Livet, bebisen och kärleken <3

Where the wild things are, är en film som handlar om en pojke med mycket livlig fantasi. Han känner sig ensam och missförstådd och under ett gräl med sin mamma rymmer han och hamnar i vildingarnas land. Där lyckas han genom ett liten lögn bli kung över vildningarna, som är enorma trolliknande varelser. Han inser snabbt att det är svårt att vara kung, en del blir bra och annat dåligt, och det är svårt att göra alla glada.

Jag tyckte mycket om filmen när jag såg den, men kunde inte riktigt sätta fingret på varför. Men idag, plötsligt, insåg jag varför. Den visar egentligen för barn hur svårt det är att vara förälder. Att det inte är lätt att bestämma och att det finns så mycket viljor och känslor som man inte kan styra över.

När jag såg den tyckte jag också att den nästan var för skrämmande för barn att se, men så läste jag en kommentar i en tidning som kanske kan stämma. I barns ögon är nog vi vuxna lite som vildingarna. Stora, oberäkeneliga, ibland snälla och roliga men ibland skrämmande och nästan lite farliga.

Satt och tittade på www.inreda.com. De har bland annat märket Rice som jag tycker om. Kolla in Rice-produkterna nedan.

         

Här har vi en supersöt förvaringspall med virkad dyna, och en söt kramis-igelkott.
Nedan en mjuk kramis-gitarr som musikalisk insperation för de allra minsta :)

Nedan ser man ett sött gris-måttband, söta disksvampar och en sittpuff jag haft med förr.

På Inreda säljer man inte bara skaer från Rice. Produkterna nedan t.ex.

Barbapapa Noaks ark för de små

En reflex-brosch för den som vill vara fin men/och synas :)
En kista med kudde på locket - söt förvaring

Lyckades jobba idag. Illamåendet är inte närvarande än så länge, men börjar känna det komma smygande så snart krävs föda. Har i alla fall varit mycket produktiv.


Då kommer vi till dagens små funderingar. Det där med ovanligt namn. Jag har alltid velat ha ovanliga namn på mina barn. Men... nu inser jag plötsligt att det blivit en trend. Varenda nisse skall ha underliga namn på sina barn, ju konstigare desto bättre. Och jag tycker ju inte om att följa strömmen så funderar nästan på att vara ovanlig genom att välja väldigt vanliga namn. Det kommer ju ändå sluta med att de anses ovanliga när alla de andra ungarna heter Tiger, Botvida, Arragorn, Citrus och Mogge.

Det där med bärsele och bärsjal. Det ser ju himla mysigt ut att bära runt på sitt barn. Har funderat mycket på detta. Framför allt funderar jag på:

1. Kommer jag med ganska kass rygg och dåliga axlar klara av att kånka runt på lillkrypet? (funderar allvarligt på Krypet som andranamn..haha). Någon med erfarenhet som vet hur belastningen ligger?

2. Hur bekväm är en bärsele? Har hört skiljda åsikter om detta.

3. Hur säker är en bärsjal? Ser ju väldigt naturligt ut. Urmoder sådär, eller känguru (hur stavas det? kände jag plötsligt). Men det ser även livsfarligt ut. Tänk om jag knyter fel eller för löst och bebin bara swosch glider ur och dundrar i backen.... Någon som vet?

Idag är jag tillbaka på jobbet, men mår sådär. Har lite känslan av att jag kan spy när som helst. Rätt som det är hostar jag till och då måste jag stoppa hostan, för hostar jag riktigt så kräks jag. Känns bra att ha tagit mig till jobbet i alla fall.

Suttit och tittat på barnrumsgrejer. Först tittade jag efter skötbord, och fanns ju en del riktigt fina.

Det översta är från BRIO och det understa från IKEA. IKEAs var något billigare och tror jag tycker bäst om det också. Man kunde lätt göra om det till en vanlig byrå sedan och det är ju praktiskt. Tycker om funktionella möbler.

På IKEA hittade jag också en taklampa jag vill ha i barnrummet. En egen liten kristallkrona :)

IKEA är ju annars toppen. Skall gå med i IKEA Family också, så har man rabatt och kan köpa deras säkerhetsserie. Visserligen tycker jag att många av deras barnsaker är lite för färgglada i lite för mycket färger, men de har mycket bra saker också - som deras ritstaffli för barn.

När jag läser en del tidigare texter jag skrivit, t.ex. notes på Facebook, kan jag själv slås av att mitt sätt att skriva har förändrats. De tidigare ibland poetiskt utformade skrifterna med visst tolkningsutrymme för vad som egentligen hänt är utbytta mot mer sakliga beskrivningar av vad som verkligen händer. Vad beror detta på kan man kanske undra? Någon kanske tror att jag förlorat mitt sinne för vardagsromantik, men det som det egentligen betyder är att jag mår bra.

Tidigare i livet valde jag att se världen som i ett dis där bara det som jag ansåg vackert fick ta form genom dimman. Jag skapade en egen värld för att slippa se den verklighet som för mig mest var smärtsam och fylld av ångest. Min tillflyktsort som jag kallade för Overkligheten.
I Overkligheten kunde jag välja vad som skulle få finnas med. Jag kunde förminska de saker och känslor som plågade mig, och förstora det som fick mig att må bättre. Det gav mig styrkan att fortsätta, men det var också flyktigt. Svårt att veta vad som hade substans och vad som skapats i mig själv som ett skydd.

Nu är Overkligheten som ett land långt borta som jag minns att jag en gång levde i men som jag inte har behov av att besöka igen. Kriget är över, det är tryggt och dörren till Narnia kan nu få förbli stängd. För är det inte det som de böckerna handlar om? Hur barnen som evakuerats från krigets London skapar en värld där ondska och godhet är tydligt definierat och de själva har en möjlighet att påverka det som händer?

Jag upptäckte att det fanns någon som kunde få mig att känna mig trygg. Någon som kunde få mig att våga möta verkligheten och kunna njuta av det som är här och nu - på riktigt. Visst skrämmer det mig fortfarande ibland, men det är ok för jag vet att jag inte är ensam och att det löser sig.
Det handlade inte om att någon behövde tända att ett ljus för att lysa upp i mitt mörker, utan att jag litade tillräckligt på någon för att våga öppna ögonen och inse att ljuset funnits där hela tiden.

Mitt mys. Vad du är för mig sträcker sig långt bortom alla ord. I min tystnad finns min kärlek.

Denna bloggen brukade vara mer av en inredningsblogg. Nu är den plötsligt en slags graviditetsdagbok/vardagsbetraktelser. I framtiden när flytten kommit igång och så kommer den nog bli en kombination.

Idag jobbar jag i alla fall igen. Planen var att jobba som vanligt, men då min granne beslutade sig för att festa och föra väsen tillsammans med sina vänner hela natten så fungerade inte det så bra. I morse var jag trött och väldigt illamående och fick ta en sovmorgon. Tänkte att det kanske är bra med en mjukstart dessutom... trodde jag ja... visade sig att jag måste vara med på personalmöte och sluta kl 20. Men det skall nog gå bra. Känner mig alert än så länge.

Alla på jobbet gratulerade idag. Kändes skumt. Snällt, men konstigt. Jag blir generad. Lite som att få beröm för något man inte själv presterat. Sedan har jag nog inte kommit över hur dåligt jag mått än. Varje gång någon säger: "Grattis. Vad kul!"... så vill jag liksom säga: "Jag har mått illa i flera veckor... inte såå kul" :)

En sak ständigt illamående också påverkade var ens yttre. Vill man spy hela tiden så tänker man inte på att raka benen till exempel. Varvulv. Upptäckte dock att jag inte är ensam. En skådespelerska (som tog emot pris för bästa biroll) på Golden Globe-galan i USA uppvisade benen nedan..... Jag har i alla fall inte klänning på mig bland folk.

(Och visst kan man tala om könsroller, förtryck och normer som egentligen är helt upp åt väggarna. Kanske borde man inte behöva raka benen bara för att man är kvinna.. och som sagt var så är jag inte helt noga med det själv alla gånger... men inte fan ser det snyggt ut)