Livet, bebisen och kärleken <3

Igår kväll var det minst sagt svårt att somna. Jag önskar jag kunde beskriva den aktivitet som pågick i min mage så att ni som läser kan förstå, men det går inte. Hampus var i chock och var nog rädd att jag skulle gå sönder. Om man betraktade min mage såg det, utan att överdriva det minsta, ut som om jag svalt en levande katt som nu försökte ta sig ut.
Jag trodde inte att stå stora bebisar, som han nu ändå är, kunde röra sig så mycket. Magen flög hit och dit under minst 20 minuter och ont som attan gjorde det. Var ett tag rädd att något var fel och han höll på att dö eller så, men sedan lugnade det ner sig och efter det och idag så rör han på sig som vanligt. Det vill säga trycker sig från sida till sida och sparkar mig under revbenen.
Var i alla fall helmysko!

Har haft några ganska smärtsamma förvärkar under morgonen men de kommer rätt glest och försvinner om jag går upp och rör på mig. Har varit uppe och gjort frukost och städat undan i köket men lagt mig igen för att spara krafterna så jag orkar bio ikväll. Skall bli kul :)
Kommer dock få skämma ut mig lite då jag inte kan sitta så upprätt som man gör på en biograf utan måste ta med mig en kudde för att kunna sitta bekvämt mer bakåtlutat. Sitter jag upprätt för länge gör det dels ont och dels blir bebisen förbannad och vild därinne. Känns som om det kommer bli ett bestämt barn :)


Var det måhända denna jag råkat svälja igår? :)