det är ju så här det kan vara efter en förlossning. Man är lycklig och glad ena stunden, trött, ledsen och rädd andra stunden... och om ingen talar/skriver om det utan alla bara låtsas att allt alltid är tipp topp så känns det ju jätteensamt när det väl drabbar en själv.
Kändes bättre efter ett tag igår. När jag gått och pratat med Hampus och han kom upp från verkstan och kramade mig en stund. Sedan fick lillen ligga vid sidan av oss (istället för mitt emellan som vanligt) och sova en stund så att vi kunde få ligga nära och mysa en stund. Kändes att det behövdes. Och oroa er inte, bebisen har en "säng i sängen" med höga kanter så han kunde inte rulla iväg eller så :)
Misstänker även att MVC:s telefonsvarare är en slags önskebrunn. När jag ringde under graviditeten och talade in att jag oroade mig för något så gick det inte lång stund förrän det jag oroade mig för var borta. Ringde igår eftermiddag och talade in att jag oroade mig för mina avslag och i morse hade de minskat avsevärt och ändrat färg - hoppas det håller i sig nu och fortsätter minska snabbt.
Funderar på att ringde till MVCs telefonsvarare och tala in att jag skulle vilja ha mer pengar. Kanske kan funka, dagen efter kanske jag hittar några tusenlappar på trappan :)
Sovit dåligt i natt till och från. Lillen äter fyra gånger från 24 till 08 ungefär. Första gången i natt var Hampus tur men jag vaknade också då Nico hade en gnällig stund och varken ville äta eller sova utan bara var kinkig. Tillslut kom vi på att han ville ligga ihopkurad på pappas bröstkorg och sova en stund - sötisen. Andra matningen som Hampus hade gick ganska bra tror jag och han somnade om relativt snabbt - dock kräktes han lite och eftersom Hampus hade fullt upp fick jag hämta papper.
Min första matning var toppen. Jag passade på att hämta mat redan när jag såg de fösta tecknena på att han var på väg att vakna så han åt nästan i sömnen, vilket innebar att han åt lugnare, inte kräktes och sedan bara somnade igen.
Morgonmatningen nu vid sju har dock varit mindre kul. Han ville först knappt äta, sedan kissade han utanför blöjan så jag fick på hela mig och fick byta och greja, sedan verkade han somna men vaknade strax igen och spydde ner hela sig själv, efter tvättning ville han ha lite mer mat och nu ligger han vaken och bara gnäller utan att man vet vad som egentligen är fel... varken mat, byte eller närhet duger. Så fick ta han i insatsen och gå upp för att Hampus skall få sova lite.
Tillägg 10 minuter senare:
Hade ju glömt det hemliga knepet (hehe... inte alls så hemligt egentligen utan ganska allmänt känt) - en finger i munnen och han somnade. Nu är bara frågan när jag får tillbaka mitt finger (han gillar nämligen inte napp).
Kändes bättre efter ett tag igår. När jag gått och pratat med Hampus och han kom upp från verkstan och kramade mig en stund. Sedan fick lillen ligga vid sidan av oss (istället för mitt emellan som vanligt) och sova en stund så att vi kunde få ligga nära och mysa en stund. Kändes att det behövdes. Och oroa er inte, bebisen har en "säng i sängen" med höga kanter så han kunde inte rulla iväg eller så :)
Misstänker även att MVC:s telefonsvarare är en slags önskebrunn. När jag ringde under graviditeten och talade in att jag oroade mig för något så gick det inte lång stund förrän det jag oroade mig för var borta. Ringde igår eftermiddag och talade in att jag oroade mig för mina avslag och i morse hade de minskat avsevärt och ändrat färg - hoppas det håller i sig nu och fortsätter minska snabbt.
Funderar på att ringde till MVCs telefonsvarare och tala in att jag skulle vilja ha mer pengar. Kanske kan funka, dagen efter kanske jag hittar några tusenlappar på trappan :)
Sovit dåligt i natt till och från. Lillen äter fyra gånger från 24 till 08 ungefär. Första gången i natt var Hampus tur men jag vaknade också då Nico hade en gnällig stund och varken ville äta eller sova utan bara var kinkig. Tillslut kom vi på att han ville ligga ihopkurad på pappas bröstkorg och sova en stund - sötisen. Andra matningen som Hampus hade gick ganska bra tror jag och han somnade om relativt snabbt - dock kräktes han lite och eftersom Hampus hade fullt upp fick jag hämta papper.
Min första matning var toppen. Jag passade på att hämta mat redan när jag såg de fösta tecknena på att han var på väg att vakna så han åt nästan i sömnen, vilket innebar att han åt lugnare, inte kräktes och sedan bara somnade igen.
Morgonmatningen nu vid sju har dock varit mindre kul. Han ville först knappt äta, sedan kissade han utanför blöjan så jag fick på hela mig och fick byta och greja, sedan verkade han somna men vaknade strax igen och spydde ner hela sig själv, efter tvättning ville han ha lite mer mat och nu ligger han vaken och bara gnäller utan att man vet vad som egentligen är fel... varken mat, byte eller närhet duger. Så fick ta han i insatsen och gå upp för att Hampus skall få sova lite.
Tillägg 10 minuter senare:
Hade ju glömt det hemliga knepet (hehe... inte alls så hemligt egentligen utan ganska allmänt känt) - en finger i munnen och han somnade. Nu är bara frågan när jag får tillbaka mitt finger (han gillar nämligen inte napp).
Kommentarer
Postat av: sofia
ja det är svårt å veta vad dom vill när dom bara skriker... försöker iaf hålla mej lugn och gilla läget, det är väl så det är att ha en bebis, även om jag igår kände mej bestulen på mitt gamla liv med sömn å all tid i världen ;)
Trackback
