Away to Orust

Tack alla gulliga som skriver uppmuntrande saker till mig när jag känner mig nere. Fick sovit lite bättre i natt även om jag kanske somnade vid 1 och vaknade två gånger under natten av att det gjorde ont.
Nu är jag uppe och igång för att få gjort och packat allt som skall göras och packas innan vi kan fara till Orust och börja måla.

Var lite tokigt här igår också. Gubben vi köper hus av har nog inte riktigt insett att han faktiskt sålt sitt hus, att det inte längre tillhör honom. Här kommer hela historien om gårdagen:

Hampus ringer mäklaren och klagar lite över att nycklarna inte gavs till oss och han lovar prata med gubben.
På kvällen runt åtta ringer mäklaren och säger att han pratat med gubben, att städningen är klar men att gubben och hans fru reser bort dagen efter (idag) vid ett så vill vi ha nycklarna måste vi komma innan dess (??!!). Han ber oss ringa gubben. Vi fattar då ett felaktigt beslut. Hampus är så arg och säger att om han ringer så kommer han skrika på gubben så det är bättre jag gör det... så jag ringer gubben.

Jag säger att gubben då får lägga nyckeln på ett överenskommet ställe vilket går bra. Plötsligt säger han dock att "hans bil gått sönder så han har lämnat en del saker i garaget"... Här skulle Hampus haft telefonen. Jag blir helt ställd och liksom godkänner detta av ren förvåning. Han fortsätter med "Ni skall väl ändå inte in i garaget nu. Jag hämtar sakerna när min bil är lagad". Faktum är dock att hela lasset vi har med oss idag skall in i just garaget.

Det enda jag får fram är att "Men ni lämnar väl alla nycklarna" varvid han svarar "nej jag tänkte behålla en till garaget så länge". Trots min chock lyckas jag i alla fall säga att nej det är inte ok. Vårt hus - vi skall ha alla nycklar. Han får ringa sen och boka tid om han vill hämta saker. Detta säger han ok till.
Vi lägger på.

Jag sitter efteråt och skakar av ilska och berättar för Hampus. Då börjar alla frågor uppstå. När skall han hämta sakerna? Hur mycket saker är det? Vi behöver vårt garage! Det måste ju vara borta innan nästa flyttlass som också skall in i garaget. Hur skall han hämta? (Vi är ju bara därpå helgerna).
Hampus ringer mäklaren som är av den konflikträdda sorten men i alla fall kommer vi överens om att vi skall ringa honom idag då vi sett hur mycket saker som gubben lämnat.

Kan inget vara lätt?? Jävla besvärligt allt och förtar hela glädjen över husköpet. Dessutom pallar jag inte denna stressen i mitt tillstånd. Nästan svimmade av yrsel efter samtalet igår.

Mamma sa att jag är för snäll och att jag aldrig borde ta sådana samtal. Jag håller med om att jag inte bör ta samtalen men inte av den orsaken. Ok, jag är snäll och det är en egenskap jag tycker om hos mig själv. Jag tycker snällhet skall uppvärderas och hyllas i dagens samhälle då många blir kända enbart för att de är elaka (många bloggare) och det är trend att be folk dra åt helvete och inte visa hänsyn alls. Egoism är grejen tydligen. Dock skall man ju inte låta folk trampa på en. Men jag anser inte att jag är föör snäll. Jag bara reagerar långsamt och blir lätt ställd, och blir jag chockad accepterar jag lätt för att sedan ångra mig när jag fått tid att tänka.
Sedan är det svårt när gubben är gammal. Man är ju lärd att man skall vara snäll mot gamla.

Well.... i alla fall skall vi nu iväg. Hoppas allt går bra och att jag slipper ha för ont.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0