Livet, bebisen och kärleken <3

Det var ett tag sedan jag skrev och det beror inte bara på julhelgen och allt stök det inneburit utan också för att en hel del annat också hänt.

Vi kan ju börja med huset, då bloggen ju egentligen är dedikerad just till detta. Kontrakt är påskrivet och banken har gett tummen upp, så nu är det bara att tuta och köra så att säga. Nervöst var det innan allt föll på plats så det är skönt att kunna andas ut nu.
Gällande tomten jag skall sälja så tycks detta nu också rulla på som det skall. Hinder är till för att ta sig över vilket gjordes galant med hjälp av min underbara familj och mitt mys Hampus som lugnar mig när nerverna skenar iväg.

Största skälet till att jag inte skrivit är dock något annat. Något som tagit upp mina tankar till stor del men som jag tidigare inte velat dela med mig av till alla. Nu vet dock de närmaste och de få som läser min blogg kan också få äran att få dela detta med mig, då jag helt klart börjar känna behovet av att få skriva av mig gällande detta.

Samma dag som vi fick veta att vi fick huset om vi ville ha det så fick vi även detta besked:

Oväntat och till en början chockartat, men inte ovälkommet.

Jag vet att det rekommenderas att man väntar tills vecka 12 innan man annonserar ut hur det ligger till, och jag är bara i vecka 8, men jag har aldrig varit bra på att hålla saker för mig själv.

Det är underligt att vara med barn. Jag tror jag förväntade mig att vara jätteglad, sådär strålande och alldeles lycklig - men så är det ju inte riktigt. Och så känner man sig lite hemsk när man inte känner "som man ska". Jag tror knappt jag fattat det än, och när det väl började sjunka in så började jag må dåligt och det är svårt att vara väldigt glad samtidigt som man mår väldigt illa.

Trots att den lilla varelsen i mitt inre inte är större än ett litet plommon, om ens det, så har den mig i sitt järngrepp och styr min tillvaro helt och hållet. Bland annat är jag i princip förpassad till att ständigt befinna mig i sängen då en enorm trötthet och ett ständigt illamående inte tillåter mycket annat.
Jag kan bara äta mycket sporadiskt och jag misstänker att filuren i min mage är hälsofreak eller sadist för det är mest bara råa grönsaker och frukt som jag tillåts äta. Saker jag tidigare tyckte var gott smakar nu underligt och vissa saker som fortfarande smakar gott vägrar den lille ändå befatta sig med. På julbordet fick jag endast i mig små mängder ägg, brysselkål och sylta (och sylta får jag egentligen inte ens äta).

Nästa vecka skall jag till Stockholm och Sundsvall tillsammans med Hampus för att hälsa på hans familj. Jag hoppas att jag då är något roligare att umgås med. För tillfället har nämligen det ständiga illamåendet förvandlat mig till en något sur och gnällig människa. Tur att man har världens tåligaste pojkvän.